Hatets sista storm

I morgon tar en pojke studenten, som blev av med halva sin släkt för tio år sedan. Han har lärt sig att hata sin pappa och ta avstånd från hela den delen av släkten inklusive sin farmor och farfar. Det är hans mamma som har lärt honom att hata. Hon har ljugit och fortsatt att ljuga för att han ska införliva hatet med sig själv.

Hon har vägrat att låta barnen (han har en yngre bror) få ta emot presenter på jul och till födelsedagar. Hon har gjort allt för att skära av kontakten till denna del av barnens släkt. Vi har lagar som hjälper en sådan mamma att fortsätta att sprida hatet. Socialen hjälper henne och hon kan ostraffat fortsätta att ljuga i all evighet om vad som enligt henne hände när barnen var små.

Det är svårt att bli hjärntvättad som barn. Särskilt av sin mamma. Det går inte att klara sig undan det. Jag vet eftersom mina föräldrar skildes. Vi fick träffa pappa, men vår mamma förtalade honom ständigt, vilket gjorde att jag inte tyckte att han var något att träffa. Att han var en lägre stående människa som man inte behövde ta någon särskild hänsyn till. Å andra sidan visste jag att jag älskade honom. Så slits ett barn itu.

Omkring 8 000 barn utsätts för så mycket bråk mellan föräldrarna i Sverige per år att deras omvårdnad dras inför domstol. I värsta fall tar bråken aldrig slut. Det blir ständiga inlagor till åklagare och föräldrarna kan aldrig enas om hur de ska göra med barnet. Hatet får så djupt fäste att det inte kan skingras längre. Omkring 40 000 barn träffar aldrig sin pappa. Hundrafemtiotusen träffar honom en gång i månaden eller mindre.

Sjung om studentens lyckliga dagar i morgon! Gör så och ta kontakt med din pappa sedan kära pojke. Vi minns när du var hos oss fortfarande. Låt inte det påtvingade hatet för alltid ha fäste i ditt hjärta. 

PS. Det är inte jag som är farmor till pojken, men han vet hur det ligger till själv. Här finns han med på bild. DS.