Han har länge befunnit sig där. Och det har accentuerats genom att han uppenbarligen tror att han lever i en agentfilm av något slag.
Advokaten Geir Lippestad har berättat att hans klient trodde att han skulle bli skjuten på väg till häktningsförhandlingen och att han tror att tortyr är vanligt i norska fängelser. Han har en omvänd dröm om att få plågas på så vis. Få lida för sin övertygelse.
Uppenbarligen har han skönhetsopererat sig för att mer leva upp till idealet av en vacker man. Han gjorde det i USA, fixade pannan, näsan och hakan och han ville se bra ut när han väl satte igång sin terror. Med make up och fina kläder.
Det var som om han förberedde sig för en filmroll i en skräckfilm, där han skulle spela den store skurken. Han lever i en värld, där han ser sig omgiven av konspirationer och han ser inte verkligheten, för allt som pågår i hans huvud. Han har hjärntvättat sig själv i omkring ett årtionde för att komma dit.
Han anser sig inte skyldig, för han var tvungen att göra det han gjorde, för att rädda Norge och Västeuropa. Det är liknande storhetsvansinniga fantasier, som har behärskat människor genom tiderna och som har medfört större vansinnesdåd än det som nu inträffade.
På ett psykologiskt språk skulle man kunna säga att han har fångats på den nivån, den arketypiska, där alla dessa mänskliga idéer finns. De är mänsklighetens samlade gods, på gott och ont, som kan få nytt liv genom nya människor och deras handlingar. Onda eller goda. Dessa arketypiska skikt är så övertygande för att där finns inte bara tankegodset, utan också känslorna, aningarna och fantasierna kring själva idéerna.
I rätten började den anklagade läsa ur sitt manifest, men blev avbruten av domaren efter några minuter. Han varnade också för två "celler", som finns och som kan fortsätta där han slutade. Det hotfulla budskapet är att han har all sin förvridna makt kvar.
Han framstår som totalt inne i sin värld. Det stela ansiktet med ett litet småleende som han visade upp för fotograferna tyder på detsamma. Så småningom kommer fasaden att rasa när han genom den grå vardagen och alla rutiner runt honom blir tvungen att kliva ur den arketypiska världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar