Det har avslöjats av professor Birgitta Almgrens nya bok om Stasi. Expressen har letat rätt på akademikerparet, som var två av de mest framstående spionerna.
Kvinnan blev så småningom dubbelagent och därför lades hela förundersökningen ned i slutet på 80-talet. Hennes man hade flytt från Östtyskland, men dolde att han kunde ryska, när han kom till Sverige. Han låtsades heller inte förstå svenska. De spionerade antagligen också åt GRU i Sovjet.
Spionparet gifte sig 1968 och tillhör således samma generation som professor Birgitta Almgren.
De båda förnekar naturligtvis allt och är upprörda över att bli anklagade. Ja vad ska de göra? Det är inte så snyggt att ha varit agenter. Men tiden var sådan då under det kalla kriget, att det passade många, att tro på kommunismen och se Sovjet, som nästa självklara härskare i Sverige.
Sverige var viktig som buffertstat mellan Nato och Sovjet och omkring 3 000 rapporter skickades under åren till Stasi i Östtyskland.
Den sortens tro på en -ism finns hos människor, som tycker att de förtjänar en maktposition. I universitetsvärlden var dessa kommunistiska tankegångar mycket utbredda. Kvinnan betecknas som mycket intelligent, men en sådan intelligens gör inte att människor inte kan klampa fel.
Av de 53 granskade meddelarna till Stasi betecknas 32 som spioner. Omkring en tredjedel av de granskade är kvinnor.
Jag tycker fortfarande att det är synd att vi inte får veta namnen på Stasilistan. Kanske när de alla är döda? Eller om hundra år? Och min misstanke om att det eventuellt var vänner till Birgitta Almgren som ingick i listan visade sig stämma.
varför intervjuas inte företrädare för regeringsrätten som beslutade om anonymitet för
SvaraRaderanamnen på Stasilistan.
Ja det är väl ingen idé att prata med dem... regeringsrätten har ju trots allt gått emot Säpo, som fortfarande är livrädda för att rikets säkerhet ska hotas av dessa papper. Vilket framstår som något underligt eftersom staten ifråga försvann 1989. Även Sovjet har ju ramlat samman, men det är väl Ryssland man är rädd för numera då.
SvaraRaderaMöjligen är det för att vi skulle häpna över vilka som finns på listorna om vi fick veta det.
Professor Birgitta Almgren fick tillgång till listorna med skarpa restriktioner: hon fick bara läsa dem i Säpo:s lokaler, inte ta kopior och måste förstöra minnesanteckningar inom ett år.
Lyder hon verkligen dessa order? Förmodligen. För hon ingår (fast hon är pensionär och inte riskerar något) i denna akademiska sfär, där hon skulle förstöra alla sina vänkontakter och själv ses som en förrädare om hon gick emot dessa order, som Säpo ligger bakom.
Det är en skam för Sverige att vi inte klarar av att reda ut denna och många andra skandaler genom åren, utan allt ska sopas under mattan. Som tex Tsunamibanden = hemliga i 70 år.
SvaraRaderaSjälvklart är det intressant att höra deras sida av historien innan agenterna är döda och begravna och vi likaså.
Nils: Jag tycker som du... sorgligt att Säpo är så skräckslagna och motar allt.
SvaraRaderaDet är väl ungefär den fjärde boken på kort tid , med "avslöjanden" kungen mfl, som efter läsning av bok visar sig vara mycket tunna saker. Någon har kommit på en bra säljmodell: ta med nåon kändis eller hemligt i boken och påstå oemotsagt saker innan släpp av bok, intressera media för detta som drar igång ett drev ,mot någon som inte kan försvara sig mot dessa icke händelser , och boken säljer som smör.... Det är väl högst troligt att det precis är som de säger i artikeln. Hur fick förresten media tag i namnen så snabbt,läckte kanske författaren lite grand trots yppandeförbud? ska inte det utredas?
SvaraRaderanåja boken fick säkert en skjuss till..
Anonym: Det här är en annan genre än kungaboken, som byggde på skvaller från en gangster/maffiagubbe, som inte ens bor i Sverige. Han var huvudkällan. Och jag skäms över att " journalister "har lånat sig till något sådant.
SvaraRaderaDet här handlar dock om kalla kriget och vad som försiggick då, vad myndigheterna sysslade med och våra förbindelser med andra stater, men du kanske tillhör den där falangen, som tyckte (tycker) att Marx och grabbarna ändå är bäst?
Alla som pratar med journalister har rätt till meddelarskydd och meddelarfrihet. Det ingår i vår yttrandefrihet att kunna säga saker till journalister, utan att de ska råka ut för undersökningar. Och detsamma gäller för författare. Och det är förbjudet att efterforska källorna för myndigheter. Men återigen det kanske är något du inte gillar, för det gjorde inte heller de som styrde i Sovjet och lydstaterna.