Författare oftare psyksjuka

Kreativitet befordrar sinnessjukdom eller är det så att kreativa människor tänker utanför "boxen" så att de oftare råkar illa ut? Nu konstaterar Karolinska Institutet att kreativa människor oftare har schizofreni. De har undersökt över miljonen människor i Sverige och har en stor del av den svenska befolkningen som underlag eftersom de har matchat de sjuka mot friska.

Det låter som något ohyggligt stort. Men är inte också vetenskapliga undersökningar något som kan ifrågasättas. Eller är det just i Sverige som vi är extra sjuka? Eller är vi det? Nej alla européer mår ungefär likadant.

Undrar om de har med Kerstin Thorvall i undersökningen? Hon som hade en sinnessjuk far och var över alla bräddar själv. Självklart måste kreativa människor vara mer känsliga än någon som gräver diken. Det säger sig självt.

Själv är jag också författare som ni vet och ganska känslig. Det är ruskigt att skriva böcker med inspiration för ena minuten kan man tycka att det är det bästa någon har skrivit och i nästa att inte ska jag lilla människa skriva böcker. Det krävs att man kliver över en tröskel rätt bestämt för att våga göra detta, att utsätta sig för andras avundsjuka och "du ska inte tro att du är något".

Men å andra sidan är det så att ha en blogg också. Jantelagen tittar rätt ofta upp och slår en huvudet även där. Tyvärr är jag sådan att jag alltid ser fram emot nya kommentarer och tror att här äntligen kommer det något klokt. Så är det tyvärr rätt sällan.

Den senaste elaka kommentaren fick jag i går av någon som trodde jag hade missuppfattat hela affären med SSU och deras fusk. Det hade jag naturligtvis inte. Men egen frustration gör att människor ofta anonymt försöker slå ned mig i skorna. De tror att för att jag skriver enkelt så de begriper vad det står, så vet jag inte vad jag talar om. Men det gör jag. Och att de inte tror det berättar mer om dem själva än om mig.

Omkring 400 000 svenskar söker varje år psykiatrisk vård. Vi är nog ett klent folk. Eller också är vi inte det eftersom en av fyra vuxna lider av någon mental störning i USA varje år. Det blir nästan 58 miljoner människor.

Själv har jag gått i samtalsterapi när min pappa dog 2004 och brakat igenom när min mamma dog då jag var ung och inte förstod att jag sörjde utan istället skulle jag fortsätta som den duktiga flickan och storasystern. I ett samhälle som vårt som är utvecklat så söker antagligen fler psykisk vård. Förr i tiden var det något som togs om hand i familjen. Människor som var "egna" hade en frizon. Jag har själv varit deprimerad (vilket räknas som psykiskt sjuk) genom att samhället förändrades så mycket och detta medförde att jag började skriva böcker. Vilket är hönan och vilket är ägget?

Och ska vi ta bort alla symptom på att man inte är "vanlig och normal"? Behöver vi olika sorters människor i vårt samhälle? Var går gränsen?

"Bland författare specifikt finns en ökad förekomst av de flesta psykiatriska sjukdomar: schizofreni, bipolär sjukdom, depression, ångestsyndrom, missbruk. Författare har också en närmare 50 procent ökad risk att begå självmord jämfört med befolkningen i stort".

Ja det är inte lätt att vara människa. Och jag vet på rak arm några författare som har begått självmord: Vilhelm Moberg, Mauritz Edström, Karin Boye, Harry Martinsson och Stig Dagerman. Kanske finns de och deras anhöriga med i undersökningen? Men själv har jag kommit fram till att det räcker med att leva, så länge det går och är möjligt. Har tänkt att bli 94 år ungefär.