Andar finns dom?

När jag läser om den 21-åriga dottern till den mördade fritidspolitikern tänker jag att hon var nog inte sig själv.

Hon dödade sin pappa för att han bad om det, säger hon och hon hade velat bli vampyr, drömde om att bli seriemördare. Vilken fin karriär!

Människor kan bli precis det som de föreställer sig, det de drömmer om. Det spelar ingen roll om det är negativt eller positivt. Det finns massor med exempel på att människor tycker att deras liv ändå har gått åt skogen. Så då spelar det ingen roll vad de gör.

Och om man går in i en sådan värld finns det mycket som kan påverka runt omkring. Eller vad tror ni? Andar finns dom? Eller kan människor fånga upp de tankar, som andra människor har tänkt?

Dottern hade en autistisk störning, aspergers syndrom. Hon dömdes först till sju års fängelse i tingsrätten, men har nu dömts till sex år i hovrätten. Inte för mord längre utan för dråp. Hon ångrar sig sägs det.

Och hon hade ju en störning och var så ung, inte ens 20 år då hon begick dådet. Pappan kom från Prag, Tjeckien och kandiderade för miljöpartiet i Haninge.

Men vad var det då för fel på pappan? Hur kunde han utsätta sin dotter för detta: att bli fadermördare? Karma? Eller var det helt enkelt alkoholen? Denna farliga drog, som gjorde att de båda blev alldeles utom sig den där kvällen? Världen kan vara vansinnig om man vill det. Helt klart.

PS. Karma handlar inte om bestraffning utan om orsak och verkan av en handling. Det har inte något med moral att göra utan är en universell lag: vi får tillbaka det vi ger till andra. Vi skapar i tanke, ord och handling. DS.