Det finns ett gäng stalkare, som tycker att eftersom de är kvinnor och feminister så har de rätt att förfölja andra.
Jag råkar ständigt ut för dem. Nu senast i kommentarerna till min artikel på
Newsmill om blogghatet på nätet och hur detta kan användas och utnyttjas av kändisar.
En synpunkt är att jag ska minsann läras att det finns andra åsikter och det får jag stå ut med. De har rätt att kommentera anonymt.
Dessa damer - för det är för det mesta tjejer även om det också finns en och annan kille, som hänger på svansen - tycker de har rätt att göra som de vill för de har blivit kränkta någon gång i sitt liv.
De gillar Liza Marklund för hon har under det politiska projektets fana ljugit sig till en plats hos dem. Hon är den heliga förebilden för alla dessa kvinnor, som har råkat ut för besvärligheter och som tycker att det ger dem rätt att uppföra sig precis hur som helst under hela sitt liv.
Alla som inte håller med dem ska straffas. En kvinna skrev till mig på min blogg (den nedlagda) att eftersom jag hade svikit kvinnosaken (var med i Grupp 8 för snart 40 år sedan) så var jag en förrädare.
Jag är glad att vi lever i en demokrati för annars hade väl hon anmält mig till Säpo och jag hade blivit deporterad till tvångsarbete i gruvorna i Norrland.
Jag är så trött på radikalfeminister så jag kräks. Ända sedan jag råkade ut för Gudrun Schyman på 80-talet har jag sett vad de går för. När de sätter igång så finns det bara ett kön här i världen och det ska ha makten.
Nu är det inte så att jag och min familj aldrig har råkat ut för manligt våld. Min mamma blev svårt misshandlad av sin sambo innan hon dog i ett astmaanfall 1968. Bara 43 år gammal. Men det gjorde inte att jag började hata alla män. Det var just den här mannen, som det var något allvarligt fel med och honom ville jag aldrig mer se. Han är för övrigt död nu.
Själv blev jag som barn överfallen två gånger på väg från skolan. En gång av en pedofil och en annan gång av ett gäng pojkar. Jag klarade mig undan bägge gångerna. Den första för att jag skrek och den andra för att jag blev så arg att jag skrek och grät att jag visste vilka de var och att jag skulle berätta allt.
Björkhagen var ett hårt och tufft ställe, men jag är tacksam för allt som har hänt mig i livet. Det går inte att förneka det dåliga. Allt som händer oss ute i verkligheten är på riktigt och allt går att använda till att bli starkare och till att utvecklas mer som människor.
Det måste till en ny kvinnosyn från kvinnorna själva. Det är inte så att det inte finns någon kvinnomakt, men genom att ständigt utpeka sig själva som offer lämnar kvinnorna ifrån sig den makten. Kvinnor är inte offer. De kan precis som män göra allt vad de har lust till.
Och att låta kvinnor som Liza Marklund fortsätta med att utpeka männen som våldsverkare och kvinnor som svaga är att befästa det sämsta i könsrollerna. Observera att det är roller och att det går att ta sig en annan roll.
Kvinnor kan använda alla sina erfarenheter. Baka in dem i sig själva och gå vidare i livet stärkta och därigenom skapa ett nytt och bätttre samhälle för sig själva, männen och barnen.
Och tro inte att det går att få mig att tycka synd om stalkare, som någon försökte i kommentarerna till min artikel på Newsmill.