Carema, Carema, Carema

Har aldrig i mitt liv hört talas så mycket om äldrevård, som den här veckan. Nu är ett boende till anmält i Järfälla för vanvård. Förutom Tallbohov är också korttidsboendet Kastanjen anmält.

Jag håller med nyhetspanelen på TV i morse, som menade att när detta med äldreomsorgen är upphandlat, så måste det ha ställts kvalitetskrav och dessa måste kontrolleras av kommunen.

Gör man inte det så går det bra att göra som Carema sno åt sig miljoner av skattebetalarna för usel vård och sedan forsla pengarna till ett bolag i ett lågskatteland, i praktiken att mer eller mindre stjäla från oss.

Vad jag vet har ingen av mina anhöriga råkat ut för Carema. Vi har en tendens att klara oss själva till hög ålder.

Min andrapappa Tore Martini, som dog förra året 89 år gammal, ville tillbringa sin sista tid på Danvikshem i Nacka och det drivs av en stiftelse. Min morbror Evert Karlsson, som bodde i Västerås behövde bara lite avlastning på korttidsboende, innan han gick bort förra hösten 96 år gammal.

Själv tänker jag inte anlita någon vård förrän det behövs, går inte ens längre till läkare i onödan. Är så trött på sjukvård borde vara hälsovård istället och det kan jag åstadkomma själv.

Det är inte lätt att ta hand om gamla och sjuka. Men jag har själv gjort reportage på äldreboenden och träffat på gamla människor, som har varit klara med sina liv och beredda att ge sig av på den största resan sedan de föddes.

Att människor långsamt vänjer sig vid tanken att ge sig av är obegripligt för unga och friska och ska så vara, men min andrapappas sista ord till nattsköterskan är odödliga:

- Nu ska jag dö. Jag ska ta nattbussen och vet du vad det bästa med den är? Det är att den är gratis.

Så sade han och sedan somnade han in någon halvtimme senare, natten mot söndagen den 12 december förra året. Och med hjälp av det han testamenterade till oss alla så kan nu min 22-årige yngste son äntligen flytta hemifrån. Tack Tore!