Det skiljer sjuttio procent mellan rik och fattig

Det skiljer omkring 70 procent i ekonomisk utveckling mellan fattiga och rika i Sverige, enligt en LO-undersökning.

Jo, själv har jag blivit fråntagen mer än en halv miljon i kontanter av samhället under de senaste fem åren genom att min sjukpenning sänktes med så mycket.

Jag fick omkring 10 400 mindre rent i månaden när sossarna var klara med mig under förra regeringen. Jag gick alltså från den högsta sjukpenningen omkring 19 000 efter skatt till nu omkring 8 600 i sjukpension. Efter skatt. Vart har alla de här pengarna gått? Alltså för mig är det minus - ett stort minus i plånboken - och då är jag högutbildad och har jobbat i närmare 40 år.

Det är väl på tiden att LO åtminstone vaknar till nu då. Jag är ingen LO-medlem och har aldrig varit. Utan jag har alltid varit tjänsteman i mina olika sysselsättningar. Tjänsteman på Volvo, Södersjukhuset, Stockholms stad, Atlas Copco, Fläktfabriken, Esso, Dagens Nyheter, Aftonbladet etc.

Men 1991 hände något och nu har också LO upptäckt detta. Det var inte en dag för sent.

Jag har försökt påtala det länge och vi är många som har gjort det, men ibland tar det tid innan också "folkets" organisationer upptäcker vad som har hänt. Att vi som är 20-64 år har drabbats av detta (för att inte tala om alla som är yngre än så). Sedan 1991 har detta pågått. Alltså i närmare tjugo år. Och slut är det inte än.

Jo jag var över 20 år då 1991 och jag är 64 nu. Skillnaden mot 1991 för min familj är, att vi då hade små barn att ta hand om: de var sex och två år gamla. Och tack och lov har jag och min sambo hela tiden lyckats att hålla ihop, för annars hade våra barn fått det mycket eländigt.

Bland våra kompisar och bekanta tillhör vi undantagen. De flesta klarade inte att hålla samman familjen i så svåra tider. Vi gjorde det. Så nu är våra barn vuxna och vi har fått det lite lättare. Så bra för nästa år tar regeringen ifrån mig ännu lite mer pengar.

Ja, vem ska man skylla på? Det trista är att det inte finns någon särskild att anklaga. Kan man säga att det är de två miljoner invandrarnas fel? Nä, de flesta av dem kom från Finland, för att vi behövde arbetskraft. Och de flesta kom för länge sedan.

Möjligen kan man säga att det är de nytillkomna invandrarna, som har fått mina pengar då? Ja eventuellt. Det som har sparats in på mig räcker till två invandrarfamiljer i månaden. Socialbidraget ligger där någonstans för två vuxna. Nä, det räcker inte till en barnfamilj. Då måste det till mera skattepengar.

Men om man räknar ihop alla som nu är förtidspensionärer omkring 400 000 och lägger deras inbesparade pengar istället på de 400 000 nyanlända immigranterna, som sägs bebo vårt samhälle, så går det väl ihop där någonstans. Men det är väl för politiskt inkorrekt, att undersöka saken närmare.

Jag kan bara konstatera, att jag sedan länge lever det liv, som sägs vara det mest miljövänliga: inga resor, inga onödiga prylar, inga onödiga kläder, inte onödiga koldioxidutsläpp, inte mycket mat, rör mig mycket på de kvadrat där jag bor. Mest. Då borde väl sådana folkgrupper belönas då i dessa tider? Nä för tänk om vi skulle ge till alla dom, som inte har något. Då skulle det inte räcka till de rikaste.

Detta fattigdomstänkande styr alltid. Att det finns en pott, som alla måste ta av. Och kakan är så liten så liten. Inte mycket att dela på. Dags att ändra på det. Att gå vidare till ett tänkesätt, där vi inte belönar att människor roffar åt sig oförtjänt. Dags att lyssna och begripa. Dags att finna nya vägar för att lösa våra samhällsproblem. Och inte längre tro på alla domedagsprofeter.

Vi har det inte mindre bra nuförtiden än på 50-talet, men det uppfattas ofta så. En nedåtgående spiral med mindre och mindre inkomster för stora delar av befolkningen är en krutdurk. Vem vill sitta på en sådan?