Här är torpet Skärsholmen, som finns med i min senaste bok I ormbärarens tid. Det ligger vid Mälaren bara något hundratal meter från sjön.
Min kusin Inger (i glasögon) har ärvt brukanderätten till detta (släkten har aldrig ägt det). Min morfar och mormor uppfostrade sina barn här. De var tio stycken och min mamma Harriet var yngst. Hon föddes 1924. Alla är döda nu.
Här är vi således ättlingarna till detta torparpar och deras barn. Jag och min syster (stående bredvid mig) är deras barnbarn och så är mitt stora barnbarn också där. Ett syskonbarn i hammocken. Min sambo är där. Min äldste son har tagit bilden för ett par veckor sedan.
Tre generationer senare i tid och sextiosju år efter att morfar dog. Mormor dog för sjuttionio år sedan. Och min mamma har varit död i fyrtiofem år. Tid är ett märkligt ting.
Här kan ni se varifrån landskapet på min senaste bok kommer. Jag såg inte att min mellanson Max Rudberg hade gjort ett liknande landskap som vid torpet förrän jag i dag tittade på den bild min äldste son tog nu av det härliga landskapet (Max gjorde bilden till boken förra året). Så mycket känslor ett sådant besök väcker!
Jag, min familj och min syster var där på sommaren för tjugo år sedan senast. Då såg vi ut som nedan. Där står Max i gult och rött och min yngste Erik bredvid mig. Syster Tina bredvid oss och kusin Inger längst till vänster. Hennes man Kurt levde då och står till höger.
Jag fick två brev av kusin Inger nu som mamma Harriet hade skrivit till sin pappa när hon var ung. Guld värt!
Min kusin Inger (i glasögon) har ärvt brukanderätten till detta (släkten har aldrig ägt det). Min morfar och mormor uppfostrade sina barn här. De var tio stycken och min mamma Harriet var yngst. Hon föddes 1924. Alla är döda nu.
Här är vi således ättlingarna till detta torparpar och deras barn. Jag och min syster (stående bredvid mig) är deras barnbarn och så är mitt stora barnbarn också där. Ett syskonbarn i hammocken. Min sambo är där. Min äldste son har tagit bilden för ett par veckor sedan.
Tre generationer senare i tid och sextiosju år efter att morfar dog. Mormor dog för sjuttionio år sedan. Och min mamma har varit död i fyrtiofem år. Tid är ett märkligt ting.
Här kan ni se varifrån landskapet på min senaste bok kommer. Jag såg inte att min mellanson Max Rudberg hade gjort ett liknande landskap som vid torpet förrän jag i dag tittade på den bild min äldste son tog nu av det härliga landskapet (Max gjorde bilden till boken förra året). Så mycket känslor ett sådant besök väcker!
Jag fick två brev av kusin Inger nu som mamma Harriet hade skrivit till sin pappa när hon var ung. Guld värt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar