Jag har nominerat Monica Antonsson till Stora Journalistpriset

Jag nominerar Monica Antonsson till Stora Journalistpriset för ett stort och viktigt arbete med ett journalistiskt scoop i boken Mia Sanningen om Gömda, som hon genomförde helt på egen hand utan någon stor redaktion bakom sig.

Hon grävde tills hon hade fått fram sanningen om detta den största medieskandalen i modern tid. Mia sanningen om Gömda avslöjade att Liza Marklund, journalist och författare och den radikala kvinnorörelsens företrädare, hade skrivit en skröna med främlingsfientliga och mansfientliga förtecken, istället för en sann historia.

Liza Marklund och Piratförlaget kändes i det sammanhanget som om de styrde Mediasverige. Hon fick utrymme i vår statliga och objektiva TV-kanal TV2 och hennes romanfigur Mia Eriksson fick ännu en gång gråta ut i Aftonbladet.

Mia Eriksson hade i augusti 2008 senast suttit i TV4:as soffa och återigen fått berätta sin historia om hur hotad hon var och att hon inte kunde gå omkring annat än förklädd i Sverige. Då hade hon varit hotad i 17 år enligt henne själv.

Boken Gömda, som har påverkat lagstiftningen i Sverige, för att den kallades en sann historia, säljs fortfarande med de orden på framsidan i varuhus. Fast Liza Marklund har sagt att den var \"ett politiskt projekt\". Och alltså ska uppfattas som politisk propaganda.

Och förra ordföranden för socialdemokraternas kvinnoförbund Inger Segelström skrek från Bryssel i SVT:s Debatt att hon struntade i om den var sann eller inte. Ändamålet helgade tydligen medlen.

Monica Antonsson har avslöjat denna förment sanna historia in på bara benen genom sitt ihärdiga terrierliknande spårande av fakta.

Vi var många som ville ha svar på frågan hur Sverige kunde förledas av en bok som Gömda. Monica Antonsson har avslöjat hur det kunde ske. Hur i stort sett alla politiska partiers kvinnor hjärntvättades med hjälp av den boken, som användes som en handbok för det sk strukturella våldet mot kvinnor.

Och hur vi fick en statsfemininsm uppbyggd. En -ism som bygger på att alla män slår och att det som professor Eva Lundgren i Uppsala har sagt är en könsmaktsordning, som sades vara inbyggd hos män. Män som inte slog kvinnor var helt enkelt undantag från den kulturella regeln, enligt henne.

Monica Antonsson har avslöjat att Liza Marklund, som själv var upprörd över kvinnomisshandel hon såg i Norrland i sin ungdom, gick in i samarbetet med Mia Eriksson och helt och hållet utan någon journalistisk granskning av sitt källmaterial konstruerade en bok Gömda, som innehåller felaktigheter, lögner och förtiganden. Allt med syftet att främja den radikala feminismen.

Det mest uppseendeväckande var att Mia till slut blev tvungen att fly landet, vilket togs upp i riksdagen som en fråga till justitieminister Tomas Bodström om vad som skulle göras för att inte fler kvinnor skulle behöva fly Sverige och söka asyl i USA. Monica Antonsson har i 84 kapitel redogjort för vad som egentligen hände och avslöjat denna kampanj för radikal feminism, som Gömda ingick i på 90-tal och 2000-tal. Detta avslöjande gjordes av Monica Antonsson ensam och utan något stöd från resten av medierna i Sverige. Hon blev inte ens inbjuden till TV-programmet Skavlan i TV2 under 2009 utan där fick återigen Liza Marklund möjlighet att breda ut sig. Monica Antonsson har gjort en stor insats genom att sakligt och i det långa dokumentära reportagets bokform berätta om hur hon steg för steg själv upptäckte hur också hon själv hade blivit lurad. Från den första gången när hon träffade Mia Eriksson.

Hur hon sedan har kontaktas av de människor i staden Oxelösund, som aldrig fick något gehör i vanliga medier. Motståndet mot dem var helt enkelt för starkt. Ingen trodde på dem när de försökte berätta sanningen. Mer än en miljon människor har läst om hur den hemske arabiske mannen och hans kompisar hade förföljt Mia och hennes familj genom Sverige. Och ingen brydde sig om att lyssna på dessa förtalade människor. Bara Monica Antonsson gjorde det.

Jag nominerar alltså Monica Antonsson, för att hon är en modig och ihärdig journalist, som aldrig gav sig fast hennes bok Mia Sanningen om Gömda tog många år att skriva och till sist få utgiven. Hon borde inte glömmas i detta sammanhang, utan tvärtom belönas nu när också journalistkåren har hämtat sig från den chock som genomfor alla vettiga människor i Sverige, då när hennes bok Mia Sanningen om Gömda publicerades och allmänheten till sist begrep att det gick att föra både vanliga människor och det politiska Sverige bakom ljuset, genom att helt enkelt skriva en lögnaktig historia och påstå att detta var sanningen. En politisk pamflett i bokform, som aldrig hade blivit avslöjad om det inte hade varit för journalisten Monica Antonsson.

PS. Ifall Monica Antonsson skulle få detta pris vore det en sensation eftersom det är Lukas Bonnier, som står bakom detta pris, men det var roligt att nominera henne ändå.DS.