Det är frågan Tom Alandh ställer apropå filmen om Monica Zetterlunds liv, där hennes pappa har gjorts om för att passa den som spelar honom: Kjell Bergqvist. För han är bättre på att spela sur och grinig än att gestalta det som Monica Zetterlunds pappa egentligen var: någon som stöttade sin dotter så att hon blev den storhet hon blev. Hon var pappas dotter.
Det betyder att hon bottnade i en värmländsk trygghet och därifrån kunde ta språnget ut i världen med sin underbara röst. "Mamma Greta stod för tryggheten, pappa Bengt för fantasin och tokerierna." Det skrev Monica Zetterlund själv i sina egna memoarer. Perfekt för ett barn som ville sträcka sig längre än till Karlstad.
Generna från pappa slog igenom i Monica och hon utvecklade den musikalitet hon hade fått i arv av honom. Han tog med henne på turné med sin egen orkester och lät henne utveckla sin röst. Det var när hon var fjorton år. Runtom i Ekshärad, Sysslebäck och Sunnemo fick hon försöka låta som pappas idol Ella Fitzgerald och han rättade henne om hon sjöng falskt. Musiköra hade han.
Den bottenfasta värmländska tryggheten gjorde att hon vågade bege sig till det stora landet i väster, där hennes förebilder fanns och åka på turné när hon var drygt tjugo år. Hon visade sedan att det var möjligt att sjunga jazz även på svenska.
Sedan gav hon sig in i revy- och filmbranschen och blev folkkär för sina rolltolkningar i Hasse och Tages revyer plus de filmer där hon spelade: Att angöra en brygga, Äppelkriget, Utvandrarna och Nybyggarna.
Tage Danielssons beskrivning av henne från 1967 är fortfarande oslagbar:
En nattklubbsdrottning doftande av logar
Ett lingonris som satts i cocktailglas
En blond negress från Värmlands huldraskogar
Tom Alandh vet vad han pratar om i DN i dag. Han har gjort en dokumentärfilm om henne och hjälpt henne att skriva sin memoarbok: Hågkomster ur ett dåligt minne. Tyvärr dog hon för tidigt när hon brann inne i sin lägenhet år 2005 bara 67 år gammal.
PS. Regissören till filmen är dansk, heter Per Fly har inte ett likadant förhållande till Monica Z som vi andra i Sverige, har han sagt. Problemet är väl att Monica Zetterlund som roll är mycket porträttlik och då blir kraven på resten desto större. Peter Birro som har skrivit manus har gjort det i Hollywoodstil. DS.
Det betyder att hon bottnade i en värmländsk trygghet och därifrån kunde ta språnget ut i världen med sin underbara röst. "Mamma Greta stod för tryggheten, pappa Bengt för fantasin och tokerierna." Det skrev Monica Zetterlund själv i sina egna memoarer. Perfekt för ett barn som ville sträcka sig längre än till Karlstad.
Generna från pappa slog igenom i Monica och hon utvecklade den musikalitet hon hade fått i arv av honom. Han tog med henne på turné med sin egen orkester och lät henne utveckla sin röst. Det var när hon var fjorton år. Runtom i Ekshärad, Sysslebäck och Sunnemo fick hon försöka låta som pappas idol Ella Fitzgerald och han rättade henne om hon sjöng falskt. Musiköra hade han.
Den bottenfasta värmländska tryggheten gjorde att hon vågade bege sig till det stora landet i väster, där hennes förebilder fanns och åka på turné när hon var drygt tjugo år. Hon visade sedan att det var möjligt att sjunga jazz även på svenska.
Sedan gav hon sig in i revy- och filmbranschen och blev folkkär för sina rolltolkningar i Hasse och Tages revyer plus de filmer där hon spelade: Att angöra en brygga, Äppelkriget, Utvandrarna och Nybyggarna.
Tage Danielssons beskrivning av henne från 1967 är fortfarande oslagbar:
En nattklubbsdrottning doftande av logar
Ett lingonris som satts i cocktailglas
En blond negress från Värmlands huldraskogar
Tom Alandh vet vad han pratar om i DN i dag. Han har gjort en dokumentärfilm om henne och hjälpt henne att skriva sin memoarbok: Hågkomster ur ett dåligt minne. Tyvärr dog hon för tidigt när hon brann inne i sin lägenhet år 2005 bara 67 år gammal.
PS. Regissören till filmen är dansk, heter Per Fly har inte ett likadant förhållande till Monica Z som vi andra i Sverige, har han sagt. Problemet är väl att Monica Zetterlund som roll är mycket porträttlik och då blir kraven på resten desto större. Peter Birro som har skrivit manus har gjort det i Hollywoodstil. DS.
Man kan väl inte spela in en film med en sympatisk pappa! Hur skulle det se ut?
SvaraRaderaJa jag är ironisk.
Nä precis män är onda och pedofiler. De förgriper sig på sina egna barn. Det vet vi. Och socialtjänsten. Tur förmodligen att Peter Birro inte vek in på den manusvägen. Men Hollywoodstilen säger att det måste finnas en konflikt, som så småningom blir en snyftscen. Så då blir pappan en bitter man låst i jantelagens du ska inte tro att du är något. Och stackars Monica måste försöka få hans kärlek och uppskattning trots allt. Snyft!
Radera