Varför sitter han på en öppen anstalt? Och varför får han så kort straff när han väl grips?
För vissa tycker jag att det inte finns nog med straff. Denne man, som mördade tre fjärdedelar av en familj och som har fått en film gjord till sin ära: Il Capitano av Jan Troell, tycker jag nog inte ska få fler favörer av det finska samhället.
Han begick morden i Åmsele år 1988 och släpptes 2009 ur fängelset första gången. Han har rymt ett antal gånger och behövde inte ha gjort det nu. Han skulle släppas inom kort.
Och varför har båda morgontidningarna en bild på honom från den tiden? Nej det är tre morgontidningar som har det. Göteborgs-Posten gör det svårast att känna igen honom med en bild från den tiden med solglasögon.
Så här ser han ut numera. Och så här.
1 december 2011:
Och nu är han fast igen... greps i Helsingfors och har tydligen gått igenom en föryngringskur på rymmen, så han ser exakt ut som i sin ungdom. Någon såg honom i en bil och ringde polisen.
Han satt på öppen anstalt i Finland för att han blev frigiven för sina grova brott men åkte dit igen för mindre förseelseer (grovt rattfylleri och olaga hot: http://svenska.yle.fi/nyheter/artikel.php?id=231351).
SvaraRaderaHan har väl en stående inbjudan att delta i älgjakten i storskogarna kring Åmsele, har han inte det? ;-)
Här har ni förresten en bild på hur han kan se ut när han rakat av sig skägget (visserligen bild från 2004): http://tinyurl.com/44xhkr
Jag förstår mig inte på hur man kan få ett så kort straff som han fick, för det brottet han bör ju fått 3 gånger 99 år straff för trippelmordet i en isoleringscell.
SvaraRaderaAnonym 10:16: Han avtjänade ett fyra månaders fängelsestraff för grovt rattfylleri och olaga hot som han dömdes till i juni. Måste ha tagit ett tag efter domen att få tag på honom?
SvaraRaderaFyra månader.. det skulle han ju redan ha avtjänat om han hade krupit in på en gång. Han kanske gillar öppna anstalter? Han borde ju vara rätt institutionsvan efter att ha spenderat större delen av livet i fängelse och på institutioner. Så tröstlöst.
Juha Valjakkala var det enda barnet. Hans mor Sinnika arbetade som städare och resturangbiträde och framställs ofta i de psykologiska utredningarna som nervös och svag medans Juhas far Veikko beskrivits som frånvarande och konflikträdd.
Juha hade psykiska problem redan som liten. Han var hyperaktiv och han fick raseriutbrott. När han var sex år så sökte hans mamma hjälp och via barnpsyket på Åbo centrallastarett och via mottagningshemmet i Kokemäki gick hans liv vidare till skolhem och ungdomsfängelser.
Så trist att samhället i Finland inte lyckades vända utvecklingen av detta barn.
Här kan ni ta del av den trista historien:
SvaraRaderahttp://www.mimersbrunn.se/Juha_Marita_1266.htm
Låter ungefär som om man ska tycka synd om han, och inte om den familjen han brutalt mördade. Jag läste igenom det som stod på hemsidan du länkade.
SvaraRaderaJag anser att han inte är en människa längre utan ett monster. Jag förstår fortfarande inte hur man kan låta ett sådant monster komma ut i samhället igen.
Anonym 11:00: Det är absolut inte synd om honom. Var och en väljer sitt eget liv. Han har valt monstervägen.
SvaraRaderaDet är förfärligt fortfarande för den enda familjemedlem, som överlevde i Åmsele och jag har själv suttit och debatterat den där filmen, som Jan Troell gjorde och hindrat att den visades på TV. Det är inte något fel på Jan Troell heller, men att göra en film om detta tycker jag inte var rätt. Det tyckte inte Åmseleborna heller.