Han klagar sin nöd på Newsmill över att han inte fick sin debattartikel publicerad på DN Debatt, fast han hade blivit lovad det av debattredaktören. Dock har jag sedan dess sett att han fick in sin debattartikel i Svenskan på Brännpunkt och i Dagen, den kristna tidningen.
Det hela handlar om sent aborterade foster. De "lever" ju och går igenom en dödskamp. Allt i denna fråga kommer sig av att Marcus Birro har förlorat ett barn. Hans sorg har gjort honom till en känslomässigt engagerad debattör, en känslig människa, som inte tål att höra att barn ligger och "självdör".
Han får mothugg här av en debattör: Mattias Irving, som menar att det Birro skriver är osakligt. Ett aborterat barn lever inte, har ingen jagkänsla, utan celler i kroppen har ett eget liv, visst, men det finns ingen möjlighet för sent aborterade foster att överleva.
Jag som själv har levt när det inte fanns fri abort och varit med om att min mamma anklagades för abort av läkaren på sjukhuset när hon kom dit med missfall (önskat barn) tycker att det är förfärligt att denna fria abort förföljs.
För mig är det självklart att det är kvinnan som ska bestämma över sin kropp, inte mannen även om han är far, inte barnet, som inte är något barn. Och det där snacket som finns nu också om att det ska födas barn, att kvinnor ska göra det fast de inte vill ha dem, är förfärligt. När jag var ung fanns det sådana mödrahem för flickor som blev med barn fast de inte ville och som skulle föda dessa barn där. Det var skammens hem.
Och jag har en väninna, som övertalades att behålla barnet, för hon skulle få så mycket hjälp av samhället med detta barn. Inte fick hon det inte. Fortfarande är det ett livslångt åtagande för särskilt mamman att skaffa sig detta barn. Hon har ansvaret och måste få bestämma vad som ska hända med hennes egen kropp.
En individ har rätt till bestämmande över sin kropp. Däremot har ingen person rätt att bestämma över en annan människas liv eller död.
SvaraRaderaDet finns alternativ till abort. En kvinna kan som förr i tiden föda barnet och därefter ge bort barnet till en adoptivfamilj.
Ångrar din väninna att hon behöll sitt barn?
Oskar: Du får fråga henne när du kommer till himlen (om du inte ska till det andra stället) för hon dog rätt ung, 59 år gammal. Vad som tog livet av henne? Ja ett hårt liv antagligen, från barndomen och framåt.
SvaraRaderaDitt inlägg är ju precis i linje med det förnekande av verkligheten som Birro skriver o. Enligt svensk lagstiftning är definition på ett barn alla som föds i v 22 och senare, eller som föds före v 22 och visar livstecken. För dessa utfärdas ett födelsebevis och sedan ett dödsbevis om de dör. De får sedan ett personnummer. Det som hänt visar hur vi blundar för att senaborterna handlar om individer. Irvings påstående att hjärtslag och andningsrörelser inte är livstecken är ju bara förnekanden av verkligheten. Vilka andra livstecken vill ha se innan han beskriver det som liv? Att dessutom tala om att "stilla fostret" är ytterligare ett förnekande. Dödande injektion är mer korrekt.
SvaraRaderaMarcus Birro borde utses till Årets Förvirare. Han är patetisk. Kan inte skilja sitt liv ifrån en saklig debatt i någon fråga. Jag är väldigt trött på denne besserviser !!
SvaraRadera@Oskar: det görs ca 35 000 aborter om året, samtidigt som det sker ca 1000 adoptioner. Vart ska de 34 000 barnen som "blir över" ta vägen? Ska vi börja bygga barnhem i en rasande takt, eller snabbutbilda fosterföräldrar? Eller ska vi kanske adoptera alla barnen till Sydkorea?
SvaraRaderaDet finns alltid ett eller flera skäl till att en kvinna gör abort och det görs, vågar jag påstå, aldrig med lätt hjärta.
Just därför ska vi ha fri abort. Kvinnorna som är i det läget att de överväger abort, har rätt till en säker abort.
"Förr i tiden" valde många kvinnor en högst osäker utväg, illegal abort, ibland med katastrofala följder, de dog.
Öbon
SvaraRaderaOch hur lång fram i graviditeten är det då OK med abort? Varför dra en gräns vid 18 veckor och en definitiv vid 22? Varför inte efter födseln om t ex barnet inte är så friskt som jag hoppats på? Inser du inte problemet att någonstans på vägen blir det ohållbart.
Roland: Efter vecka 22 finns det inga aborter beviljade vad jag vet om inte barnet är så skadat att det inte kan leva. Fram till vecka 18 bestämmer mamman själv och efter vecka 18-22 är det socialstyrelsen som får avgöra.
SvaraRaderaDet utfärdas inte födelsebevis eller dödsbevis förrän efter vecka 22. Och ifall något barn lever dessförinnan, men det gör ju inte aborterade barn enligt definitionen.
Du har inte läst det professor Marc Bygdeman säger om att det är mamman som det tas hänsyn till, inte personalen eller fostret. Och det är ingen mening med att försöka återuppliva ett aborterat foster eftersom det inte kan leva på egen hand. Han välkomnar dock en översyn av reglerna.
Tryck på de blå bokstäverna där uppe "hennes egen kropp" så kommer du till artikeln.
Det är aldrig något enkelt beslut för en mamma att abortera. Själv har jag fått missfall, men valt att föda min andra tre barn. Dock vet jag vilken påfrestning det är för kvinnor eftersom jag har väninnor som har gjort abort.
Detta är inte en maktfråga för alla, utan i första hand för kvinnan att bestämma. Så typiskt att Stalin tex förbjöd abort på 30-talet för han ville ha mer folk i landet, som kunde bli billig arbetskraft eller kanonföda senare.
Thomas
SvaraRaderaKan du komma med lite mer substans i din kritik. Birro diskuterar det ologiska i att ett foster som lever inte kallas barn, fast det borde göra det enligt lagen.
Nu har ju Helena Rudberg ingalunda monopol på att känna någon som behållt ett barn som ung flicka. Jag blev gravid med min äldsta dotter när jag var 16 år. Jag valde att behålla barnet för abort kändes helt främmande för mig då jag var ganska långt gånget (ca 17 veckor).
SvaraRaderaJag vill bestrida påståendet att man inte får hjälp från samhället - för det får man visst. Naturligtvis får man inte livslång försörjning men man lever inte ett hårdare liv än de flesta andra ensamstående mödrar.
Själv lyckades jag med mycket möda avsluta min gymnasieutbildning och också utbilda mig till civilingenjör och senare också forskarstudera.
Idag är min dotter snart 21 år och hon har en lillebror på knappt två månader. :)
Jag håller helt med Marcus Birro om att vår abortlagstiftning är löjligt generös vad gäller den bortre tidsgränsen. Det finns gott om alternativ och då jag även har vänner som har adopterat sina barn så vet jag att adoptioner är långa och svåra processer och att antalet adopterbara barn från andra länder ständigt minskar.
Jag tror inte att de fåtal barn som aborteras i alltför sena veckor skulle ha några som helst problem att hitta hem som önskar dem över allt annat om de tilläts att leva.
Ingen har talat om att förbjud abort utan att fundera över om den bortre gränsen är rimlig. Det är inte så många aborter det handlar om... men det känns som gränsfall till vad som är humant och riktigt.
Tack för mig!
Maria: Tack för din kommentar! Det är alltid trevligt med kommentatorer som vet vad man heter ;) Ja nu är det ju så att dessa barn, som aborteras i sena veckor kan inte leva. Också foster som föräldrarna vill ha kan spontanfödas och jag har också föräldrar i min vänkrets som har råkat ut för att förlora barn på det viset (vecka 25).
SvaraRaderaDet är inte fråga om att tillåta barn att leva, utan om att inte orsaka mer lidande här i världen, varken för kvinnan eller fostret. Man kan ju tycka då att vi skulle göra som i andra länder ge fostret en spruta så att det dör redan i livmodern. Men som professor Marc Bygdeman säger så kan allt alltid diskuteras.
Nu är det ju det politiska partiet kd, som driver detta med övre abortgränsen, då aborter kan medges av synnerliga skäl. Det är således en mycket liten del också av de politiska makthavarna som vill ändra på dagens ordning.
Hälften av de foster som aborteras sent är skadade och den andra hälften har med mammorna att göra. Att tvinga dessa att föda sina barn vore inhumant och grymt. Det är utsatta kvinnor och rör sig om ett par hundra per år.
Ann Helena!
SvaraRaderaAtt tala om abort som "kvinnors rätt till sin kropp" är en förenkling som bara leder till en återvändsgränd.
För det första är inte ett foster en del av kvinnans kropp. Det är ett eget liv som kvinnan, i och med att hon frivilligt har samlag med en man, bjudit in att utvecklas i hennes livmoder.
För det andra på innehåller detta liv celler från både mamman och pappan. De är båda till lika del ursprung till fostret.
För det tredje uppger merparten av de kvinnor som gör abort inte att orsaken till att de gör abort är att fostret inkräktar på deras kropp, utan att de inte till bli mamma till ett barn just nu. Att kvinnor gör abort handlar alltså primärt om planering om och när kvinnan (och i många fall även pappan) vill ha barn.
Därför är det också ur detta perspektiv som fri abort bör försvarar! Inte ur ett förenklat och felaktigt "kvinnan har rätt till sin kropp"-perspektiv.
Medborgare X: Jaha där ser man vi tycker olika där du och jag. Nä det är inte alls säkert att det är frivilligt. Och en del kvinnor fattar ju inte ens att de är med barn. Sorgligt nog.
SvaraRaderaOch visst är det bra att barn är planerade och välkomna. För sjutton. Ett barn i min närhet hade en mamma som inte fattade att hon var med barn förrän det var för sent och det barnet blev av med sin mamma när barnet var ett år. Mamman dog i sviterna av misshandel av pappan.
Och visst har en kvinna rätt till sin kropp och måste få bestämma vad som händer med den. Naturligtvis.
Men visst går det också att säga att alla mammor ska få en miljon i gåva för att de föder ett barn, för så mycket kostar det (minst) att uppfostra detta barn, men jag tror inte att det är politiskt försvarbart.
Det finns ju massor med barn som föds i denna sekund. Jag hinner inte ens räkna dem. Så människor på jorden och barn finns det alldeles tillräckligt utav. Vi behöver inte tvinga de där drygt 200 kvinnorna det handlar om per år att föda barn.
Ann Helena!
SvaraRaderaVad tycker vi olika om? Argumentet för varför fri abort ska vara tillåten?
Sedan kan man diskutera vid vilken vecka som rätten till fri abort ska sluta gälla. Där finns ett antal faktorer att ta hänsyn till, men om man bara hänvisar till "kvinnans rätt till sin kropp" så borde detta även gälla efter vecka 22. Ja, det borde gälla ända intill dess det är dags för förlossning.
Kvinnor har naturligtvis, precis som män, rätt till sin kropp. Om kvinnor och män absolut inte vill ha barn går det bra att helt avstå från att ha samlag eller åtminstone tillse att de (helst båda) använder preventivmedel i samband med samlag. Den rätten att skydda sin kropp har både kvinnor och män.
Men i samma stund som en man och en kvinna frivilligt har oskyddat samlag med varandra så har de också gett tillåtelse till ett eventuellt befruktat ägg att utvecklas i kvinnans livmoder.
Ska man argumentera för fri abort så ska det göras ur ett mer pragmatiskt perspektiv, nämligen rätten att styra om och när man vill bli förälder. Just eftersom planerade och önskade barn löper en betydligt mindre risk att råka illa ut under sin uppväxt. Krasst uttryckt skulle man kunna säga att det ligger i barns bästa att vara önskad, av båda föräldrarna!
Tyvärr är inte sen datering av foster så exakt så att man givet kan med 100% säkerhet säga att ett foster är i vecka 18 eller vecka 20... Speciellt när det gäller flickfoster så har man visat att även rutinultraljudsdateringen regelmässigt ger en kortare graviditetstid än korrekt.
SvaraRaderaSålunda bör man öka säkerhetsmarginalen något enligt min åsikt. Flickfoster löper tydligen dessutom något större risk att bli aborterade.
Medborgare X: Jaha så då tycker vi inte olika då? Jag uppfattade det så... men det kanske var solsting. ;)
SvaraRaderaMaria: Men mamman borde själv veta vilken vecka hon är i tycker jag. För mig har det alltid funkat med att bestämma med sista mensen. Mina barn har kommit exakt då när de skulle komma enligt sådana manuella tabeller (fast det är tydligen ovanligt att de kommer exakt på dagen).
När min förste son föddes fanns det inte ens ultraljud och jag har aldrig bett att få veta vilken vecka jag har varit i med hjälp av detta. Det visste jag ju ändå. För mig känns det som om du vill ta ifrån kvinnor rätten till sina kroppar och göra dem omyndiga, fast de inte är det.
Ann Helena
SvaraRadera"Det utfärdas inte födelsebevis eller dödsbevis förrän efter vecka 22. Och ifall något barn lever dessförinnan, men det gör ju inte aborterade barn enligt definitionen."
Vilken definition? Menar du att ett barn som aborteras och visar livstecken inte gör det eftersom det är aborterat?
Kan vi inte klara av att se sanningen i vitögat?
Självklart kommer detta barn att dö efter en stund, men sanningen är ju att det levde när det föddes fram. Om det inte hade varit en abort hade det kallats en prematur födsel och anmälts som ett levande fött barn.
Roland: Du tillhör uppenbarligen de rabiata, som vill tvinga människor till underkastelse. Det passar inte in i vårt samhälle. Det som vi alltid har gjort och kommer att göra nu är att diskutera frågan en gång till, på alla plan.
SvaraRaderaÖbon: Kan du förklara vad som ger dig juridisk rätt att bestämma huruvida ett barn ska få leva eller inte? Vi försörjer idag hundratusentals arbetslösa människor i landet. Varje år tar vi emot tiotusentals flyktingar. Vi masskonsumerar en massa skit vi inte behöver. Om vi kan hjälpa dessa människor och leva på ett så slösaktigt sätt som vi gör idag, kan vi utan tvekan hjälpa barn att få leva. Någonting annat är djupt omoraliskt och ansvarslöst.
SvaraRaderaAtt abort är ett svårt beslut är inte ett argument för abort. Jag tycker själv att tanken att döda en annan människa är svårsmält. Är det en ursäkt för att jag ska få döda en annan människa? Självklart inte.
Förr i tiden fanns det inte preventivmedel i den utsträckning det gör idag. Kvinnor som blev gravida och som begick abort på egen hand var ändå väldigt få (även om mardrömsberättelser lätt sprids genom media). Idag har kvinnor alla möjligheter att inte bli gravida. Kvinnor måste därför ta ansvar över sin sexualitet. Med frihet följer ansvar. Vill du inte bli gravid? Då använder du preventivmedel. Det är så enkelt.
Ann Helena
SvaraRaderaJag tror att ett gott samhälle bygger på ärlighet och öppenhet. Jag kan inte tvinga någon att välja en etisk hållning, men jag tycker man skall vara ärlig och kalla saker vid dess rätta namn. Det är inkonsekvent, ologiskt och oärligt att kalla ett barn som uppfyller folkbokföringslagens definition på ett levande fött barn för dött "per definition" eftersom det har fötts fram genom en abort. Jag förstår barnmorskornas bryderi. I ena situationen skall de vara observanta på livstecken, i den andra skall de blunda.
Roland: Jag tycker du är oärlig som framställer detta som att det händer varje dag att barn lämnas att dö i Sverige. Det gör det inte. Dessa foster är inte livsdugliga, för de har utsatts för en abort.
SvaraRadera