fredag 21 oktober 2011

Europas chans

Det sade diplomaten Jan Eliasson nyss i soffan på SVT. Han, som själv har träffat Gaddafi ser detta maktskifte, som att det är vårt närområde. Europa hör ihop med Libyen, som från början är en italiensk konstruktion i kolonialform.

De olika stammar och klaner, som fortfarande finns där har en svår resa framför sig. Det finns många problem att reda ut i fråga om handelsavtal, bistånd och annat. Libyens utveckling har stor betydelse för hela Mellanöstern, menade han.

Gaddafi styrde med rädsla, mutor, pengar och våld. Han begrep ingenting av vad som egentligen rörde sig runt honom. Isolerad som han var innnanför en jasägarmur.

Jan Eliasson tyckte att också Saddam Hussein var enklare att kommunicera med. Gaddafi var för bisarr. Han hade egna idéer om att förena nationalism, islam och socialism.

Libyen har ockuperats genom historien av romare, greker, araber och blev koloni genom att Italien stred mot Turkiet i början av förra århundradet. Det medförde massiv förföljelse av befolkningen. Under andra världskriget var landet ett slagfält i så hög grad att metall från kvarlämnade pansarfordon blev den huvudsakliga försörjningen för folket efter kriget.

Kung Idris fick makten i det fria Libyen mellan åren 1951-1969, då Gaddafi tog makten med en militärkupp. Olja hittades i landet 1959 och landet har byggt sin relativa rikedom på detta fynd. Libyen följde därmed i stort det historiska politiska mönstret, som fanns i resten av världen.

USA och president Obama vill inte längre blanda sig i Europas affärer och ska förhålla sig passiv, har han sagt, i fortsättningen när det gäller Libyen. Det är en gammal politik, som USA har stått för sedan detta land bildades på 1700-talet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar