Man får inte skriva ned kungafamiljens kreationer på Nobelfesten och om det ska göras så det göras med finess - inte jämföra damernas fina aftonklänningar med granar eller gardiner.
Chefredaktör Gunilla Herlitz på DN blev så upprörd över en sådan artikel, att hon för evigt vill bannlysa en frilansare från DN.
Inte särskilt högt i tak ifall chefredaktören tycker att det är hennes jobb att bannlysa skribenter. Linda Leopold kommer säkert att bli berömd bara för detta lilla infall.
Plus för den infama elakheten, att kalla Hertha Müller det tjusigaste, som har kommit från Rumänien sedan Dracula.
Måns Hirschfeldt kommenterar detta för radions kulturnytt.
Tidningen Resumé har också omskrivit detta och berättat hur Isobel Hadley-Kamptz reagerade.
Linda Leopolds artikel publicerades aldrig på nätet, bara i papperstidningen.
Jag var en gång på ett seminarium där Inga-Britt Ahlenius talade. Hon sa att hon inte ville ha media som maktens sällskapsdjur. Sammankomsten var arrangerad av Transparency International, denna organisation bedriver verksamhet för att förhindra korruption i alla dess former. Yttrande- och åsiktsfrihet och en fri press är avgörande för att just förhindra korruption. Det är inte bra om nordkoreansk journalism blir ledstjärnan när man ska beskriva makten.
SvaraRaderaEn reflektion från ett ledarperspektiv är ju att Herlitz inte har definierat vad som förväntas av medarbetare och chefer inom tidningen. Om denna diskussion hade skett hade det ju varit klart för medarbetarna vad som förväntas av dem och journalistens chefer. Det kanske är ett ledar-problem och inte ett enskilt journalistproblem. Att som en av de första åtgärderna i det offentliga rummet slå undan benen för en journalist genom att ge yrkesförbud på DN bådar inte gott för framtiden.
Herlitz säger ju själv att utgivningsbeslutet var felaktigt varför då straffa den enskilde journalisten? Det är väl den som fattade utgivningsbeslutet som gjorde fel då? Jag förstår inte logiken. Vem är ansvarig för att sätta reglerna för utgivningsbesluten?
Är det sant att man gör vågen på Svenskan nu?
Hörde intervjun med Herlitz. Verkar vara en tuffing. Får alla söka om sina tjänster? Maria Schottenius och Susanne Hobohm t ex? Eller gäller det bara journalister som inte är chefer? Skulle tro det. Kan hålla med Herlitz att man inte är sugen på att läsa DN i första rummet. SvD ligger bättre till.
SvaraRaderaCuben: Man gör nog vågen hela tiden på Svd... ;)
SvaraRaderaParnassen: Alla tjänster på nyhetsredaktionen fick söka om och omstruktureringar pågår, plus att nio tjänster är varslade: http://www.dagensmedia.se/nyheter/print/article112251.ece
Vi har sedan långliga tider Svenskan här hemma, som papperstidning. Det blir så förbaskat mycket papper om vi stundtals har båda. Men i går låg Svenskan i snödrivan istället för i brevlådan, var för mycket snö... helt enkelt. Dock i dag var det något bättre plogat så vi fick den i lådan... :)
Jag minns min förste chef Börje Dahlquist. När jag började hade DN aldrig haft några pengaproblem, sedan började koncernen mjölka tidningen...
Cuben: Ja Inga-Britt Ahlenius var en gång gift med Kalle Ahlenius, som jobbade som chef på DN så han var nog "maktens sällskapsdjur", men vackre Kalle kunde inte hålla sig till en dam, så dom skilde sig. Så hon gick maktens väg och Kalle försvann någonstans...
SvaraRaderaJag skrattade gott åt detta. Påminner mig en gång då jag skrivit en artikel i DN om att dansa på glödande kol. Då bombarderades tidningen med mejl från upprörda besserwissrar som undrade vart DN var på väg - som skrev om new age-trams - Nå, men detta var roligare - prinsessan M som julgran Silvia i gardintyg - bäst var kommentaren om Herta Muller snyggast efter Dracula. Och den nya chefredaktören ? Ja varthän är DN på väg tro?
SvaraRaderaGitta: Ja stackars tidningen, eller rättare sagt stackars människor, som jobbar där. Hittade Kalle när jag slog på internet. Han bor numera på Söder tillsammans med sin drygt 20 år yngre fru och deras dotter, som är vuxen nu.
SvaraRaderaOch Radio Islam vet att han är judisk bankdirektör! Så han hittade hem till slut då när han gifte sig en andra gång. Det var väl bra för Kalle.