måndag 12 november 2012

Katrin Zytomierska får sparken

Hon får det för ett häcklande och elakt inlägg om en modell. Annonsörerna ville inte längre ställa upp och till slut blev det ohållbart för Finest.se att ha kvar bloggaren. I slutänden handlar det om business.

Jag tycker inte man kan få skriva vad som helst i bloggar. Absolut inte. Yttrandefriheten är inte till för att missbrukas och inte för att förfölja andra människor. Inte heller för att komma med förtalande invektiv.

Katrin Zytomierska kommer att blogga vidare någon annanstans. Hon är förvånad över uppmärksamheten men jag förstår den. Människor är trötta på de som inte fattar att man inte kan uppföra sig hur som helst.

Så här skrev Katrin i sin blogg:
"Fy fan va pinsamt för SATS att marknadsföra det här resultatet på en tjej som tränat i 13 år????? Vem i helvete vill identifiera sig med det här? Vill någon se ut så här?"

Josephine som var måltavla skrev: "Jag kunde inte föreställa mig att det skulle göra mig till måltavla för verbal spya från en bloggare som jag knappt vet vem det är, än mindre har något otalt med."

16 kommentarer:

  1. Ett steg i rätt riktning. Äntligen.

    SvaraRadera
  2. Tycker att det är pinsamt att folk reagerat som de gjort på Katrins kommentar.
    Mest pinsamt är ju att SATS väljer den modell dom gör, jag skulle inte bli inspirerad av att träna på SATS om jag sett den bilden.
    Efter tretton år som medlem ser man ut som när man gick med, bra PR.

    Alex

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du vet inte hur hon såg ut från början. Jag har släktingar som går där. De är alla hypersnygga. Träningen blir väl vad man gör den till. Och sådana bloggare som Katrin borde inte finnas som tycker att alla ska vara supersmala och äta den mat hon rekommenderar. Var och en får ta ansvar för sitt eget liv. Jag skrev förresten fel där uppe. Tog bort ett "fan" som hon skrev. Att bara ta till invektiv tyder alltid på ordfattigdom. Det går utför med svenska språket.


      Radera
  3. Har aldrig gillat denna kvinna, utan skänslor för andra.

    SvaraRadera
  4. Yttrandefrihetsgrundlagen gäller ju inte ens på webbsidor (Om inte webbsidan har utgivningsbevis ifrån Radio och tv verket, eller tillhör media).

    Istället gäller PUL.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där har du missuppfattat. Den gäller alla. Och webbsidor är också skyddade automatiskt. Det är en grundlag så den tar över. Enkla personuppgifter som namn som inte är avsedda att kränka är inte något problem var de än står. Pul tar över ifall man tex publicerar utdrag ur domstolars papper som kränker någon. Domar kan däremot publiceras fritt.


      Radera
  5. Det man kan hoppas är väl att denna episod kan leda till en tillnyktring. Det har länge klagats på tonläget i sociala medier, men tyvärr är det nog bara en spegling av det tonläge som en lång tid rått också i media, där unga arga krönikörer á la Zytomierska utfärdat sina förkastelsedomar, och faktiskt också i samhället i sin helhet. Det skrivs böcker där man tar heder och ära av folk, och det enda motivet man kan se i en del sådana fall torde vara det pekuniära. Film? Jo, då det också. En svensk europaparlamentariker etiketterade i dagarna en kollega från ett annat land med ordet "dinosaurie". Därefter beklagade hon sig över kränkande mail hon fått.
    Ur led är tiden...
    Leif

    SvaraRadera
  6. Varför förhandsgranskade man inte människans inlägg INNAN det publicerades???

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så fungerar inte tidningar eller andra medier. Inte gentemot krönikörer och inte gentemot bloggare som är godkända och anslutna till dem. Det måste finnas en tillit. Finest har väl levt gott på att ha henne som bloggare ända tills nu då. Och samhällsklimatet har uppmuntrat den här sortens häxliknande ragator. Tyvärr. Hänger ihop med extremfeminismen. Det blåser väl över det också någon gång.

      Radera
  7. Hur hänger det ihop med extremfeminismen (och vad menar du med extremfeminism)?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant fråga. Jag har just skrivit en debattartikel till SVT Debatt, men vad jag vet har den inte blivit publicerad ännu (eller blir det kanske aldrig för så får man inte skriva som jag har gjort förmodligen). Jo jag har hela tiden som jag har skrivit på Newsmill fått veta att jag inte tar ut svängarna tillräckligt. Jag ska drämma till ordentligt. Den vanligaste invändningen har varit att debattvinkeln inte är tillräcklig från redaktionen.

      Ju mera svängar och desto hårdare ord desto bättre (fast faktaunderlag krävs också). Och detta är således det rådande samhällsklimatet som har blivit sådant efter omkring 40 års propaganda. Extremfeminister är sådana som tidigare satt som professorer på våra universitet (och därmed var godkända av institutionerna) som Eva Lundgren och Tiina Rosenberg. Och sådana som Gudrun Schyman och Fi som nu enbart stöds av någon procent av svenska folket.

      Kriget mellan män och kvinnor har hela tiden böljat fram och tillbaka mellan extremerna. Och det är helt vansinnigt som jag ser det. Det går inte att förtala och kriga för sakens skull. Det måste baseras på något verkligt.

      För debattens skull kan man ta i som tex Valerie Solanas i Scum-manifestet. Men man kan inte försöka mörda Andy Warhol eller droga sig själv eller prostituera sig, som hon gjorde. Då är man sjuk och blir en brottsling. Hon kom aldrig till rätta med detta.

      Och när en teater i Sverige sätter upp denna pjäs om Scum-manifestet och hyllas av eliten så är det något sjukt i landet som jag ser det. Då har det gått för långt när män ska trakasseras och samhället tycker att det är okej.

      Och för debattens skull kan man skriva extrema saker och vara som Stig Larsson (inte Stieg) som nyss framträdde och berättade om hur han hade plågat unga självdestruktiva tjejer i sado-masokistiska verkligheten. Han har uppenbarligen blandat man ihop den han är med det fiktiva. Och man kan inte knapra amfetamin för att det kreativa tar slut. Det är sjukt.

      Dessa människor borde söka hjälp som jag ser det. Både kvinnor och män och inte försöka att ändra våra lagar och annat genom debatter som ska anpassa samhället till extremer. Tack och lov är de flesta människor inte sådana utan det är alltid någon procent i utkanten. Men tyvärr har det extrema fått mer utrymme i vårt samhälle. För att det är så sensationellt och gör att folk kan tjäna pengar på det.

      Katrin Z är en parodi på en animusbesatt kvinna som vräker ur sig vad som helst. Möjligen kan hon skilja på sig själv och den del av henne som går in för svordomar och annat. Men risken finns alltid att bli ockuperad av något som en person ägnar sig åt dagligen. Det är därför brottslingar alltid ljuger om vad de har gjort. För i deras värld är de inte sådana, utan det är något utanför dem själva. Bara något de gör (som han som "bara" tog Anna i Örgryte).

      Som jag ser det måste vi varje dag upprätthålla den värld vi vill se omkring oss och det gör man inte genom att förfalla varken till det onda eller goda (som C G Jung sade). Allt förfallande till extremer är förkastligt om vi vill tvinga på andra detta. Och om vi själva inte kan se vad vi gör utan bara ser bjälken i ögat hos den andre.

      Radera
  8. Om jag tillåts säga något ytterligare apropå min tidigare kommentar:
    Så här uttrycker sig Daniel Swedin i en ledare i Aftonbladet apropå protesterna mot Tonio Borgs kandidatur som EU-kommissionär:
    "Om parlamentarikerna tar mänskliga rättigheter på allvar så skickar de tillbaka Tonio Borg till reaktionära grotthåla han kommer ifrån."
    Jag tar inte någon ställning i frågan om Borgs kandidatur, jag är bara förfärad över det tonläge som används i samma tidning som i andra sammanhang uttrycker oro över det s k näthatet. Bör man då inte anstränga sig att själv upprätthålla en anständig ton? Är det inte möjligt att kritisera en person åsikter utan att ta till sådana övertramp som vi nu ser från både EU-parlamentariker och journalister? Måste varje land i EU anpassa sig till den åsiktspalett som trummas igenom som politisk korrekt av etablissemanget i Sverige?
    Det är dags för en moralisk upprustning i Sverige när det gäller åsiktsklimatet. Tolerans innebär faktiskt att man accepterar att andra människor kan ha en annan uppfattning än den man själv har, det visste redan Voltaire på sin tid. Tolerans innebär också att man bemöter andras åsikter, som man inte gillar, i sak. Man utnämner inte personerna till dinosaurier eller grottmänniskor. Det är pinsamt att se etablerade poliker och journalister med byxorna nere. Det vore skönt om de slutade skylla på "näthatet", när de själva så till den milda grad blamerar sig.
    Leif

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var inte Voltaire som formulerade detta och som tänkte gå i döden för andras rätt att uttala sina åsikter utan en dam som hette Evelyn Beatrice Hall:
      Evelyn Beatrice Hall, född 1868, död 1919, var en brittisk biografiförfattare, som skrev under pseudonymen S.G. Tallentyre.
      Hon är främst känd för sin biografi över Voltaire, The Friends of Voltaire, som kom ut 1906. Hon skrev frasen, som ofta felaktigt tros vara formulerad av Voltaire, Jag ogillar dina åsikter, men jag är beredd att gå i döden för din rättighet att uttala dem "I DISAPPROVE OF WHAT YOU SAY, BUT I WILL DEFEND TO THE DEATH YOUR RIGHT TO SAY IT" som en sammanfattning av voltaires uppfattning.

      Men du har rätt i att näthatet inte blir bättre av att även den sk eliten ägnar sig åt det. Sakine Madon och Fredrik Krohnman har skrivit om detta:

      http://www.expressen.se/kultur/varning-for-troll/

      Radera
  9. Ann Helena, jag känner till att uttrycket "Je ne suis pas d’accord avec ce que vous dites, mais je me battrai pour que vous ayez le droit de le dire" inte kan härledas till Voltaire, men det har jag inte heller hävdat. Däremot är det ett faktum att Voltaire i ord och gärning intog en ståndpunkt som kan sammanfattas på detta slagkraftiga sätt. Han har kommit att bli en symbol för vår uppfattning om yttrandefriheten, men urkällan till sådana tankar måste man, som så mycket annat, söka ända tillbaka till antiken, eller kanske ännu längre bakåt i tiden.

    Leif

    SvaraRadera