Jag slölyssnade lite på Efter Tio på TV4, där de pratade om KBT, kognitiv beteendeterapi. Det är den mest använda terapin i Sverige och den har varit populär ända sedan början av detta sekel.
Både Malou von Sivers och Blondinbella har praktiserat detta, om jag begrep det rätt och med fanns också någon kille ur dragshowvärlden. Jag måste säga att jag är nog född med bra självförtroende, eller har ett grundmurat sådant, för jag har till och med tackat nej till KBT när jag blev erbjuden detta. För jag hade själv praktiserat allt, som denna terapiform innehåller i årtionden.
Kanske är det så att man blir klokare som äldre, men annars har jag alltid haft det här självförtroendet, eftersom jag fick höra när jag tog studenten att jag tillhörde de tio procent, som gjorde det på den tiden och alltså tillhörde eliten redan då. Samhället har berömt mig från början och alla såg på oss som föddes då efter andra världskriget som underbarn. När världen hade varit så nära att gå under.
Sedan har det gått bra för mig genom livet, bra anställning och bra jobb hela tiden ändå tills sossarna förstörde Sverige under 90-tal och 2000-tal innan de till slut blev ersatta av de som begrep bättre.
Själv har jag alltid skött mig ordentligt och alltid tagit hand om mig. Och gör det nu också. Lagom med mat och sömn och inga droger. En fin familj med vuxna barn, som klarar sig själva. Mycket enkla saker, som ju livet består av i grunden.
Det de diskuterade i morse på TV4 var prestationsångest, när man har gått för långt åt det hållet och måste dämpa en smula och inte tro att man måste göra allt före måndag, för annars blir det katastrof. Det där tänkandet har jag aldrig haft. Utan alltid avvägt vad som är viktigt i livet.
Ett sätt att göra det är att sätta sitt liv i förhållande till existentiella frågor. Vad är mitt liv till för? Vad vill jag uträtta på lång sikt? I dag? Om jag skulle dö i morgon är det något jag vill göra då? Nu? I dag? Är det någon jag vill prata med? Något som behöver göras?
Om du svarar nej på dessa sista frågor är du rätt klar, inte med livet, utan med dig själv. Du vet vad du behöver och vad du är värd som människa och har en klar gränsdragning mot omvärlden.
Skillnaden numera mot när jag och andra var unga är att det inte längre finns så mycket hopp om framtiden, utan många tror att livet är en strid, en kamp en konkurrens. Och allt går ändå åt helvete hur mycket människorna än anstränger sig. Redan nästa år i värsta fall.
Det är fel uppfattning om livet. Gör det du trivs med och strunta i hur andra bedömer detta. De är inte du. Lev ditt bästa liv. Det du har förtjänat. Var nöjd och glad över dig själv och låt ingen ta ifrån dig detta.
Jag såg programmet och de pratade inte om självförtroende. De pratade om prestationskrav och där kommer självkänslan in. Du kan ha ett gott självförtroende och veta vad du är bra på men samtidigt en skör eller dålig självkänsla.
SvaraRaderaMan pratade också om behov av bekräftelse som ju också är kopplad till självkänslan.
Det är tragiskt med alla dessa unga människor som mår väldigt dåligt redan i unga år av att tro att de måste vara perfekta utifrån en ouppnåelig mall.
Den mallen slapp vi som är äldre, vår såg annorlunda ut.
Samtidigt fick vi kanske en bättre beredskap för de påfrestningar som vi alla råkar ut för i livet, i högre eller mindre grad.
Anonym 12:02: Du har inte orkat läsa det jag skrev... gör det! Det står där uppe i fetstil:
SvaraRadera"Det de diskuterade i morse på TV4 var prestationsångest, när man har gått för långt åt det hållet och måste dämpa en smula och inte tro att man måste göra allt före måndag, för annars blir det katastrof. Det där tänkandet har jag aldrig haft. Utan alltid avvägt vad som är viktigt i livet."
Självkänslan handlar om hur du ser på ditt eget värde som människa. Om du gillar dig själv för den du är och inte bara för sådant du gör. Och det är det jag skriver om. Självförtroende och självkänsla hänger ihop. Självförtroende handlar om individens tilltro till sin förmåga att prestera. Det kan röra sig om arbete, skola eller sociala sammanhang.
Man kan ha bra självförtroende och samtidigt låg självkänsla, inte alls ovanligt. T ex prestera bra på jobbet och vara trygg och säker i det, och så drabbas man av sjukdom eller nåt så man inte kan prestera längre och då rasar allt, för att man inte känner sig värd något när man inte längre kan prestera.
SvaraRaderaMan skulle lite tillspetsat kunna säga att människor som är duktiga och det går bra för får egentligen aldrig testa om de har god självkänsla.
Anonym 13:14: Eller också kan det vara som det var för mig då 2003 när jag blev sjukskriven. Jag slutade aldrig att prestera, men samhället hade skuffat in mig i sjukskrivningshörnet och min självkänsla var det heller inte något fel på egentligen, men att samhället alltid fortsatte att ta ifrån mig gjorde att det kändes som om jag måste dö för att min familj skulle få leva.
SvaraRaderaLäs min dagbok Ett Sekel av Tystnad. Den handlar om det här. Den började jag skriva när jag blev sjukskriven.
http://www.ginza.se/Product/Product.aspx?Identifier=634991
Så en människa kan alltså ses som utslagen enligt samhällets normer, men egentligen vara något helt annat.