lördag 25 juni 2011

Människors psyken

Thomas Fahlgren mördades av en psyksjuk barndomskompis med en massa yxhugg i början av århundradet. Den psyksjuke mördaren placerades i Sundsvall, där hans syster bodde då.

Hon ville inte ha mördaren i samma stad som sin familj och försökte få honom förflyttad, men det slutade med att hon flyttade själv till Skellefteå.

Men hon har inte gjort upp själv med vad som hände och hakar på, när det finns något som liknar hennes upplevelse i närheten. Eller när andra tar upp att folk mår dåligt. Eller när döden debatteras. När någon dör i sömnen precis som hennes bror gjorde.

Våra psyken funkar så. Vi söker efter känslomässiga likheter och särskilt om något som synkronicitet inträffar, så tror vi att här finns något särskilt man kan få ut av det.

Synkronicitet är ett begrepp som C G Jung uppfann: när det är mycket känslor med i spelet och djupa upprördheter så inträffar lätt synkronicitet. Det är ett meningsfullt samband, som inte har ett orsakssammanhang.

Det är ett sammanträffande i tiden av två eller flera ting, som sammanfaller med ett inre psykiskt skeende.

Som i fallet med Thomas Fahlgren, som blev mördad och dog i Göteborg. I samma veva så flyttade min bror dit. Och han heter Thomas. Thomas Fahlgrens syster är dessutom lärare, precis som att min bror är lärare.

Det här behöver inte vara medvetet hos hans syster, att hon hakar upp sig på mig, utan det kan ha känts som att här är någon hon kan anklaga istället för sig själv.

För när någon dör - och särskilt ett syskon, som ju är den närmaste släkting vi har - så är det omöjligt att inte anklaga sig själv.

Det denna syster behöver göra är att utveckla sig själv, förlåta sig själv för att hon inte kunde förhindra mordet på sin bror Thomas. Och gå vidare i livet. Sluta vara avundsjuk på de som har en bror som heter Thomas i livet.

För att detta ska fungera måste man först göra det medvetet för sig. Att de här känslorna finns och skärskåda dem. Och detta får man hjälp med hos psykvården.

Jag har själv anlitat den - senast när min pappa dog - och det hjälper att gå och prata om döden och sorgen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar