Jag trodde inte jag kände någon personligen, som hade omkommit i tsunamin i Thailand. Det var inte förrän jag läste listorna på omkomna i tidningarna, som jag såg att någon, som hade bott i samma trapp i samma hus i Björkhagen som jag, hade omkommit.
Det var lillasystern till min bästa barndomskompis det handlade om. Någon, som jag så självklart hade känt och umgåtts med under det tjugotalet år då vi bodde där och som min bror fortsatte att umgås med, för de flyttade till samma förort som vuxna och hade sina barn på dagis tillsammans.
Nu var hon död och hennes sambo och deras barnbarn. Den enda som klarade sig var dottern till dem. Hon kom hem, men utan sin egen sambo och utan sin lille pojke, som var tre år. Fyra i familjen försvann och en enda kom hem.
Min bästa barndomskompis hade varit så arg över att de skulle åka till Thailand. Hon ville att de skulle vara hemma och fira jul. Och det sista hon sade var att nästa jul får ni vara hemma, så att vi får fira tillsammans. Ja, sade dom. Och så kommer fyra av dem inte hem. Inte levande. Bara hennes systerdotter överlevde.
Jag har skrivit om det i min utgivna dagbok Ett Sekel av Tystnad. För det hände medan jag skrev på denna bok.
Systerdottern har gått vidare till ett nytt förhållande och skaffat sig ett nytt barn sedan dess. Men hennes liv blir sig förstås aldrig likt. Hon förlorade sin mamma och pappa, sitt lilla barn och sin sambo bara för att de ville åka på semester tillsammans.
"Jag blir helt blank i huvudet av att ha pratat med min barndomskompis. Jo, det var dom som hade tvättmaskin och Volvo Amazon och vars mamma var hemma. Dom som bodde en trappa ner, snett under oss. I en likadan lägenhet som vår, fast spegelvänd. Två rum och kök med matrum.
De hade piano och gökur. Föräldrarna lever fortfarande. Och hon säger att hon hade inte önskat att dom skulle leva för att uppleva det här. Att deras barn, hennes man, sambon till barnbarnet samt barnbarnsbarnet dör i vågorna på andra sidan jordklotet.
Bara deras barnbarn kom hem. Det värsta som kan hända. Det allra värsta. Något som inte ens går att föreställa sig. Min kompis bär också sin föräldrars sorg förutom sin egen. Hon säger så. Hon måste vara stark. Hon är stark. Jag vet det."
ur Ett Sekel av Tystnad sid 362
Denna tsunami är bara så sorglig. En familj - pappa, mamma och lilla dotter Engla, 3 år, dog i vågen. Kom aldrig hem. Dom var här på min ena dotters bröllop i juni 2003. Jag kände dom inte riktigt men jag hade träffat dom. Pappan var affärskompanj med min måg. Så sorgligt! Kan ändå känna tröst i att alla tre dog. Så ingen blev ensam kvar ur den lilla flocken.
SvaraRaderaKul att läsa lite ur din bok. Jag ska ta och läsa den vad det lider.
God fortsättning på allt! Roligt att se bild på ditt hus. Ser mycket trevligt ut.
Nu till något annat. Hur ska man se på det här att Newsmills länkar till Lena Mellins artikel i AB? Undrar om dom betalar AB för detta? Dom kan väl knappast publicera grejen utan att fråga Lena Mellin. Vad tror du?
Ja du har rätt det är en stor tragedi precis som Estonia. Vet barn, som förlorade sina föräldrar i den olyckan också. Men någon slags mening tror jag det är med allt.
SvaraRaderaVad gäller Newmill så tror jag att dom provar sig fram. Tror deras siffror har dalat betänkligt. Den första tjusningen över detta debattforum är över. Jo det är klart att de måste vara överens med Aftonbladet. De äger Lena Mellins ord.
Dock har jag skrivit en artikel under eftermiddagen med rubriken: Kungaparet står på barnens sida. Den handlar om att de har startat ett forum för barn och vad som har hänt med papporna, som hålls borta från sina barn. Ej publicerad ännu.
Ann Helena: Tror du Newsmill pröjsar AB?
SvaraRaderaIbland dröjer publiceringen. Det kommer nog ska du se. Fast man tar ju gärna ut det negativa i förskott. Att dom inte tänker publicera med tanke på innehållet man just dragit till med.
Hur kul kan det vara att sköta Newsmill kan man undra? Tänk att sitta och läsa inlägg och kommentarer hela tiden. Dom jobbar nog i skift för att stå ut. Skulle jag tro!
Parnassen Helena: Jo det gör dom antagligen... pröjsar. Jo min artikel kommer i dag eller i morgon. Jag blev uppringd för jag hade med namn det går inte... förstås. Har ändrat och skickat tillbaka. Jo, skift är bra, särskilt en sån här helg...
SvaraRadera