Vi är vinnarna

Hägglund är den stora förloraren ropar rubrikerna ut. Nä fel, fel. Han vinner hur som helst. En riksdagsman och partiledare är alltid vinnare.

Förlorarna är i så fall folket, men jag tycker nog att det alltid är vi som är vinnarna. Ända sedan 1900-talets början har vi varit det. För det har alltid gått framåt för oss. Vi som har bebott Sverige.

Sedan att de som kommer hit inte genast blir miljonärer är väl självklart. Inte trodde nybyggarna i USA och Kanada det när de flyttade från fattigdomen i Sverige. Inte tror vi det ens nu om vi skulle flytta dit.

Så varför ska alla genast ha det lika gott? Jag begriper inte den inställningen. Inte trodde jag så i min ungdom att jag genast skulle bli miljonär. Och förresten spelade det ingen roll.

Det var andra saker, som var viktigare, att studera, att hitta min nisch i världen där jag kunde trivas, att ordna så jag fick en familj och lite mer släkt. Resten faller alltid på plats ändå.

Och det har det gjort. Dessutom måste man själv se om sitt hus. Inte alltid lita till att dom som sitter i riksdagen fixar allt. Bara hålla koll, så att man inte trillar ur alla system.

Nä Hägglund är inte förloraren och inte Reinfeldt vinnaren. Nä fel tänkt helt enkelt. Med den synen på folket så försiggår det viktiga, som en dans på taburetterna. Vårt land är inte så hierarkiskt uppbyggt. Jag och vi andra har en del att säga till om. Också.