Psykologisk hud

Jag såg just ett avsnitt av Dr Phil på TV. Där talades det om vrede, om raseriutbrott och om en mamma, som slog och misshandlade sin familj både fysiskt och psykiskt varje dag.

Hon hade varit på vippen att ta en hammare och slå sin son i huvudet för att han hade sms:at till en flicka han tyckte om. Som tur var fanns hennes man till hands och när hon började slå sin son med knytnävarna i ansiktet och huvudet, så kunde han släpa bort henne.

När en av sönerna kom hem och inte hade klarat en stavningstävling, så sa hon till honom att han var en utvecklingsstörd (retard) och när han började gråta så slog hon honom i huvudet med näven.

Denna familj sökte hjälp hos Dr Phil och då uppdagades att mamman tidigare i sitt liv hade blivit våldtagen och hade bestämt sig för att anmäla sin våldtäktsman. Han erkände, men fick inget straff för att bevisen var för dåliga. Hon hade inte blivit slagen tillräckligt mycket.

Dr Phil förklarade att när hon hade upplevt detta hade hon bestämt sig för att det fanns ingen annan än sig själv hon kunde lita på. Världen var ond. Och allt där ute var emot henne.

Hon drabbades också av raseri när hon var ute och körde bil. Alla var i vägen och de körde med flit ut framför henne för att reta henne. Och alltid drabbades hon av de som körde långsamt, så att hon blev tvungen att köra om dem och bromsa in framför dem, för att visa dem vad hon tyckte om dem.

Hon hade mött Jesus i sitt liv och ville ha hjälp, för hon kände att hon höll på att förlora sin familj. Hennes man orkade inte längre. Deras pojkar var också i studion.

Och Dr Phil lovade att hon skulle få hjälp med att slippa gå vidare i den psykologiska hud, som var så brännskadad, att hon alltid greps av denna rasande oresonliga vrede, som yttrade sig i att hon misshandlade människor omkring sig både fysiskt och psykiskt.