Ja, ja, ja så är det då tioårsjubileum... för att två skyskrapor förstördes i USA och att Pentagon blev anfallet. Själv minns jag att jag tittade på CNN och såg det i realtid.
Mina tonårsbarn ville inte titta. De hade nog av verkligheten runt omkring dem. De ville inte ta in mer elände. Vi levde själva i det då. Ett eget litet kämpande varje dag, för att ha det något så när. Ja livet är så där. För de flesta människor.
Men här är nu det stora minnesmärket, något som förändrade världen. Jag har hört det till leda. Ja det ställde kristna mot muslimer, araber mot västerlänningar. Det sista stora krigiska kulturmötet, som finns kvar mellan två olika övertygelser om olika gudar. Eller är det möjligen samma Gud med olika ansikten?
Den muslimska inställningen är gammaldags och går ut på att kriga och förtrycka människor. Den kan helt enkelt inte bestå. Men jag har sett samma sak i min närmaste släkt: samma 1500-talsinställning gentemot kvinnor, samma förtryckande moral gentemot de som gick att trycka till. Så helt muslimsk är tydligen inte den där inställningen.
Den finns lite varstans. Jag har sett den hos den sk Broderskapsrörelsen, som numera inte får heta det, men som går ut på detsamma ändå. Peter Weiderud står i spetsen och ibland framstår han mer som muslim än muslimerna själva.
Det hela handlar egentligen om makt, sex och annat, som är grundläggande i människors liv, förutom överlevnad då. Och mot detta står högre värden, som rör sig om varför egentligen vi är här, om det nu inte handlar om att trycka till andra och sno åt sig alla pengar.
Religion är organiserad andlighet och består av maktpyramider , liksom att dra in materiella fördelar. Och att förmå människor att bli hjärntvättade och tro att de är med i ett religiöst krig. Denna totala motsättning, som kan uppstå, när gudarna är många på planeten, liksom föreställningen om de olika stammarna.
9.11 är en symbol för allt detta, som är obsolet i vår värld. Och det borde ihågkommas på det viset, inte genom att älta motsättningar. Det finns en oerhörd och ofantlig sorg i det faktum att det går så långsamt med den omändringen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar