Rädda Barnen inte politiskt neutrala

Peter Wolodarski skriver i dag om den kris som fanns i början av 90-talet, då marknaden brakade, räntorna steg till osannolika nivåer (vi betalade 24 procent ett tag på vårt huslån).

Och fattigdomen bredde ut sig. Jo, så var det. Massor av människor fick gå från sina hus. Företag gick omkull. Bankerna klarade sig genom att vi betalade och betalade.

Vi klarade oss tack vare att vi absolut ville hålla ihop familjen, men de som konsumerade för mycket fick sälja. Eller de som inte kunde hålla ihop sina förhållanden.

Detta är nu så länge sedan, nästan 20 år, så ungdomarna har inte detta i sitt minne. De var för små. Det var deras föräldrar som drabbades.

Om man hade använt samma mått som Rädda Barnen gör i dag när de säger att människor har blivit fattigare och särskilt barnen har blivit det, så hade denna 90-talskris kunnat beskrivas som att BARNFATTIGDOMEN HADE MINSKAT.

Det beror av att Rädda Barnen använder ett relativt fattigdomsmått, att man jämför grupper med varandra. Om alla får det sämre så minskar de mest utsattas fattigdom.

Rädda Barnen är inte en politiskt neutral grupp, som berättar för oss helt klart hur det står till i samhället. Utan deras syfte är att vi ska skänka pengar.

Också en hjälpande grupp lever sitt eget liv och vill bestå. Den kommer att försöka överleva också i en värld, där fattigdomen inte är särskilt djup. Där ingen svälter eller är utan boende eller kläder.

Dock så finns alla siffror i deras rapport. Och jag har skrivit om detta i ett tidigare inlägg. Rädda Barnen styr genom förledande propagandabilder och genom sin allmänna ton. Och hur många har läst rapporten?