De fanns där i går allihop, men de levande kunde inte se eller höra dem. Sorgen låg som ett dis över balsalen där glädjen stod högt i tak.
Vi befann oss i medeltida lokaler och allt som hände under kvällen gick till de fattiga och arma. Allt fanns där denna kväll: de döda, de levande och de som inte längre skulle vara kvar så länge hos oss.
Och alla dansade som om detta kunde hejda förintelsen. Men hav tröst. Livet är inte så kort som ni tror. Det pågår i evighet och detta var bara en millisekund av detta.
I centrum stod paret i går. De gifta och deras nyfödde son. Så upprepas generation efter generation allt om igen. Och änglarna fanns där också i tusental i den trånga och varma balsalen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar