onsdag 14 december 2011

Barn dödade fyraåringen

Jag hade redan skrivit om det tidigare här. och nu har polisen i en pågående presskonferens meddelat att det var en 10-årig pojke, som ströp fyraåringen i Ljungby med ett hopprep.

Pojken har erkänt i förhör. Utredningen har pågått i 59 dagar med 540 förhör, av dem var 65 barnförhör och 35 olika barn har förhörts.

15:56:

Här kan ni läsa att det är ovanligt att barn dödar. Jo det vet vi. Men det hände i Arvika ungefär samma sak. Fast då var barnen som gjorde det ännu yngre. Det hände 1998.

Tidningarna tillåter tydligen inte blogginlägg i frågan. Det går inte att länka. Eller också är det fel på Twingly.

En oerhörd tragedi är det för 10-åringen och hans familj. Visst. För den mördade pojken och hans familj också. Tioåringen lär ha uppfostrats av en ensam mamma. Barn behöver sina pappor. Särskilt pojkar gör det. Mamman har varit sjukskriven sedan det hände.

Det tog två månader ganska exakt att få ett erkännande precis som i Arvika-fallet. Det var inte något av hans äldre syskon, som gjorde detta utan en helt annan pojke. Brottsrubriceringen är fortfarande mord, vilket betyder att det var planerat.

19:50:

Här framträder Kevins pappa och berättar om hur jobbigt det var med en fyraåring till som mördades. Tycker Kevins mördare detsamma? Hur mår de i dag? De är vuxna. Eller åtminstone myndiga. De var fem och sju år då för tretton år sedan. Vad gör de i dag?

Fyraåringen mördades den 16 oktober och redan den 19 oktober hölls det första förhöret med 10-åringen. Då hade han juridiskt biträde. Han var således misstänkt redan då. Här skrev jag om kvävning dagen efter att pojken mördades. Jag hade en säker källa.

13 kommentarer:

  1. Snälla kan ingen försöka förklara HUR detta kan hända och vilka mekanismer som krävs för att ev sån här tragedi skall kunna hända för att vi skal kunna förebygga......
    H

    SvaraRadera
  2. Anonym: Jag tar din ironiska fråga ad notam och konstaterar att det var ett sunkigt område där i Ljungby och att de båda familjerna hade problem. Texas pappa satt i fängelse när detta hände, för att ha misshandlat modern. Modern hade lyckats skaffa sig en massa barn.

    Det är så enkelt så man behöver inga långrandiga psykologförklaringar, som alla tidningar och också TV har ställt upp med för att lugna allmänheten. Psykologen jag hörde tvekade på frågan huruvida detta kunde hända alla barn: att dom blev mördare alltså. Jag säger tveklöst: nä det kan inte hända alla barn. Det är nåt fel på den här grabben, men det får inte sägas högt riktigt i psykologkretsar åtminstone.

    Allmänheten begriper genast att det inte är bra för barn att lämnas vind för våg och själva härja på en lekplats. Och den ende föräldern som var där med sitt lilla barn valde att inte ingripa, utan gick hem istället. Schysst grannsamverkan om man säger så.

    SvaraRadera
  3. Hur man kan undvika sådant? Riktade steriliseringar och aborter!

    SvaraRadera
  4. Anonym: Nä så går det inte till längre. Vi lever inte i Tyskland på 30-talet. Eller i en diktatur som Sovjet. Om du tror det så får du gå och titta i kalendern och uppdatera dig själv en smula.

    SvaraRadera
  5. Jag trodde också att det var ett barn som kvävt Texas. Att han helt enkelt satt på och tryckte ner ungen för mycket och för länge. Men att han gjorde det med ett hopprep bådar inte gott. Säger något om pojken i fråga.

    SvaraRadera
  6. Helena Palena: Visst gör det så... och att det fortfarande betecknas som mord. Illa.

    SvaraRadera
  7. Oerhörd tragedi för 10-âringen...? Han själv verkar ju inte ha tyckt att det var speciellt tragiskt att ta livet av ett annat barn i alla fall (yngre och mindre dessutom).

    Ja det är ett barn, ja han ser förmodligen inte konsekvenserna av det han gjort men det är ett barn som sâg till att befinna sig ensamt med ett annat barn som han ströp till döds. Dom flesta vuxna skulle inte kunna/stâ ut med att göra nâgot sâdant...

    Sâ jag tycker det är hemskt att man hela tiden tycks behandla 10-âringen som offret, det är inte han som ströps till döds, det är inte hans föräldrar som grâter över sin döda fyra-ârige son. Det är snarare 4-âringens familj som borde fâ all den stöd och hjälp som finns att fâ.

    SvaraRadera
  8. Anonym 16:23: Du har rätt och jag förstår vad du säger. För oss som samhälle är varje mord en tragedi och också naturligtvis för de båda familjerna. Vad kan vi lära? Att barn inte ska lämnas ensamma i skaror att leka i en omgivning där de inte mår bra. Det sägs att 10-åringen är emotionellt störd. Ja, det måste vara en underdrift. Det sägs att han har fått hjälp i skolan. Misslyckande för dem också i så fall. Hade han en diagnos? Den kommer vi aldrig att få reda på om det är så. Familjen är flyttad, dvs han och hans mamma bor numera på annan ort.

    Fyraåringens familj får också stöd självklart få de det. Denna mamma orkade inte med alla sina barn. De hade flyttat runt när det blev bråk. Pappan misshandlade mamman, satt i fängelse för det. Här kan du läsa:

    http://gt.expressen.se/nyheter/1.1012555/storken-kom-med-stormen

    Detta är den då "lyckliga" familjen, som framträdde i kvällstidningen. De har flyttat runt för att komma ifrån sina problem:

    http://dagbladet.se/nyheter/ange/1.4011478-dodade-4-aringen-har-bott-i-vastra

    Och det här är samma familj. Det fanns bilder tidigare på dem, men de plockades bort när Texas mördades:

    http://bohuslaningen.se/nyheter/uddevalla/1.543890-farmor-till-sex-men-inte-mamma

    SvaraRadera
  9. Det är som Oprah Winfrey säger att först är det en liten svag viskning som hörs, lyssnar man inte då så blir rösten högre inombords, lyssnar man inte då får man en snytning någonstans ifrån, lyssnar man inte då kan man få hela tegelväggen över sig.

    Detta har hänt nu med dessa båda familjer och också med vårt samhälle. Vi måste lyssna till något annat än den där logiska kalkylerande egorösten, som kan dominera och överrösta den svagare och mer känslosamma rösten, som kommer från samvetet, källan, universum eller om man nu vill kalla det så gud. Som bär bud om kärlek om ni så vill. Detta är en starkare kraft än egot, men människan ser den oftast inte. Den är osynlig för de, som inte vill ta till sig den. Men den kan yttra sig i olyckor, våld och död.

    Då är den självförstörande kraften i gång. Den kan också yttra som en sammanhållande, stilla och fridsam kraft mellan människor. Detta är den positiva och uppbyggande kraften. Ett barn kan dras in i ett negativt eller positivt energifält. Vilket som gäller beror av de vuxna omkring detta barn. Om de är medvetna om vad som pågår. Ifall inte heller de vuxna är mogna och vuxna inuti så inträffar sådana här katastrofer.

    Det är mycket enkla saker, men kan vara omöjligt att urskilja för de, som står mitt i detta. Brådska är av djävulen, som de sa förr i tiden. Det stämmer.

    SvaraRadera
  10. Jag är mycket väl medveten att det inte går till så längre men det efterfrågades hur man ska kunna förebygga! Om man sedan kategoriskt vägrar använda sig av den mest effektiva och kostnadsbesparande åtgärden, ja då får samhället och dess invånare skylla sig själva!

    Det ansvarstagande individer kan göra är att undvika att beblanda sig med samhällets bottenskrap i görligaste mån. Har man barn är det nästan omöjligt att undvika genom skolor och uteliv mm.

    SvaraRadera
  11. Anonym 17:06: Jag skrev svaret till dig medan du skrev frågan. Läs det som står ovan 17:05. Jag kan tillägga att ett samhälle där man inte längre lyssnar på vissa grupper, för att de stöts bort av fördomar är illa ute. I vår förra regering förtalades 40-talisterna i klump som köttberg. Det är illa om ett samhälle inte tar till vara den kunskap, som redan finns.

    Det är ju mycket enkla mekanismer och det mesta kostar inte ens pengar, utan handlar om attityder. Och vi behöver inte fler getton utan färre. Men visst är det lugnare att bo här på Värmdö än på andra sidan stan. Vi har valt detta samhälle för våra barn, som nu är ansvarstagande vuxna.

    SvaraRadera
  12. Utgångspunkten i fruktansvärda händelser som när en 10 åring mördar en 4 åring är brottslingen. Sök en bra ursäkt under uppväxten så är problemet löst. Möjligtvis tänker myndighetspersoner också på brottsoffret/familjen.
    Min utgångspunkt är att det får inte hända igen. Våra psykologer använder Svenska folket som försökskaniner. Man släpper ut brottslingar som gjort fruktansvärda handlingar därför att "de har svarat bra på vår behandling". Sedan gör de om sin handling och mördar igen.
    Oavsett om du är 10 år eller vuxen så är det en sjuk människa som stryper en 4 åring med ett hopprep. Ingen vet när denna sjuka människa gör det igen.
    Lås in honom och släpp aldrig ut honom igen. Då riskerar vi inte att han får chansen att mörda igen.
    Jan

    SvaraRadera
  13. Jan: Vi får hoppas att denne 10-åring inte behöver vara övervakad och omhändertagen hela livet.

    En 10-åring förstår inte fullt ut vad den har gjort. De är inte ens mogna att cykla ensamma i trafiken. Det är de först när de är tolv år.

    Men visst är det förfärligt att vi inte kan ta hand om barn bättre än så. Visst borde den vuxne som såg barnen jaga iväg efter fyraåringen ha ingripit. Det minsta denne man kunde ha gjort var väl att säga till mamman. Eller också kunde han ha gått efter och hjälpt fyraåringen hem innan det hände något mera allvarligt.

    10-åringen påminner om Erik Ljungström, som fick livstid i dag (står i bloggen högre upp) och han har en diagnos: asperger. Det hade också den unge man, som tog livet av tre stycken i sin familj.

    Jag skrev om trippelmordet här:

    http://annhelenarudberg1.blogspot.com/2010/05/trippelmordaren-har-asperger-syndrom.html

    SvaraRadera