torsdag 20 september 2012

Kvinnor var inte friare för hundra år sedan

Vilket kvalificerat dumdrygt prat att påstå att kvinnor var friare för hundra år sedan och ta en arvtagerska som exempel. En som dansade på borden och förde ett allmänt depraverat liv.  Sådana kvinnor finns än i denna dag. Ta till exempel den arvtagerska, som knarkade ihjäl sig i maj i år: Eva Rausing. De båda kan jämföras.

Kvinnorörelsen har länge levt i denna värld där högborgerliga kvinnor hade så litet att göra att de måste emancipera sig. Så därför skyllde de allt på männen och deras värld. Kvinnor som min mormor var fullt upptagna med att försörja sig och alla barn. Min mormor fick tio stycken så småningom ihop med morfar för hundra år sedan.

Inte hade hon rösträtt heller, så hon kunde inte påverka männen i riksdagen. Den första kvinnan kom in i riksdagen 1921. Mormor och morfar levde i ett gammalt feodalt samhälle där de levererade fisk varje fredag till Lindö gård, som ägde deras lilla torp på 60 kvadratmeter. Det finns fortfarande kvar vid Skärsholmen intill Mälaren två mil från Västerås. Lindö gård äger det än i dag.

Kvinnor var inte ett enda dugg friare förrän i vår tid. På 1960-talet då vi äntligen fick bestämma över våra egna kroppar och riskerade inte att bli med barn hela tiden. Då när det blev fri abort och p-pillret kom. Min mormor födde som sagt tio barn. Den yngsta var min mamma. Mormor dog när min mamma var tio år. Hon var sjuk, utsliten och gammal i förtid. Hon blev drygt femtio år. Mormor tålde inte den fuktiga luften nere vid Mälaren.

De flesta hade det fattigt och dåligt i Sverige vid den här tiden. Min mamma flyttade med min pappa in i en modern lägenhet 1948. Den hade el, rinnande kallt och varmt vatten, värme som kom från en oljepanna i källaren och en gasspis i köket. Allt var saker som saknades i min mammas barndomshem. Och den lägenheten var lika stor som mammas barndomshem hade varit. För bara hennes familj med två barn.

Förfalska inte historien genom att påstå att kvinnorna var friare förr. De var slavbundna till att göra allt själva hemma och barnen var tvungna att börja jobba så fort de kunde. Min mamma hade ett långt ärr på benet för att hon skulle hugga ved som liten och satte yxan i benet istället för i vedträet. Min mormor var blind på ett öga för hon hade stuckit ut det med en sax när hon som sexåring satt och klippte mattrasor.

Allt detta omtalas i min nya bok I ormbärarens tid, som kommer ut i oktober.

4 kommentarer:

  1. Håller med. Helt bisarrt att ta några urspårade överklassbrudars festande som bevis för att kvinnor generellt var friare för 100 år sedan.

    SvaraRadera
  2. Helt rätt. Man kan inte låta en kvinnas liv vara norm för hur övriga hade det. Den "vanliga" kvinnan levde ett hårt liv. /BE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att ni håller med. Ibland tror jag världen verkligen har blivit galen, men kanske ville denna krönikör och kritiker Kristina Lundell chockera. Eller också har hon enbart skrivit med den smala mallen, att hålla sig inom genren: Fitzgerald och karriärkvinnor. Hon är förmodligen den sortens ambitiösa person som vill hålla sig väl med alla (tjäna pengar och få makt) och håller sig därför på den matta hon ser hos Svenska Dagbladet istället för att se det stora perspektivet.

      Radera
  3. Visst var kvinnor friare förr. Numera tvingas kvinnor dansa med i batikhäxornas PK-värld annars fryses de ut och anses vara könsfiender.

    SvaraRadera