måndag 14 december 2009

Kör inte på rådjur!

Nu är det minus åtta grader här ute på Värmdö och några centimeter snö. I går när det var barmark lyckades en bilist köra på ett rådjur. Det låg mitt på vägen och såg inte skadat ut, men kanske var benen av. Jag såg inte.

Massor med bilar stannade, så jag tyckte inte jag behövde vara kvar. Men bilden av rådjuret, en hona, som låg där och såg sig omkring med alla bilar runt sig finns kvar. Jag har ett ljud- och bildminne, som är starkt.

I går körde de förstås fortare än i dag när några centimeter snö täcker de små vägarna, men ute på stora vägen saltade de, så att den är bar. Kör sakta säger jag. Det är det enda som hjälper.

För rådjuren blir förvirrade när det blir kallt. Här inträffar 250-300 rådjursolyckor per år på Värmdö. En av dessa såg jag alltså i går.

12 kommentarer:

  1. Bor du i stockholm?
    Här skulle inte ett rådjur få ligga mer än 10 minuter innan någon avlivade det.

    SvaraRadera
  2. Nej profanum jag bor på Värmdö (som jag skrev) och jaktlaget har hand om sånt. Det är långa avstånd ibland, men just på den där sträckan kör folk som dom har förstånd, dvs fort. Och eftersom det var söndag så var trafiken tät, så min största skräck var att andra bilar skulle köra in i dom som redan stannat... för det var bakom en kurva.

    Men det verkar tack och lov inte ha hänt. Det hände i Värmdö församling (där jag också bor) bredvid kyrkan. Det finns massor med rådjur här och man får respekt för dem, som trafikhinder, även om de inte är lika stora som älgarna. De olyckorna är kring tio per år. Här finns också vildsvin, men nu var det länge sedan det hände någon olycka.

    Var bor du själv? Skryter du med din hembygd? Eller hur menar du?

    Jag vet inte hur länge rådjuret hade legat där, men det var inte länge. Tror någon just hade ringt.

    Annars är jag sur på rådjur för de äter upp allt de kommer åt av rosenknoppar och annat fast vi har hund.

    SvaraRadera
  3. Ja det skrev du ja, är inte det Stockholm?
    Jag lärde mig vid en rådjursolycka hur man snabbt avlivar ett rådjur. Jag stannade vid rådjuret, en bock som brutit alla benen. Stockholmskan som kört på djuret satt kvar i sin bil 200 meter längre fram på vägen och pratade i telefon (jag ställde bilen så att ingen skulle köra på djuret igen, och sprang sedan bort för att se att föraren var ok, hon var helt oskadd och fnös när jag frågade om hon kunde avliva djuret hon kört på (lite irriterad över att hon satt där och väntade utan att ens kolla efter vad som hänt)). Jag sprang tillbaka och letade efter något att slå ihjäl djuret med, men jag hade en lånad bil och min sedvanliga kniv, yxa och spade var inte tillgängliga.

    Jag bestämde mig för att försöka bryta nacken på djuren istället, men precis när jag var på väg så stannade en bil och en kille gick fram till djuren och stack en kniv i nacken på det, det sprattlade i 5 sekunder och dog sedan utan ett ljud.
    Killen visade sedan hur man gjorde, han letade reda på utbuktningen för atlaskotan, sedan riktade han kniven med spetsen precis över atlaskotan (under utbuktningen) från atlaskotan mot nosen och tryckte hårt samt vickade kniven i sidled.
    Har man ingen kniv så letar man reda på något hårt (fälgkors eller domkraft t.ex.) och slår så hårt man orkar i pannan. Men jag kollar numera alltid att jag har en kniv i bilen om jag lånar bil.

    Jag menar att på landsbygden så kommer alltid någon som har vett och sans att avliva djuret.

    Jag är sur på rådjur eftersom de alltid visar sig i perfekta skottlägen när jag inte har bössan med mig.

    SvaraRadera
  4. Ja du är en riktig tuffing profanum, men var bor du då? Norrbotten?

    Nej Värmdö är inte Stockholm. Vi bor ganska exakt tre mil från Slussen. Värmdö är en egen kommun. Precis som Nacka, som man åker igenom på väg till Stockholm. Och för att passera Stockholm får vi betala biltullar, så det undviker vi genom att ta Södra länken oftast (tunnel och vägar som går runt stan).

    Här ute är det glesbygd och vi har fortfarande inte ens kommunalt vatten och avlopp. Får vi sköta själva, men det ska bli inom de närmaste åren. Är redan bestämt.

    Här skitar alltså folk ned Östersjön, som det har gjorts i alla tider för en del släpper ut allt i havet (gör dock inte vi). Men det talas det också ganska tyst om.

    SvaraRadera
  5. Det är inte tuffhet, det handlar om medkänsla. Jag tar mycket hellre besväret och olusten med att avliva djuren än jag lever med tanken på att det fick lida längre än nödvändigt.(men sedan är jag såklart en tuffing)
    Jag bor i Västergötland.

    Jo men det kallar jag också för Stockholm. En släkting bor på Ingarö, och det kallar jag Stockholm.

    SvaraRadera
  6. Men var bor du själv? Är du inte så tuff att du vågar berätta det?

    SvaraRadera
  7. Förutom Västergötland då?

    Jag tror inte djuren lider så väldigt. Chocken bedövar. Har upplevt det själv när jag bröt armen. Och min äldste son försökte också resa sig när han hade cyklat omkull och benet var helt av. Det känns helt enkelt inte.

    Inte förrän dom hade tagit bort gipset. Då gjorde det jäkligt ont för då var armen stel förstås. Finns beskrivet i Ett Sekel av Tystnad. För det hände då.

    SvaraRadera
  8. Jodå, jag är bara helst anonym pga mitt arbete. Men jag kommer från Hjo.

    Nej, men det gäller att avliva dem innan chocken släpper för då känns det. Om du inte kände det så fick du nog bedövning innan chocken släppte. Dessutom är det ju ett lidande att ligga och vara chockad.

    SvaraRadera
  9. Okej tack för den upplysningen :) Hjo är trevligt säkert. En idyll med få invånare. Men Värmdö är inte Stockholm, lika lite som Ingarö. Varifrån har du fått det? Vi är skärgårdsbor. Du tycker väl inte att du bor i Skövde?

    Nä det dröjde innan jag fick någon bedövning. Först skulle dom inte skicka ambulans... fick hålla på och förklara detta, att jag inte kunde köra och att mellansonen som var hemma inte kunde köra och att grannarna inte var hemma och kunde köra... till slut gick operatören med på att skicka en ambulans, men med prio två utan blåljus, som jag inte begrep vad det betydde.

    Men jag har lärt mig att det betyder att om det händer något annat så går det före. Det gjorde inte ont på hela den tiden. Tog säkert tre kvart innan jag blev bedövad. Så det är inte så bråttom.

    Som jag beskriver det, så kändes armen väldigt tung, när jag höll den nedåt för att inte förvärra skadan, men ont gjorde det inte.

    Jag tror din inställning är den gamla vanliga, att folk och fä inte ska få lida. Så sade min chef när min mamma dog också. Att det var skönt för henne att slippa bli gammal och lida. Fasen hon var 43 år när hon dog av ett astmaanfall.

    Du har jägarinställningen till djuren. Och naturligtvis är det viktigt om man ska döda dem att göra det snabbt och smärtfritt. Men det går inte att överföra till alla lägen. Tror jag. Tack och lov att chocken bedövar skulle jag vilja säga, för rådjuret låg alldeles lugnt och stilla mitt på vägen och såg sig omkring. Overklig situation.

    SvaraRadera
  10. Nja, jag har alltid betraktat det som Stockholm, hade jag inte haft kontakt med Ingarö så skulle jag trott att Värmdö var en stadsdel i Stockholm.
    Men det är kanske lite som att Korsbergabor inte betraktar sig som Hjobor? Eller att folk från Värsås inte ser sig som Skövdebor?

    Ja det är ju inte det vanliga när man skadar sig, att chocken skulle sitta i i trekvart. Jag har ju också varit med om bedövning genom chock, och då handlar det om nån minut innan man känner smärtan. Under sjukvårdsutbildningen i lumpen så sa de att chocken bara satt i upp till 20 sekunder, och att man var tvungen att vänta ut den för att kunna avgöra skadorna (även om det kändes som lång tid).
    Men sen är klart, min mormor bröt benet och gick sedan hem och lagade mat och diskade innan hon gick med på att åka till sjukhus. Men man kanske inte ska räkna med att ett rådjur är av det virket eller har råkat få ett sådant benbrott.

    Ja jag tycker inte att folk och fä ska lida. Om resten av livet ska vara ett lidande så finns det ingen anledning att leva och ingen anledning att låta leva.

    Jo så ser ju djur ofta ut när de har ont. Jag såg en gång en skadeskjuten älg som över ett dygn senare låg i sårlega med tarmar utspridda flera meter från sig och halvsmält mat vällande ur buken, den tittade med tungt huvud och till synes helt lugnt på hunden.
    Samma sak gäller ju förresten många senila, jag har jobbat en del inom äldreomsorgen, och det är så de kan få ligga med brutet ben på avdelningarna. Ingen fattar att benet är brutet för de visar inte att det gör ont, men det gör det ju såklart.

    SvaraRadera
  11. Det där med smärtbedövning är uppenbarligen olika. Kanske mina mayaindiangener gör att jag är mindre känslig ;) precis som mina barn? Alltså det går ju att göra operationer utan smärtlindring, bara med nålar (akupunktur) eller med hypnos. Mind over matter.

    Du trodde säkert på vad de sade i lumpen och det spelar också in. Ungefär som att jag har hört att unga soldater hade igensatta blodådror av stress i Koreakriget, men de fick inte hjärtinfarkter förrän 30 år senare ändå. För unga män fick inte det.

    Värmdö kommun (som omfattar hela skärgården ut till Sandhamn och också Ingarö) ska göra en kampanj för den är så okänd.

    Denna kommun har velat vara det. Har varit nog i sig själv under hela brukspatrontiden. Då den som lämnade orten absolut inte var välkommen tillbaka. Utan fick smyga till Gustavsberg om natten för att hälsa på. Det är den största tätorten.

    Själv är jag född och uppvuxen i Stockholm, men känner mig inte längre som stockholmare. Har bott här ute sedan 1976. Och min mamma och pappa köpte tomt till sommarstuga på just Ingarö Gamla Brunnsvägen år 1950.

    SvaraRadera
  12. Nja, generellt gör det ont att bryta ben, även för indianer.

    Det är inte stress som sätter igen blodådror.

    Ha! Inte så långt från Nya Ingarö strand där min styvfars far köpte tomt på 50-talet och sedan byggde sin egen stuga på som min svåger nu bor i. Jag är förresten född i Stockholm, men mina föräldrar var gröna vågare och flyttade ut på landet.

    SvaraRadera