UPPDATERAT
Jag hade totalt glömt bort det, men Cecilia Hagen påminde mig. Det är 50 år sedan hon tog studenten och det gjorde jag också. Våren 1964 i maj. Jag var 18 år då. Och nästan ett underbarn för på den tiden tog inte fler än tio procent studenten och de var inte så unga som 18 år. Jag firar aldrig gamla skoldatum. Inte studenten och inte när jag gick ut från journalisthögskolan. Jag gillar inte nostalgi på så vis.
Det händer helt enkelt så mycket i nutid och det gör att sådana tillbakablickar inte upptar min tid. Det festades en smula då våren -64, men jag begav mig av till Frankrike rätt snart för att fortsätta plugga franska och jobba i landet som au pair. Efter det har mycket mer hänt i mitt liv tills jag blev pensionär till åldern precis som Cecilia Hagen, men jag känner mig inte så. Jag har mycket kvar att göra.
För mig är det viktigt att vara ett ankare för familjen. Jag är äldst i närmaste släkten. Alla andra födda före mig har lämnat denna jord. Jag vill gärna se att resten av släkten har det riktigt bra innan jag själv är redo att fortsätta till andra sidan. Jag vill vara den som jämnar ut och ser att alla har det gott och klarar sina egna liv. Inte minst genom att jag själv har tagit itu med mitt eget. Ett stort och viktigt arbete, som har pågått i många år och lär fortsätta i åtminstone tjugofem år till.
Alla människor har den uppgiften. Alla är centrala i sina egna liv. Varenda människa är viktig. Ta vara på ögonblicken och timmarna! Och förkorta inte medvetet själv ditt liv.
16.5.2014
Den här bilden nedan tog jag för två veckor sedan, en selfie. Den första jag har publicerat. Jämför med ovan. Då fanns inte varken datorer eller mobiler. Telex fanns med stansade hålremsor och telegram, telefonsamtal gick över damer i växeln fortfarande när man ringde utomlands. Jag minns hur det lät från telefontrådarna. De sjöng. Min pappa Ingvar Rudberg tog bilden ovan. Han jobbade som journalist hela livet och hade alltid kamera med sig.
Jag hade totalt glömt bort det, men Cecilia Hagen påminde mig. Det är 50 år sedan hon tog studenten och det gjorde jag också. Våren 1964 i maj. Jag var 18 år då. Och nästan ett underbarn för på den tiden tog inte fler än tio procent studenten och de var inte så unga som 18 år. Jag firar aldrig gamla skoldatum. Inte studenten och inte när jag gick ut från journalisthögskolan. Jag gillar inte nostalgi på så vis.
Det händer helt enkelt så mycket i nutid och det gör att sådana tillbakablickar inte upptar min tid. Det festades en smula då våren -64, men jag begav mig av till Frankrike rätt snart för att fortsätta plugga franska och jobba i landet som au pair. Efter det har mycket mer hänt i mitt liv tills jag blev pensionär till åldern precis som Cecilia Hagen, men jag känner mig inte så. Jag har mycket kvar att göra.
För mig är det viktigt att vara ett ankare för familjen. Jag är äldst i närmaste släkten. Alla andra födda före mig har lämnat denna jord. Jag vill gärna se att resten av släkten har det riktigt bra innan jag själv är redo att fortsätta till andra sidan. Jag vill vara den som jämnar ut och ser att alla har det gott och klarar sina egna liv. Inte minst genom att jag själv har tagit itu med mitt eget. Ett stort och viktigt arbete, som har pågått i många år och lär fortsätta i åtminstone tjugofem år till.
Alla människor har den uppgiften. Alla är centrala i sina egna liv. Varenda människa är viktig. Ta vara på ögonblicken och timmarna! Och förkorta inte medvetet själv ditt liv.
 |
| Jag och min gammelfaster Ina i maj 1964 |
Den här bilden nedan tog jag för två veckor sedan, en selfie. Den första jag har publicerat. Jämför med ovan. Då fanns inte varken datorer eller mobiler. Telex fanns med stansade hålremsor och telegram, telefonsamtal gick över damer i växeln fortfarande när man ringde utomlands. Jag minns hur det lät från telefontrådarna. De sjöng. Min pappa Ingvar Rudberg tog bilden ovan. Han jobbade som journalist hela livet och hade alltid kamera med sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar