Jag har läst domen i vårdnadstvisten mellan Catarina Hurtig och Ulf Elmqvist och det är en sorglig läsning så tillvida som att det kan gå så snett i ett förhållande, där ett barn föds.
Men jag tycker att domstolen har resonerat fram och tillbaka och gjort så gott de kunnat. Domstolen oroar sig för att Catarina ska belasta sin son med oro över fadern. Och det är bra med den oron. Att rätten uttrycker denna menar jag.
Tingsrätten oroar sig också över att hon eventuellt kan avvika med barnet. Samtidigt vill tingsrätten att mor och barn ska umgås. Så småningom hoppas de att det kan ske mer och med utvidgad tid.
De har gett vårdnaden till fadern för att han står för stabilitet och trygghet i den situation, som är nu. Det känns bra att de inser detta.
Jag skulle önska att alla tingsrätter var så kloka som den här. Domen ska överklagas senast den 20 juli i år till hovrätten. Jag hoppas vid Gud att ingen gör det. Barnets bästa är grunden för den här domen. Hoppas föräldrarna också inser detta. Inklusive modern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar