Happy Happy står mig upp i halsen

Ja lyckliga skilsmässor är väl som lyckliga dödsfall då? Ju snabbare desto bättre. Varför ska vi tyngas av relationer? I morse så diskuterades detta också i morgonsoffan på TV i Gomorron Sverige.

Jag blir så trött på tjatet, för det är kanske lyckligt för någon sådan som Gudrun Schyman, som enbart ägnade sig åt sig själv. Hon tog hjälp av 20 vuxna för att passa sina barn (utan betalning förstås) på Ängsviksgården på Värmdö. Hon gjorde helt enkelt karriär, flyttade till Stockholm och blev så småningom partiordförande.

Rent materiellt finns det lyckliga skilsmässor, för de vuxna. Men barnen kommer i kläm. Det gör de alltid, för de älskar sina båda föräldrar. Och i DN:s recension så handlar det om det materiella: att ingen skulle bli lycklig med samma mobiltelefon i tio år. Så varför ska man bli det med någon annan människa.

Medan i SvD så konstateras att det står inte något märkvärdigt i den lilla, lilla boken. Och min tanke är att alla blir så upphetsade för kvinnornas rörelse har nästan somnat av. De vågar inte försvara kvinnor, som kommer utifrån. Inte ta de förtryckta muslimska kvinnornas försvar, inte säga att romernas kvinnor borde skilja sig och frigöra sig.

Nä det är rasism, men svenska kvinnor de tillhör en annan och särskild ras, som blir lyckliga när de får förverkliga sig materiellt och fortsätta att äga barnen. Jag ser det just nu i min närhet, där en karl i släkten är utsparkad ur radhuset och har fått bo i andra hand hos släktingar, medan kvinnan behåller radhuset och naturligtvis barnen.

Det är det materiella och fysiska nu igen, som står emot de människor, som råkar ha upptäckt att de har själar och ser livet också från den nivån. Men enligt kvinnosakskvinnorna ska vi alla bli förvandlade till prylar, som går att byta ut så lätt och enkelt. För då blir vi så lyckliga så. Blir vi?

Kvinnosakskvinnorna har halkat rakt in i den ekonomiska mansroll, som fanns förr i tiden. Då när männen ägde allt. Och priset de får betala är att inte alls ha någon långvarig relation med någon. De har fastnat i sin negativa animus, skulle C G Jung ha sagt och når aldrig in till självet, till det som egentligen är de själva. Så därför blir alla relationer ytliga - också till barnen - och de beriper det inte ens.

För att lära känna sig själv behöver man också relationer till omvärlden. Ju långvarigare och djupare desto bättre. Och det ska således vara med andra människor, inte prylar.

PS. Tittar just på Oprah, som har Tom Hanks och Julia Roberts som gäster. De har varit gifta 23 resp 11 år. Tom Hanks säger att han är fortfarande gift för att hans fru gjorde honom till karl. Etthundra procent. Och för att han inte är en idiot. Julia Roberts för att hon är kär i sin man och för att han är "hot". Tänk det tycker jag om min gubbe också, snart 28 år senare. DS.