Anna Toss är förgrymmad över att Lukas Bonnier gav bort sitt arv i gåvobrev till sina inomäktenskapliga barn och hon fick inte så mycket alls som utomäktenskaplig dotter. Det skiljer enligt henne ett antal hundratal miljoner i arv. Själv är hon berättigad till en summa närmare 700 000 kronor och ett par tavlor, inte mer. Detta har testamenterats direkt till henne.
Hon hade överklagat detta till Högsta Domstolen och begärt 400 miljoner, vilket skulle motsvara hälften av syskonens arv, hennes egen arvslott eller laglott. Men HD ger inte prövningstillstånd efter att Hovrätten redan avslagit hennes begäran. Det går naturligtvis inte att bestämma att människor som ger bort sina pengar eller andra ägodelar medan de lever inte ska få göra detta. Det skulle få oöverskådliga konsekvenser.
Visst kan man tycka att Lukas Bonnier, som dog 2006, borde ha varit mer rättvis, men att som Anna Toss driva saken så långt det går är också lite övermaga menar jag. Det var Kamratpostens chefredaktör Margareta Toss, som var Annas mamma och hon var älskarinna åt Lukas Bonnier.
Jag har böckerna Lucke och Lull av Björn af Kleen plus Firman av Bernt Hermele på skrivbordet. Bägge böckerna skvallrar friskt om vad som har försiggått i Bonnier-koncernen och hur herrarna har uppträtt som patriarkatets företrädare, om dock ibland lite välvilliga sådana. Det kunde de kosta på sig.
Och det är inte Lukas Bonniers fel riktigt heller att det har blivit så här, utan barnens. De fem halvsyskon som Anna Toss har. Lukas Bonnier hade varit en bra morfar till sina båda barnbarn Isabel och Julia. Men det var först vid begravningen av deras morfar som de fick träffa sina morbröder. Och något riktigt stort arv blev det aldrig för att Anna Toss och hennes familj "inte förkroppsligade den liberala och judiska traditionen". Det är advokaternas ord. Hon var inte en del av firman och inte heller familjen, såsom krävdes för att ingå i hierarkin.
Bonnier-koncernen är en mäktig motpart, som kan göra som de vill, menar Anna Toss. De betraktar henne som en oäkting helt enkelt. Rättegångskostnaderna kommer nu att äta upp hennes farsarv. Allt bottnar i att när Lukas Bonnier hade två älskarinnor att välja mellan för giftermål valde han inte Margareta Toss, utan sekreteraren Gun.
Anna Toss mamma var gravid när Lukas Bonnier gifte sig med sin sekreterare. Nya frun lär ha föreslagit adoption av det kommande barnet. Men Lukas Bonnier fick inte adoptera. Det hade ändå kanske varit bättre för Anna Toss. Då hade hon fått både namnet Bonnier och del i hela härligheten. Nu har domstolarna bestämt att gåvorna till de fem legitima barnen inte är att likställa med testamente. Och Anna Toss får gräma sig till döddagar tillsammans med sina egna barn.
Hon hade överklagat detta till Högsta Domstolen och begärt 400 miljoner, vilket skulle motsvara hälften av syskonens arv, hennes egen arvslott eller laglott. Men HD ger inte prövningstillstånd efter att Hovrätten redan avslagit hennes begäran. Det går naturligtvis inte att bestämma att människor som ger bort sina pengar eller andra ägodelar medan de lever inte ska få göra detta. Det skulle få oöverskådliga konsekvenser.
Visst kan man tycka att Lukas Bonnier, som dog 2006, borde ha varit mer rättvis, men att som Anna Toss driva saken så långt det går är också lite övermaga menar jag. Det var Kamratpostens chefredaktör Margareta Toss, som var Annas mamma och hon var älskarinna åt Lukas Bonnier.
Jag har böckerna Lucke och Lull av Björn af Kleen plus Firman av Bernt Hermele på skrivbordet. Bägge böckerna skvallrar friskt om vad som har försiggått i Bonnier-koncernen och hur herrarna har uppträtt som patriarkatets företrädare, om dock ibland lite välvilliga sådana. Det kunde de kosta på sig.
Och det är inte Lukas Bonniers fel riktigt heller att det har blivit så här, utan barnens. De fem halvsyskon som Anna Toss har. Lukas Bonnier hade varit en bra morfar till sina båda barnbarn Isabel och Julia. Men det var först vid begravningen av deras morfar som de fick träffa sina morbröder. Och något riktigt stort arv blev det aldrig för att Anna Toss och hennes familj "inte förkroppsligade den liberala och judiska traditionen". Det är advokaternas ord. Hon var inte en del av firman och inte heller familjen, såsom krävdes för att ingå i hierarkin.
Bonnier-koncernen är en mäktig motpart, som kan göra som de vill, menar Anna Toss. De betraktar henne som en oäkting helt enkelt. Rättegångskostnaderna kommer nu att äta upp hennes farsarv. Allt bottnar i att när Lukas Bonnier hade två älskarinnor att välja mellan för giftermål valde han inte Margareta Toss, utan sekreteraren Gun.
Anna Toss mamma var gravid när Lukas Bonnier gifte sig med sin sekreterare. Nya frun lär ha föreslagit adoption av det kommande barnet. Men Lukas Bonnier fick inte adoptera. Det hade ändå kanske varit bättre för Anna Toss. Då hade hon fått både namnet Bonnier och del i hela härligheten. Nu har domstolarna bestämt att gåvorna till de fem legitima barnen inte är att likställa med testamente. Och Anna Toss får gräma sig till döddagar tillsammans med sina egna barn.
Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket... Hon verkar ha pengar som största drivkraft att driva målet. Kung Alberts utomäktenskapliga dotter Delphine försöker nu efter abdikationen att bli erkänd som dotter. Hittills har Albert vägrat och har skyddats av immuniteten, men vi får se hur det går i processen. Skulle tro att det finns ekonomiska incitament där också för det är nog inte alltför fett att leva som konstnär, men det talas inte om det högt. Det finns nog också ett behov att bli erkänd, att få ett bevis på faderskapet.
SvaraRaderaJo ekonomi är drivkraften bakom mycket. Men det går ingen riktig nöd på Anna Toss. Hon tjänar mer än vad 90 procent av svenska folket gör. Hon tyckte nog att hon hade råd att driva processen. Ända till högsta instansen. Hon var alltid erkänd som barn av sin pappa, värre är att inte vara det som Delphine. Anna Toss fick en bostadsrätt på Söder i Stockholm av pappan när hennes första barn föddes och mamman fick ett fritidshus. Vi får se hur det går i Belgien.
Raderahttp://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/europe/belgium/10286252/Belgiums-King-Albert-will-fight-paternity-court-battle-over-aristocrat-lovechild.html