Gaddafi var som ett litet barn

Det är vad som händer med alla människor, som inte längre kan utvecklas utan stannar upp och sedan börjar gå bakåt i utvecklingen.

Han befann sig i trotsåldern. Jag har sett det hos andra människor, som har förstenats. Det är en verklig fara för oss alla att bli sådana. Att inte längre kunna ta in verkligheten, utan tro att allt är som det alltid har varit. En av hans närmaste män berättar att de försökte få Gaddafi att inse hur det såg ut i Libyen, men det kunde han inte.

Det var hans land. Han skulle inte lämna det. Han skulle ta tillbaka makten. Ur den aspekten är det skönt att slippa rättegången, för då skulle han ha propsat på sina timmeslånga bisarra tal om allt och ingenting. Han hamnade antagligen på fel ställe i livet. Han hade passat bättre som filosof av något slag på ett världsfrånvänt universitet.

Gaddafi stred inte. Han läste böcker och hade sin satellittelefon, som han kunde sprida sina underliga osammanhängande budskap med till världen. Men han hade inte kunnat sitta kvar längre än hit. Det fungerar så att till sist får folket nog. De som har stridit nu var inte ens födda när Gaddafi tog makten. Men de kom med något annat.

De har något annat inom sig för att de har kommit hit senare än vi andra. Mänskligheten bygger alltid vidare på sina erfarenheter, så långt de är medvetna. Annars faller dessa tillbaka i det omedvetna och glöms bort. Och så måste vi gå igenom samma historiska skikt en gång till. Och ännu en gång dra fram allt vi är och kan vara från glömskans botten.

Samtidigt är det bra att det inte går att veta vem som sköt det dödande skottet mot Gaddafi. Det världen eller Libyen behöver är inte en ny hjälte som envåldshärskaraktigt har tagit den tidigare diktatorn av daga och sedan ska inta hans plats. Det som behövs är något helt nytt.

Libyen har aldrig lämnat stamstadiet eller klansamhället. Lika lite som andra länder runt om i världen. Det är på tiden att vi som mänsklighet gör det och inser att vi är en enda mänsklighet. Det går inte att backa nu tillbaka till något annat. Det förhindrar det kommunikationssamhälle vi har. Alla våra moderna tekniska hjälpmedel, som hjälper oss att se framåt och hålla kontakten.