Såg dokumentären om Anders Behring Breiviks båda pappor. Den som visades i svensk TV i går kväll och som går i repris nu i dag 12.15. Den finns också på SVT Play.
Norsk TV intervjuade den biologiska pappan Jens Breivik i Limoux i Frankrike där han bor (sedan maj i år). Pappan berättade att det var rätt "jävligt" det han hade fått höra, men att han inte hade sökt professionell hjälp. Han försökte återfinna ett inre lugn och inte grubbla. Det var smärtsamma känslor och hans son framstod både som hans son och som en främling.
Jens Breivik var inte en del av sin sons uppväxt. Mamman och han skildes efter ett år och sedan träffades sonen och fadern inte på fem år. År 1981 när sonen var två år sökte mamman hjälp hos barnavårdsnämnden i Norge. 1982 ville hon ha ett avlastningshem, men det fungerade inte. 1983 var de hos det statliga centret för barn- och ungdomsvård under någon månad och iakttogs.
Mormor till Anders Behring Breivik var psykiskt sjuk med paranoida föreställningar och modern hade också dålig psykisk hälsa. Relationen mor-barn fungerade inte. Pappan fick rapporten om detta och tyckte att det var chockerande information. Han försökte få vårdnaden om sonen, men på den tiden var det nästan omöjligt att få detta för en pappa, så modern fick ensam vårdnad.
Senare så sågs pappan och sonen i Paris några gånger, men de fick aldrig nära kontakt. Sonen var en försiktig pojke, med dålig kontakt med sin mamma. Han negligerades av henne och greps för klotter i tonåren tre gånger av polis. År 1995 var sista gången biologiska pappan och sonen hade kontakt. Sedan ringde sonen sin far år 2005 eller 2006 och då framstod han som någon, som hade anpassat sig till samhället. Han hade eget företag med anställda.
I Thailand träffar så norsk TV styvfadern tidigare majoren Tore Tollefsen, som levde tolv år med Anders mamma. Sonen var själv tolv år då de träffades. Han uppfattade sonen som en hövlig, inte tuff utan en mjuk person, inte feminin, men någon som tog hand om kamrater. En sympatisk kille.
Han var inte sportintresserad, men ville veta hur man tjänade pengar och han hade en del goda idéer, men inte förmågan att fullfölja dem. Styvfadern jobbade som pilot under den här tiden och fungerade som styvpappa på helgerna. Pojken hade ingen manlig förebild och styvfadern tycker att det var dåligt av den biologiska pappan att inte ställa upp mer.
Styvpappan försökte lära honom att köra bil, men det fungerade inte. Anders Behring Breivik var inte praktiskt lagd helt enkelt. Han var för försiktig och klarade inte uppkörningen för att han körde för sakta.
År 2002 började Anders Behring Breivik att fungera sämre socialt och sjukdomen utvecklades under 2006 då han flyttade hem till sin mor. Styvfadern tycker synd om honom, är ledsen och tycker det som har hänt är förskräckligt och tror att han kan ta livet av sig när han vaknar upp. Det han har framträtt som nu är motsatsen till det han är, enligt styvfadern.
Jens Breivik sade tidigare i år i chock och raseri att han hade tyckt att det var bättre att sonen tog livet av sig, men han tror inte att det som Anders Behring Breivik har gjort har något med barndomen att göra. Han kan nu tänka sig att ha kontakt med sonen, men denne har inte velat träffa familjen.
Mamman har tillfrågats om att ge sin syn på detta, men inte velat ställa upp.
Här har jag tidigare skrivit om Anders Behring Breivik och hur jag har sett på vad han gjorde och det som ligger bakom.
Breiviks mamma verkar vara en märklig kvinna, hon visste om sonens vapenfixering och att han hade ganska oroande och obehagliga åsikter.
SvaraRaderaVad gjorde mamman då?
Jo, hon undvek att prata med sonen om det hon tyckte var obehagligt.
Varför såg hon inte till att sonen fick hjälp?
Vad är hon för mamma och kvinna egentligen ?
Många verkar vara arg på Breiviks biologiska pappa för att han inte varit mer närvarande, men det är fan i mig allvarligare att vara närvarande och inte göra ett jävla dugg när man ser att ens barn mår dåligt.
Maukonen: Tyvärr tror jag att hon hade och har den gammaldags sortens kvinnoroll. Hon var rädd för sonen som jag ser det. Hon är en omedveten kvinna, sjuksköterska till professionen, som har haft en underdånig roll också till sonen, som jag fattar det.
SvaraRaderaOch hon har inte vetat hur hon skulle göra. Hon grät sig igenom förhören i somras. Den stora katastrofen var väl att hon inte sa till på skarpen att hans biologiska pappa måste ha kontakt med honom under de känsliga tonåren.
Hon tillhör den där sorten som tror att det försvinner om man inte pratar för mycket om det, utan istället låtsas som ingenting. Verkar det som. De har aldrig fått någon vuxen relation utan han har hela tiden varit den lille pojken för henne, men samtidigt någon som hon inte tog hand om. Och en vuxen hon inte förstod sig på.
Bra resumé du gjort. Såg också dokumentären. Anders BB framstår som en oteknisk person. Kunde knappt lära sig köra bil. Nej, tror inte han har varit ensam om dåden. En sån opraktisk person kan inte klara allt sånt själv. No way!
SvaraRadera