Vi firar 26-årsdag

I kväll ska gubben och jag unna oss lite champagne. Det är på dagen tjugosex år sedan vi började vara tillsammans. Våra söner är 24 och 20 och är alltså vuxna.

Jag upplevde senast när jag fyllde år, att nu kunde jag kanske släppa mammarollen en smula. De är ju vuxna. Det har varit mycken oro för dem, särskilt i tonåren, när det händer så mycket. Nu kan gubben och jag få återgå till det förhållande vi hade innan dessa söner kom till oss.

Ja, inte riktigt förstås. För det har ju gått ett antal år och vi är lite andra människor än då. Jag önskar jag kunde beskriva känslan av att ha klarat av alla de här åren. Det finns en djup tillfredställelse i att ha gjort det. Och en tacksamhet över att vi, som är så olika, har kunnat uppskatta varandras olika egenskaper.

Jag råkade se Isabel Allende, när hon pratade med Malou igår förmiddag på TV och hon beskrev sitt förhållande till sin "blonde, långe cowboy", som hon sade, lite som gubbsingens och mitt förhållande.

De var också olika, men hade lyckats låta bli att gå åt var sitt håll genom att en gång, när det var ordentlig kris, inte säga ordet "skilsmässa" på tre veckor.

Ett enkelt och bra recept. Istället för att jobba på att skilja sig så borde människor mera jobba på att hålla ihop. I vårt förhållande fungerar det så, att den ene är klok nog att inte säga emot, när den andre tappar greppet.

Vi kompletterar varandra och upptäcker alltid nya sidor hos varandra. Jag hoppas att vi får leva länge än tillsammans. Skål!