En gråtande mor

Anders Behring Breiviks mamma har gråtit sig igenom förhören hos de båda psykiatriska utredarna och berättat att han nog blev lite underlig när han bodde hos henne i fyra år, som vuxen. Han kunde krypa ihop i soffan hos henne eller gå omkring med munskydd för han var rädd att bli smittad. Eller vägra äta det hon hade gjort i ordning till mat.

Hans mamma framstår, som en totalt omedveten kvinna, som inte begriper annat än att vara snäll och förlåtande. En bild av den gråtande madonnan, pietà, framträder. En viljelös sort, som ska göra allt för sin son.

Och pappan har ju fattats eftersom han försvann när sonen var ett år. Han fick heller inte ta hand om honom, vilket han ville. Han ville ha vårdnaden om honom tillsammans med sin nya fru, som ville adoptera honom.

Hela vår värld bottnar i hur vi tar om hand om våra barn. Men den här ensamma mamman skulle själv klara av det. Mammorna har generellt makten över barnen, för de ses alltid som mest lämpade att ta hand om dem. En av denna mammas väninnor sade att sonen hade förstört hennes liv efter attentatet.

Kanske var det tvärtom också? Borde hon inte ha låtit ett fosterhem ta över vårdnaden som samhället i Norge ville då när han var liten? Eller låtit pappan spela en större roll i hans liv?

Generellt sett lider vårt samhälle av frånvarande pappor. Inte bara för att de inte vill ta hand om sina barn, utan för att mammorna ofta håller dem utanför.

Barn behöver båda sina föräldrar och vi borde låta Barnkonventionen bli lag, för fortfarande så blir barnen spelbrickor i vårdnadstvister. Självklart är det så att det är unga män, som mest finns på extremhögervridna sajter. Inte skulle det kunna vara unga kvinnor? De finns i stället på extremfeministiska sajter.

Allt medan samhället i stort försöker att icke betona könsroller, utan framhåller att de är just bara roller, att vi inte är olika. Och föräldrar berättar ibland inte ens för sina barn vilket kön de har. Vi föds till den här världen med en grundläggande skillnad, som olika till könet. Och detta kan vara negativt eller positivt, som allt annat i världen.

Könen kompletterar i bästa fall vartannat. Och kvinnor och män kan stötta varandra. Det beror av hur vi ser på det. Men att ständigt stöta bort männen lönar sig inte. Hat skapar inte annat än hat. Och där står de extrema polerna i politiken.

Och Norge som land verkar nu fortsätta med mammarollen gentemot Anders Behring Breivik, genom att förklara honom otillräknelig under massmorden i somras och att han är det nu också. Medan han själv vill bli dömd som tillräknelig. Han kämpar fortfarande för att få vara man på sitt förvridna sätt. Låt honom ta det ansvaret och döm honom till fängelse!