Nationaldagen firar vi väl inte?

Vi har inget att fira som norrmännen, som blev fria från oss och kunde fira denna självständighet. Och vi har inget befrielsedatum att fira på samma sätt som andra nationer för att de var med i andra världskriget. Fast vi firade då ändå i maj 1945.

När jag gick i scouterna fick jag lära mig att flaggan såg ut som den gjorde för att Erik den helige att sett en syn med solens strålar som band över den blå himlen. Så det fick bli hans fana.

Är vi svenska eller något annat? Personligen har jag aldrig sett mig riktigt som svensk. Jag känner mig nästan mer hemma med fransmän eller människor som är som jag ungefär, men inte av någon särskild nationalitet.

Det handlar mer om hur långt vi har kommit i livet och vad som bildar bakgrunden till det. Att det går att känna igen sig i den mentalitet som en del har och detta innefattar en viss humor. Det är viktigt.

Människor som tar allt på dödligt allvar blir lättare farligare än andra. De drar lättare iväg mot något fjärran mål och lever mer i sina idéer och ideal än på jorden och marken.

Det här tycker jag är rätt svenskt i all sin tokighet.