lördag 31 december 2011

Taxi var god dröj!

Nä det går inte att få tag i någon taxi alls i natt. Man kanske skulle starta lite svarttaxirörelse just dessa timmar? Annars är det ett lyxproblem tycker jag.

Va fasen har ni inte hört talas om att det är svält i Afrika? Och att dom inte har någonstans att bo utom i flyktingläger? En stad av Göteborgs storlek har vuxit upp i Kenya, för att folk där inte kan låta bli att slå ihjäl varandra nu när torkan har gjort det omöjligt att bo längre norr ut i Somalia.

Förr i tiden skulle dom ha sagt att det var Guds straff och att människorna måste bättra sig, men sånt trams tror vi inte längre på. Nä ni goddagspiltar som står där och dricker champagne och drar en lina kokain på toan på nyårsaftonen. Samla ihop er och ge er iväg till Afrika och hjälp till!

Fega inte ur nu! Världen måste räddas! Varför inte av dej?

Och vill ni hjälpa till på lite närmare håll, så är det bara att ge sig av till de strömlösa i Sverige med dieseldrivna aggregat nu när elbolagen inte sköter sig. Ställ upp vetja, var inte så urbota egocentrerade nu.

ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR PÅ ER!

Synd om flyktingar

Ja en del får inte lägenhet av kommunerna när de kommer utan får bo på campingplatser. Dock inte i tält utan i stugor. Men det är ju alldeles förfärligt att vi i Sverige som är så rika inte kan ge dem ordentliga lägenheter.

Jag tycker att någon miljonär, Ingvar Kamprad från Ikea vore väl lämpligt, eller kungafamiljen, som har så många slott. De kan väl ställa upp och köpa någon lägenhet åt den här stackars familjen, som har kommit ända från Bosnien till vårt kalla land.

Och då tänker förstås en del elaka: Men våra egna ungdomar har ju inte lägenheter. Nä, men nu handlar det ju om utomsvenska främlingar och man ska alltid vara snäll mot sådana. Det vet ni väl. Hur ska de annars kunna stanna i Sverige?

Och en del andra ondsinta invänder naturligtvis att de är asylsökande och kanske inte ens får stanna. Men det vet vi ju inte. Köp lägenheter åt dem vet jag! Inte ska vi vara så knussliga.

En tvåa i Borås kostar väl inte mer än 270 000 eller så. Kan vara en god affär om kommunen själv köper in några sådana och har i beredskap. När de inte behövs säljer man dessa med vinst. Eller låter utslagna flytta in i dem.

Och också på Kapelluddens camping på Öland så finns det nya flyktingar. De blev förvånade över att de fick bo så fint som de gör i Sverige. Tänk vad dom är tacksamma dom som kommer från Afrika!

GOTT NYTT ÅR PÅ ER DÄR UTE!

2.1.2012

Dock så lyckades en flykting på Lundegårds camping på Öland förstöra det goda ryktet kring nykomlingarna. Där gick en man amok med kniv.

Anna Lindhs mördare har inte fattat

Mördare har inte lärt sig mycket av livets läxa och Anna Lindhs mördare är inte något undantag.

Det går inte att skylla på en dålig barndom, inte att tycka att det är alla andras fel. Livet handlar om att ta sig igenom allt detta. Var och en av oss har sin egen "Hitler" (han hade också en taskig barndom) inbyggd. Det handlar om att upptäcka var den gömmer sig.

Anna Lindhs mördare Mijailovic hade täta kontakter med psykiatrin ända sedan 1997, då han 18 år gammal knivattackerade sin far och dömdes för grov misshandel. Då gjordes en omfattande rättspsykiatrisk utredning som konstaterade att Mijailovic inte led varken av psykisk sjukdom eller personlighetsstörning. Två år senare genomgick han en liten psykutredning. Det framkom inga psykotiska eller depressiva symtom.

Nu har han återigen attackerat en medfånge med en skruvmejsel på samma sätt som han mördade utrikesministern. Denne fånge klarade sig med leverskador.

En människa kan välja att vara ond. Det är ett trist tillstånd.

Vi är skapade med naturliga känslor och om man som barn inte får ge uttryck för dem på ett naturligt sätt så skapar det ett mörkt område i själen. Vi har naturlig vrede, som går över på femton sekunder om den får uttryckas. Barn behöver få uttryck för sin naturliga självhävdelse, auktoritet och vrede, för annars förvandlas detta till en inre "Hitler" och den människan blir full av raseri, hat och hämndkänslor.

Sorg måste barn också få ge uttryck för annars blir de självömkande som vuxna och oförmögna att hjälpa andra. Det inre hos en sådan människa är fyllt med skam- och skuldkänslor.

Kärlek är även det en naturlig känsla. En form är villkorslös. Den tar hand om en baby på dess villkor, utan att ställa krav. Men det betyder också att en förälder måste säga nej. Detta nej är även det ett uttryck för kärlek. När barnet växer måste det få lära sig självt och vara stolt över att den kan.

När människor är vuxna är det enbart de själva, som är ansvariga för de val de gör i livet. Ett val medför ansvar och att acceptera detta. Vi har alla en fri vilja, men också ansvaret för konsekvenserna.

Du skall icke dräpa är en allmän och universell lag. Det har inte med religion att göra. Egentligen inte heller med mänskliga lagar. Om någon dödar en annan människa får den ta konsekvenserna.

Här är en sanning, som jag har fått från Elisabeth Kübler-Ross som var psykiater:

Alla som sitter i fängelse har ouppklarade svarta områden i sina själar. De har stor livssmärta och livsångest, men de är inte olika oss andra, förutom att de har stängt av dessa områden. Deras inre är förvridet. De har inte kunnat bearbeta det som har hänt dem, utan har begravt oförrätter och annat, som de inte har klarat av.

Alla föds perfekta, som människor, men om man inte får uppleva tillräckligt med kärlek och förståelse, så kan man bli en tickande bomb.

Dock kan man också, som Elisabeth Kübler-Ross gjorde, gå igenom all den smärta, det hat och den vrede, som inte kunde uttryckas tidigare och vända detta till något gott både för en själv och för andra. Detta är meningen med livet och de som inte begriper det får alla chanser de behöver, för att till sist inse detta. Livet är en skola och vi flyttas inte upp till nästa klass förrän vi är mogna för det.

Och alla får all den tid vi behöver för detta. Det är också en universell lag. Men visst vore det bra ifall människor i allmänhet, vi som art, snart begrep de enkla lagarna för hur vi fungerar.

Jag har nyss läst om Elisabeth Kübler-Ross bok Döden är livsviktig, en bok som handlar om livet, döden och livet efter döden.

fredag 30 december 2011

Halv miljon i finkan

Vilka skrämselartiklar! Herregud. Ja sätt en halv miljon killar (för jag tror det mest är sådana) som laddar ned från internet i fängelse. Så ska vi andra slava ihop till att de får ha det bra ett tag med mat och annat på statens bekostnad.

Varför kommer dessa artiklar just nu? Nyhetstorka? Allt beror av det system vi har, som värnar upphovsmännen/kvinnorna till immateriella ting, som böcker, filmer och annat. Men det går inte att hejda nedladdning. Man kan väl se det som gratisreklam och PR också. Att människor vill ha detta.

Systemet måste ta ut betalning på något annat sätt än för att människor ständigt ska köpa dessa immateriella varor. Och så sker också genom att man tar betalt för allt runt omkring. Det som är materiellt, som att jag är uppkopplad nu till exempel, har en dator och använder den.

Det finns många sätt allt från att förbjuda datorer (men det tycker nog ingen är en bra idé) till att belöna människor, som gör filmer, böcker eller annat immateriellt, som har idéer, som till exempel jag har. Men i vårt system blir det mest reklam allt handlar om. Och det ska ge pengar, inte idéerna.

Om man vill bli rik ska man nog varken göra film, musik eller skriva böcker. Det är lite lotteri hur det faller ut. Det får ses som ingående i den där kulturella världen, som jag alltid har tyckt bildar bakgrund till allt annat i vår materiella värld. Delar man med sig av detta ger det belöningar, men kanske inte i guld på kistbottnen.

År 2012 är här!

Bu på er, nu går vi in i ödesåret 2012. Det år då agnarna ska skiljas ut från vetet. En del av mänskligheten kommer att få gå vidare, men andra delar blir utrotade. Hu och skräck och elände.

Nu tar tideräkningen slut hos mayaindianerna. Vi har gått in i ett namn- och tidlöst tillstånd. Det började redan i november i år. Det har ni väl märkt? Så mycket elände, som har drabbat oss sedan dess.

Det har förutspåtts länge att det internationella pengasystemet skulle kollapsa. Det beror av ett energiskifte, som gynnar den högra delen av våra hjärnor. Detta i sin tur gör att människor ser världen mer konkret och inte längre går på det abstrakta kreditsystemet.

Allt beroende av ett skifte i vårt kollektiva medvetande, som kommer att medföra ett stopp för utnyttjandet av jordens resurser och därmed tillväxten. Detta kommer också att medföra att befolkningstillväxten går ned, vilket är nödvändigt för planetens överlevnad.

Att vi har levt så länge med skygglappar beror av vårt dualistiska medvetande under de senaste 5 000 åren. I och med att fler och fler människor ändras så att vi blir hela och inte längre är splittrade i dualitet, så kommer drivkraften till båda sorterna av tillväxt att upphöra. Detta på global nivå.

För individer betyder detta att vi får mer av andlig kapacitet, att vi blir mer telepatiska, att vi öppnas för att kunna kommunicera direkt utan all teknik. Det finns projekt som kommer att få en kraftig skjuts av denna förvandling, tiden upplevs gå snabbare, dominansen i de mänskliga relationerna kommer att upphöra.

Vi kommer att skapa balans inom oss själva och leva i nuet på ett sätt vi inte har gjort tidigare. Egostrategierna kommer att försvinna i och med att vi får tillgång till både höger och vänster hjärnhalva - och att dessa sammankopplas.

Detta är ett kosmiskt skeende, som förstås hotar de som nu styr världen och njuter dess frukter. Det handlar om denna ekonomiska dominans, som måste skiftas. Vi går mot en ny människa, mot en människa som är en varelse med ett mer upplyst medvetande.

Allt detta har redan börjat och jag själv ser det tydligt i min närhet. Människor syns helt enkelt mycket bättre och i strålkastarljus, som de varelser de är. De som inte vill förändras utan hänger kvar i en gammal värld har valt att inte längre bestå särskilt länge. Positivt sett så blir vi fria att skapa vårt eget öde i framtiden. Och vi kommer att kunna skapa riktig frihet, glädje och fred.

Gott Nytt År på er där ute!

Amstaff avlivades

Det var en hund av arten Amstaff, som anföll sin familj och som polisen inte kunde snara och därför sköts den senare. Detta inträffade i Karlshamn i Blekinge.

Arten Amstaff har stor energi och måste få utlopp för denna. Det är en sk kamphund och det finns restriktioner kring denna art i flera länder. Det finns många hundägare, som inte begriper hur de ska hålla sin hund.

Denna art har skapats i fattiga och trånga kvarter och det fanns inte utrymme för aggressivitet mot människor. Den hetsades mot boskap för att möra köttet innan slakt, eftersom stresshormoner ansågs hjälpa till med detta.

De här hundarterna kan vara farliga för människor: Pitbullterrier, Staffordshire Bullterrier, Shar-Pei, Chow-chow, Amerikansk Staffordshireterrier, Belgisk Vallhund, Japansk kamphund, Presa Canario, Briard, Rottweiler och Belgisk mastiff.

PS. Jag skriver med hjälp av ett mobilt modem från Telia. Det kostar per dag att vara uppkopplad med detta. Vi behöver fler och fler elektroniska prylar, för att nå ut. Vår fasta telefon är fortfarande nere. Och vår mobil låg på uppkoppling ett av fem möjliga när strömmen var borta. Igår försökte jag prata per mobil med min son, som befann sig två mil härifrån. Vi gav upp till slut. Tekniken fungerar inte. Telia bröt in och meddelade plötsligt att ett telefonnummer hade upphört och att ingen hänvisning fanns. Mitt i vårt samtal. Tekniken äger oss inte vi den. Matrix är förverkligad. DS.

torsdag 29 december 2011

Strömavbrott och ingen telefon

Jävla Vattenfall. Idiotiska Telia. Här talas det om att det är så synd om dom som bor i Västernorrland och Jämtland. Men vi bor tre mil från Slussen och hade strömavbrott i mer än tolv timmar, bara kilometer härifrån vet jag inte om de har fått någon el tillbaka än.

Igår hade de inte det och i dag blåser det en smula igen. Vattenfalls blå helikoptrar har cirkulerat över oss och vi fick faktiskt tillbaka strömmen, men med ständiga avbrott när dom lekte med elen i förrgår. Men i går hade vi el hela dagen. Bingo!

Jag är nöduppkopplad per min sons mobil (han har kommit hit och grejat det) till internet för ett träd (en stor gammal rutten balsampoppel, dom ruttnar inte ekar) föll över ett annat träd och detta träd drog ned hela den förbaskade teleledningen med internetuppkopplingen. Inte bara för oss utan för hela grannskapet.

På Telia har dom inte en susning om vad som har hänt och de vet inte hur lång tid det tar att reparera. Det blir nog nästa år misstänker jag.

Per mobiltelefon kan jag således vara uppkopplad, men jag har ingen egen, så jag måste låna av familjen. Detta är ett nödmeddelande från skärgården i Sverige utanför Stockholm. Vi bor på själva Värmdön, men det finns broförbindelser, så detta borde vara civilisationen.

Men Vattenfall har länge struntat i oss. "Det finns så mycket ledningar" var den intelligenta förklaringen från en chef nu. Gräv ned dem! Låt dem inte längre gå i luften. Hur svårt kan det vara?

Som en man i Fågelbro på Värmdö luttrat sa: Ja vi brukar ha strömavbrott, men det här är ett ganska långt sådant. Lite nedtonat så där. För han sa det på nyheterna i TV.

Strömavbrottet sträckte sig ända bort till motorvägen och Mölnviks köpcentrum. Det var rena 1800-talet, totalt kolsvart och inte ens Shell kunde ha öppet vid Ålstäket. Har aldrig hänt. De har öppet 24-24. Där hade folk ställt sina bilar, för de kunde ju inte tanka.

Och som vanligt hade någon kommit per motorväg och inte kunnat stanna när den tog slut utan istället landat på rondellen. Kör inte så fort stockholmare. Det finns en rondell som tvärt avslutar motorvägen! Den har funnits där i åratal. Det är en liten kulle med gatsten så ni landar inte så mjuk heller, men dock tar det slut där.

Och i dag blåser det igen. Hur ska det gå? Mer 1800-tal? Vi får se. Fixa elledningarna Vattenfall istället för att ge miljonbonusar till cheferna. De sköter sig inte! Vi betalar för ledningarna! Vad gör regeringen!

Som sagt vi är vana och har tre spisar för värmen och alltid regnvatten, som vi sparar i tunnor, för att kunna hälla i toan. Köpevatten till att dricka. Så vi klarar att hålla värmen, har alltid beredskap, som om det vore ett nära förestående krig, men de flesta grannarna försvann. Urmörkret är svart när ingen el finns. Civilisationen är mycket sårbar när den inte underhålls.

God fortsättning på er alla där ute!

söndag 25 december 2011

Präst i pyjamas

Ja så kan man också predika i julottan. Det gjorde Stefan Widman i år. Tryck på de blågröna bokstäverna och se honom i bild.

Förra året försov han sig och kom inte alls. Nu predikade han om pinsamhet och så småningom förstod kyrkobesökarna varför han stod där i pyjamas.

Han kände att han ville och måste göra det på det här viset. Och han fick många kramar efteråt. Han tror att han spred en viss glädje. Jag känner igen pinsamheten. Det är en tröskel man måste över som skribent också.

Men så småningom går allt över. Inget är längre pinsamt. Nu är julefriden här. Har vi tur så varar den till påska.

Det är en mänsklig rättighet att inte alltid vara perfekt. Det begrep nog Stefan Widman också. Men mer pyjamas blir det nog inte heller. Vi får se. Det hela hände sig vid julottan i Luleå domkyrka.

lördag 24 december 2011

Kungen smädad och dragen i smutsen

UPPDATERAT

Det skriver Carin Stenström om på Brännpunkt i Svd. Ja som jag har sagt förut så är det tydligen helt okej för vissa "journalister" att dra hela vårt statsskick i smutsen bara det gynnar deras personliga intressen.

Det går bra att förtala vårt statsskick. Detta som vi har skapat i demokratisk ordning. Där avslöjar sig journalisterna som medlöpare med vänstern, som länge ha velat ändra vårt statsskick och nu har fört en lång kampanj för att göra detta.

Märkligt nog så kan således sk "journalister" liera sig med en gangsterkung, som numera inte ens bor i Sverige och ta till sig fabricerade "bevis" för att gynna sina egna intressen av att tjäna stora pengar.

Detta kommer att fortsätta nästa år då en bok om gangsterkungen kommer ut och där finns många fler bilder enligt uppgift. Dessutom så kommer den förmenta älskarinnan till kungen att själv producera nästa alster.

Allt handlar om att få så många miljoner det bara går ut av detta. Att vi som folk inte inser att det är vi själva som dras i smutsen. Vårt sätt att styra landet, som vi har beslutat om själva sedan 1809.

Kungen har ingen makt, utan är vår representant för oss som folk och land.

Här har jag tidigare skrivit om detta. Och här och här.

25 december 2011

Kungen tackade alla som har stött honom och hans familj under året i sitt traditionella jultal. Jag tar åt mig. Här är hela kungens jultal.

fredag 23 december 2011

Norsk TV om papparollen

Såg dokumentären om Anders Behring Breiviks båda pappor. Den som visades i svensk TV i går kväll och som går i repris nu i dag 12.15. Den finns också på SVT Play.

Norsk TV intervjuade den biologiska pappan Jens Breivik i Limoux i Frankrike där han bor (sedan maj i år). Pappan berättade att det var rätt "jävligt" det han hade fått höra, men att han inte hade sökt professionell hjälp. Han försökte återfinna ett inre lugn och inte grubbla. Det var smärtsamma känslor och hans son framstod både som hans son och som en främling.

Jens Breivik var inte en del av sin sons uppväxt. Mamman och han skildes efter ett år och sedan träffades sonen och fadern inte på fem år. År 1981 när sonen var två år sökte mamman hjälp hos barnavårdsnämnden i Norge. 1982 ville hon ha ett avlastningshem, men det fungerade inte. 1983 var de hos det statliga centret för barn- och ungdomsvård under någon månad och iakttogs.

Mormor till Anders Behring Breivik var psykiskt sjuk med paranoida föreställningar och modern hade också dålig psykisk hälsa. Relationen mor-barn fungerade inte. Pappan fick rapporten om detta och tyckte att det var chockerande information. Han försökte få vårdnaden om sonen, men på den tiden var det nästan omöjligt att få detta för en pappa, så modern fick ensam vårdnad.

Senare så sågs pappan och sonen i Paris några gånger, men de fick aldrig nära kontakt. Sonen var en försiktig pojke, med dålig kontakt med sin mamma. Han negligerades av henne och greps för klotter i tonåren tre gånger av polis. År 1995 var sista gången biologiska pappan och sonen hade kontakt. Sedan ringde sonen sin far år 2005 eller 2006 och då framstod han som någon, som hade anpassat sig till samhället. Han hade eget företag med anställda.

I Thailand träffar så norsk TV styvfadern tidigare majoren Tore Tollefsen, som levde tolv år med Anders mamma. Sonen var själv tolv år då de träffades. Han uppfattade sonen som en hövlig, inte tuff utan en mjuk person, inte feminin, men någon som tog hand om kamrater. En sympatisk kille.

Han var inte sportintresserad, men ville veta hur man tjänade pengar och han hade en del goda idéer, men inte förmågan att fullfölja dem. Styvfadern jobbade som pilot under den här tiden och fungerade som styvpappa på helgerna. Pojken hade ingen manlig förebild och styvfadern tycker att det var dåligt av den biologiska pappan att inte ställa upp mer.

Styvpappan försökte lära honom att köra bil, men det fungerade inte. Anders Behring Breivik var inte praktiskt lagd helt enkelt. Han var för försiktig och klarade inte uppkörningen för att han körde för sakta.

År 2002 började Anders Behring Breivik att fungera sämre socialt och sjukdomen utvecklades under 2006 då han flyttade hem till sin mor. Styvfadern tycker synd om honom, är ledsen och tycker det som har hänt är förskräckligt och tror att han kan ta livet av sig när han vaknar upp. Det han har framträtt som nu är motsatsen till det han är, enligt styvfadern.


Jens Breivik sade tidigare i år i chock och raseri att han hade tyckt att det var bättre att sonen tog livet av sig, men han tror inte att det som Anders Behring Breivik har gjort har något med barndomen att göra. Han kan nu tänka sig att ha kontakt med sonen, men denne har inte velat träffa familjen.

Mamman har tillfrågats om att ge sin syn på detta, men inte velat ställa upp.

Här har jag tidigare skrivit om Anders Behring Breivik och hur jag har sett på vad han gjorde och det som ligger bakom.

Anita Ekberg fattig och sjuk

Hon har råkat ut för tjuvar, en brand i sitt hus och ett besvärligt lårbensbrott. Hon ligger på sjukhem och kan inte göra någonting.

Den tidigare filmstjärnan har vädjat om ekonomisk hjälp i Italien, men visst borde hon väl ha släktingar i Sverige?

Stjärnan är 80 år och en av hennes väninnor i Italien känner inte till det här. Det är hennes revisor, som har gått ut med en vädjan om hjälp.

Hon har inte råd att flytta hem till Sverige, sägs det. Hon var senast i Sverige förra året och var då mycket kritisk till kronprinsessans bröllop, som hon tyckte var alldeles för påkostat.

Hennes revisor Massimo Morais har vädjat till Fellini Foundation - som kan hjälpa gamla filmstjärnor som hon själv - att göra något, men i Italiens krisande land har inte heller de några pengar.

Det gäller för alla att se om sitt hus. Som gammal måste man ha något att falla tillbaka på och Anita Ekberg verkar ha drabbats av många olyckor det senaste året.

Anita Ekberg har varit gift två gånger och har bott i årtionden i Italien och alltid sagt att hon ska återvända till Sverige enbart för att bli begraven här.
26.5.2013
Här kan ni läsa en skröna om och med Anita Ekberg. Nästan sant, men tro inte allt. Hon filar på sitt eftermäle.

torsdag 22 december 2011

Anders Behring Breivik ÄR sinnessjuk

Det konstaterar den rättsmedicinska kommission i Norge som skulle granska de båda psykiaternas utlåtande tidigare i höst. Kommissionen har inga väsentliga anmärkningar att komma med som tillägg.

Detta betyder att det står fast att norrmannen är att betraktas som sinnessjuk. Nu ska så tingsrätten avgöra som sista instans om detta stämmer, men den rättegången blir inte förrän i april nästa år.

Nu har offrens anhöriga tillfrågats i brev om en ny utredning om Breivik ska göras. Ett förslag är att föra över honom till en psykklinik och studera honom alla dygnets timmar.

I kväll visar SVT den norska dokumentären om hans barndom kl 22

onsdag 21 december 2011

Julens gåva

Jag är mycket tacksam för det här bloggåret. Det har lärt mig att det finns många olika plan där ute på internet och att både negativa och positiva reaktioner kan vara värda att ta hänsyn till.

Min egen slutsats av året har blivit att införa ständig kommentarsgranskning och att utesluta alla anonyma kommentarer. Länge försökte jag ha det öppet för den totala anonymiteten. Men jag har funnit att det tar helt enkelt för mycket tid att stryka kommentarer och svara på dessa inkommande repliker från ansiktslösa, namnlösa människor.

Jag tycker mig se att jag nu har lärt mig att urskilja det jag behöver i denna mängd av människor, som ständigt går in på min blogg. Jag är också tacksam för de 44 personer som nu har valt att knyta mer permanenta band till min blogg. Tack ska ni ha!

I fortsättningen kan alla kommentera under open ID, men inte helt anonymt. Det blir enklare så. Jag har märkt en anstormning nu på min blogg, när tidningarna mer och mer har strypt möjligheten att kommentera och ibland också tar bort möjligheten att länka.

Yttrandefrihet är en känslig sak också i vårt land. Allt får inte sägas högt. Ibland tror människor att detta med yttrandefrihet betyder att det ska vara fritt fram för alla att uttrycka sig. Så har det aldrig varit.

Vår yttrandefrihet är något som staten har beslutat om och så är det också i andra länder. Jag har märkt att en del tror (eller låtsas tro) att min blogg är en tidning eller något organ för staten. Så är dock inte fallet.

Det här är ett privat utrymme och jag släpper fram det jag vill på detta. Ungefär som jag gör när människor vill komma hem till mig. Alla är inte välkomna.

En RIKTIGT GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR önskar jag dock er alla där ute. Tillsammans kommer vi att skapa ett bättre Sverige även under nästa år. Det är jag alldeles säker på.

Vårt land skapas genom att olika åsikter och meningar får fortsätta att stötas och blötas mot varandra. En del av dessa diskussioner gör så småningom avtryck i verkligheten, men allt som diskuteras duger inte till detta.

Skyldiga till terrorbrott

UPPDATERAT

De båda svenskarna i Etiopien Martin Schibbye och Johan Persson är skyldiga till terrorbrott. Domstolen tror inte på vad de säger utan menar att hela resan var organiserad av gerillan, som de var i sällskap med och att de ska dömas enligt lagarna för terrorbrott.

De kan få mellan 5-15 år för detta. Enligt vissa experter kan de få ända upp till 25 års fängelse. Amnesty tror på dödsstraff har de sagt tidigare.

Åklagarsidan yrkar på mellan 18-35 års straff och domen gällande straffet kommer att falla den 27 december 2011. I Etiopien finns möjligheten att benådas från straffet efter en viss tid.

Här har jag tidigare skrivit om journalisterna.

Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling väntar nu på att regeringen och utrikesminister Carl Bildt ska ta sitt ansvar och protestera mot att dessa båda journalister döms för att både olagligt ha tagit sig in i landet (vilket de hade erkänt) och för terrorbrott.

Han säger att han nu inte med gott samvete kan säga till svenska journalister att de kan resa vart de vill i världen och rapportera, för han kan inte vara säker på att regeringen alltid står bakom journalistiken och är för yttrandefrihet. Detta sade han i vår statliga television i soffan i kanal ett.

Eftersom de båda journalisterna har framhållit att de särskilt var ute efter Africa/Lundin Oil och i kölvattnet därefter regeringen och särskilt Carl Bildt så förstår jag att UD nu säger att de ska analysera domen, innan de uttalar sig. Detta är ännu en kampanj från vänstern och naturligtvis måste de båda svenskarna följa lagarna i landet de ska till. Här håller jag för en gångs skull med Håkan Juholt.

Dessa lagar gäller faktiskt även journalister och det går inte som journalistförbundets ordförande gjorde hänvisa till Irak, där alla journalister enligt honom var där olagligt. Inbäddade av amerikanarna då. Ett lands armé. Vilken jämförelse!

En annan jämförelse han drog var att ifall det ryktades om att det förekom att regeringen brände ned byar innanför de där områdena i Sverige, där det är fotoförbud, nog skulle allmänheten vilja höras talas om detta och få rapporter därifrån. Ännu en fullständigt horribel jämförelse. Det här är inte Afrika. Och Afrika är inte Sverige.

Statsminister Fredrik Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt har nu båda reagerat och ska ta kontakt med den etiopiska regeringen på hög nivå. Det finns naturligtvis politiska poäng att vinna där. De kommer att bli hjältar om de får loss de båda ur fängelset, eller får ned deras straff på en låg nivå. Nu när alla väntar sig ett långt straff för dem.

Enligt gamle veterandiplomaten Jan Eliasson är det nu viktigt att regeringen går in med lagom dos av protesterande. Sverige måste ändå ta hänsyn till att Etiopien är en stat med en egen rättsskipning.

Svenskans kulturchef Kaj Schueler pratar om att om rättsprocessen är kidnappad. Ja Etiopien är inte Sverige. Som sagt. Inte en svensk koloni heller. Vi ska väl inte gå i krig med dem?

24.12.11


Urikesminister Carl Bildt har nu lovat att träffa de anhöriga. De vill träffa honom på tisdag den 27 december. Samma dag som domarna för de båda faller.

måndag 19 december 2011

Reinfeldt om slagna damer

Statsministern har hållit sitt jultal på Skansen och han pratade om våld. Mest om våld mot kvinnor. Ja, vi är ju offer allihopa, allihopa... särskilt nu i juletider för då har männen inte något annat för sig än att slå.

Till Reinfeldts försvar ska också sägas att han kom in på att en del män blir också misshandlade, men ingenstans i detta tal, som har snabbreferats ser jag honom på riktigt nämna att barnen är de som lider mest. Både när män och kvinnor slår.

Uppenbarligen så vill han ha Fi:s röster, v:s röster och även alla s-kvinnors. Det går ju inte att säga något om en statsminister, som låter som Göran Persson år 2006, då doktrinen om kvinnor som offer verkligen fick sitt genombrott.

Själv har jag aldrig råkat ut för någon slående man. Men min mamma gjorde på 60-talet. Hon hann tyvärr inte lämna honom innan hon dog (dock av ett astmaanfall inte av slag).

Jag tycker fortfarande att det handlar om barnen (men dom får ju inte rösta). Det borde ha varit barnen han talade om vår statsminister nu när barnet verkligen ska stå i centrum om några dagar när julaftonen inträffar.

Ett barn är en symbol för framtiden, men statsministern har fastnat i dåtid. Uppenbarligen. Han har inte några vidare talskrivare. Det är för uppenbart att han fikar röster och inte talar om en verklighet han känner till. Trots att en son har blivit misshandlad på gatan, vilket han inte nämnde, men det våld han själv blev utsatt för som ung var inte heller viktigt. Nä det är när kvinnor misshandlas som det gäller att räkna offer.

Gud vilken urbota idiotisk syn på kvinnor och män! Statsministerns son blev nedslagen i början av november och exakt så ser statistiken ut: män misshandlas, dödas, mördas, dör i olyckor mycket mer än kvinnor. Hans son hade tur. Att vara man är farligt för hälsan.

Saab äntligen i konkurs

UPPDATERAT:

Det är då för väl att vi slipper höra talas mer om Saab. En konkurs har länge varit det enda raka. Då kan till slut alla gå vidare till nya jobb och nya tillverkningar.

Denna bil har påmint mycket om det som hände på 70-talet då varven till varje pris skulle räddas, fast den gången var det staten som skulle gå in. Den här gången har trollkarlar i affärsvärlden utfört sina magiska trick, men detta höll förstås inte.

Ha en God Jul nu alla som är knutna till Saab. Ni som inte har fått löner får ut dem nu från den statliga lönegarantin. Jag fattar faktiskt inte varför ni inte har fått det förut. Ett företag under rekonstruktion kan anlita samma statliga garanti för lönerna.

Här har jag tidigare skrivit om den plågsamma utvecklingen av Saab. Victor Mullers tid som ensam sheriff är över. Fågel Fenix? Nä det är kvalificerat skitsnack.

Absolut senaste nytt är att tingsrätten beviljar konkurs. Vilken överraskning! Sic!

Det är plågsamt med utdragna nedläggningar.

Myter om invandring

Erik Ullenhag, integrationsminister (fp) har tröttnat på att det florerar ett antal myter på invandrarfientliga hemsidor på nätet. Han bemöter dessa på DN Debatt i dag.

1. Myten om massinvandring. Det är inte så att vi översvämmas av invandrare. Omkring femton procent av vårt lands befolkning är i dagsläget invandrare.

2. Flyktingar är inga flyktingar. Jo det är de. Mer än 90 procent.

3. Sverige är på väg att bli muslimskt. Nej bara omkring en procent är bekännade muslimer.

4. Barnen får inte ha avslutningar i kyrkan eller sjunga nationalsången. Jo, det får de både sjunga nationalsången Du gamla du fria... och rektor beslutar var avslutningen ska vara.

5. Skolbarnen får inte längre äta fläskkött i skolan. Jovisst det går bra, finns inga politiska beslut om detta.

6. En tyst majoritet anser att invandringspolitiken är en katastrof. Nej hela 88 procent av stockholmarna och 72 procent av malmöborna tyckte att invandrare var bra för dessa städer.

Här finns regeringens nya hemsida. Sammanlagt tretton myter bemöts där.

söndag 18 december 2011

Jultomten vår gode fader

Nu när julaftonen närmar sig så utspelar sig om igen de djupaste arketypiska skikten i våra själar ute i verkligheten. Vi får ständigt höra om dem i nyheterna. Mest de onda sidorna, men också de goda. Och nu blir våra viktigaste anknytningar hos familjen med barnen och far och mor viktiga om igen.

Detta handlar om godheten som vi föds med och om hur det onda ibland kan tyckas att över. Men det gäller att det goda får överväga. Meningen med livet är att inse hur vi ska gå vidare. Inte att rasera och förstöra i värsta fall i världskrig. Inte att slå, våldta eller mörda. Inte att döda oss själva i förtid.

Det hela handlar om att följa med varandra, att ta hand om varandra. Att förena ont och gott i ett ständigt flöde, att omvandla och gå till nya nivåer, där allt kan betraktas som gott. Att kärleksfullt upprätthålla vår värld, vilket vi var och en gör i varje stund. Julen är den tid när vi accentuerar detta. När vi låter fadersgestalten bli god och skänka oss gåvor.

Våra uppgifter som man och kvinna är att upprätthålla hela denna värld inom oss själva och också utanför oss. Ute i verkligheten. Allt det trasiga, som vi kan uppleva som barn kan läkas och helas när vi blir äldre. Men då måste vi kunna betrakta vårt inre och se hur vi ser ut. I alla delar. De förkrympta och de svarta, de sorgsna och de rädda. Allt kan läkas.

Med klara ögon behöver vi se det goda och det onda, som vi innehåller, bena ut hur vi har skapats av allt som vi har upplevt och varit med om sedan vi tog vårt första andetag här på denna jord.

Allt vi upplever är prövningar på gott och ont, för att vi ska utvecklas. Och om vår planet är i obalans handlar det också om att vi själva är det. Du kan skapa en bättre värld här och nu genom att sätta dig ned och inse något av detta.

Det går alltid att gå vidare, att mogna och djupna att se hur livet är rikare än vi trodde. Hur allt går att fläta samman till nya och spännande nivåer. Också det som människor lämnade efter sig i forntiden berättar sådant för oss. De mönster som kan tyckas abstrakta i gamla inskriptioner i sten betyder något.

Det är en kod, som de har efterlämnat, utan att kanske själva begripa vad detta betydde rent intellektuellt på en medveten nivå. De kände bara att detta var viktigt och behövde ristas i sten, för att någon kanske kulle kunna läsa detta många hundra år senare och få en aha-upplevelse.

Ingenting försvinner ur våra själar, allt vill leva med. Det är därför det kan uppstå en gestalt i verkligheten som Anders Behring Breivik. Han lät sig gripas av denna ondska, som vi trodde vi hade begravt för evigt efter detta det största kriget som har utspelat sig på jorden. Men motsatsen uppstod då också i form av den kärlek, som norrmännen och världen visade prov på när detta hade inträffat.

Meningen med allt detta, både det onda och det goda, är att vi ska inse att detta finns, att det är som sten och betong, att det verkligen existerar, att det är verkligt, att vi var och en av oss har en fri vilja och kan välja vad vi vill göra. Och tro inte att inte du betyder någonting, för att vi är så många här på vår jord.

Var och en av oss är viktig. Vad du gör i dag och i morgon betyder lika mycket, som vad någon annan gör här på vår planet. Vi lyssnar alla inåt, vare sig vi är medvetna om det eller inte. Vi är som öar, som är förbundna alla genom den jord där vi har våra fästen och genom havet, som omfamnar oss alla.

Meningen med livet är att bli lite mer medveten om de mönster där du själv ingår, att se vad som har skapat just dig som en varelse, som har fått förmånen att finnas här en stund, för att utveckla dig själv, innan du går vidare till något annat.

Livet är en sträcka som vi avverkar mellan födelse och död. En chans att verkligen ta vara på verkligheten. Den tredimensionella värld, där vi finns. För på den andra sidan vet de ingenting om detta. Inte om vår verklighet. De kan inte skapa här på jorden. Det är vår uppgift att göra detta och att berätta för dem genom de gärningar vi gör när vi lever.

Vilket snökaos!

inte en enda flinga så långt mörket råder. Förra året och året innan dess var det mycket snö och omkring 15 minus just dessa dagar.

Ja vädret varierar. Är plus någon grad nu och mycket blött. Skulle ha varit översvämning om inte ön lutade ned mot havet och det i sin tur är oändligt stort när det gäller att ta upp regnvatten.

Snart är mörket över. Tiden vänder mot vår, fast det kanske redan är det. Men lite vinter ska vi väl få på andra sidan årsskiftet. Här kan ni se snödjupet i Sverige. Ta hand om er där ute!

PS. En av sönerna var här och två mil bort finns det faktiskt blötsnö, men fortfarande har vi inte sett en enda flinga vid halvåtta på söndagskvällen. DS.

19.12.11: Nu finns det således en smula snö, men inte en sammanhängande snötäcke så SMHI:s snötäckskarta ljuger. Se där uppe under de blågröna bokstäverna "snödjupet i Sverige".

lördag 17 december 2011

Kvinna hjälte

Det måste nästan uppmärksammas att en medelålders kvinna tog tag i ratten, när den äldre busschauffören hade tuppat av och hon förhindrade en frontalkrock på vägen. Hon styrde bussen ned i diket istället så den lade sig fint på sidan.

Chauffören, den manliga, var 69 år. Ja det är förskräckligt när folk inte har råd att pensionera sig utan måste fortsätta jobba tills dom i stort sett dör.

Kvinnan är helt klart en hjälte. Värt att uppmärksammas, för annars är det ju så synd om alla kvinnor. Dom är offer enligt doktrinen och blir bara uppmärksammade när dom slås sönder och samman, våldtas eller mördas.

Men här blev en av oss en hjälte. Hon skadades och också busschauffören, men ingen av dem allvarligt. Hoppas busschauffören kan pensionera sig nu då.

Kvinnan räddade de 20-talet ungdomar, som fanns i bussen och som hon var ledare för på deras utflykt till Ullared.

Patricia Claesson heter hjältinnan.

Sjung om studentens lyckliga dar

En ny studentexamen, med riktiga prov? Ja det var länge sedan det fanns. Den riktiga studenten avskaffades 1968 av Olof Palme.

Själv tog jag studenten våren 1964 och då var det allvarliga skriftliga och muntliga prov. Man visste inte förrän den dagen om man verkligen hade klarat sig. Men det gjorde vi under censorernas granskande ögon. Allihop.

Jag var inte särskilt nervös, trodde nog att det skulle gå bra, för inte betydde slutproven allt. Det gjorde de inte. Men det kändes som om samhället hade godkänt mig med råge, den dagen den 19 maj 1964 (så tidigt fick vi sluta). Jag tillhörde de tio procent, som överhuvudtaget tog studenten då.

Och det var helt okej att bli bedömd. Det hade vi blivit sedan vi gick i småskolan med betyg. Det ingick. Man var van. Nuförtiden har körkortet blivit den stora examen. Och att skaffa bostad samt få ett fast jobb. Då är ungdomarna till slut godkända av samhället.

Det är mamma och pappa mest, som måste hjälpa till med det. Skolan har degenererat till ett ställe där man råkar illa ut i värsta fall. Inte ett ställe att vara stolt över att gå till. Som det var på min tid, när mamma inte hade mer än sex år i folkskola.

Visst inför gärna en ny studentexamen och gör ungdomarna stolta över sig själva och skolan. Det behövs.

Utpressning Benny Andersson!

Hörrudu har du inte missförstått den demokratiska gången runt Slussen, när du hotar Arlanda med att inte vara med i deras Hall of Fame?

Vad har en flygplats med Stockholm eller Slussen att göra? Läs på bättre innan du kör med utpressning mot politiker.

Slussen har manglats i åratal och för oss som står där ibland under Slussen och väntar på bussen så är det självklart att det behövs en ombyggnad. Helst innan vi får betongtaket i huvudet.

Har du varit där under någon gång? Det är stöttat överallt. Och varenda gång T-banan passerar över huvudet på oss, som står i kö, undrar åtminstone jag om det ska braka.

Jag tycker det senaste Slussen-förslaget verkar helt okej. Sluta med någon slags kulturutpressning. Slussen ska funka rationellt också!

fredag 16 december 2011

Supreme Court tar upp utlämningen

Det är bra tycker jag att Julian Assange utlämning ska prövas i Storbritanniens högsta domstol. Detta ska äga rum den 1 februari 2012.

Det betyder att de kommer att ta ställning om igen till om det är okej och om denna utlämningsbegäran är korrekt, som har lämnats till England från Sverige och ifall han ska utlämnas.

Vi blir tydligen inte av med detta. Trist för alla parter. Och mer och mer pengar kostar det båda länderna. Jag blev utfrågad av Channel 4 News vad jag tyckte om saken i början av november.

Julian Assange är rädd för att Sverige kommer att utlämna honom till USA om han kommer hit och att han där kan dömas till döden. Han litar inte på svenska myndigheter uppenbarligen. Och han menar att anklagelserna mot honom är politiskt motiverade.

Erik Ljungström får livstid

Ja här behöver samhället markera. Det är inte okej att slå ihjäl en häktesvakt. Absolut inte.

Livstid är mycket bra för detta grova och bestialiska brott.

Sedan Sverige avskaffade dödsstraffet 1921 så är livstid det längsta och hårdaste straffet som kan utmätas. Livstidsdömda fångar kan få sitt straff så småningom omvandlat till ett tidsbestämt fängelsestraff.

Karen Gebreab blev ihjälslagen när hon skulle släppa ut Erik Ljungström på en rastgård. Här har jag tidigare skrivit om detta.

Stackars Sverige

Vi tillåter att skurkar och banditer manipulerar oss så att vi framstår, som ett land med en statschef, som är lika skurkaktig som de bovar, som försöker få oss att tro detta.

Vår statschef är inte bara förföljd av denna maffia, utan också av sk "journalister". Och varför då? Jo för att tjäna pengar. Det är syftet. Mille Markovic har velat publicera denna bild på en betalsajt, men nu kommer den därför att Deanne Rauscher har skrivit en bok om honom och vill tjäna ännu mer.

Här har jag tidigare skrivit om henne. Det är miljonerna som hägrar, att ta revansch på allt och alla. Hat är det som driver Mille Markovic. Som jag har sagt tidigare jag skäms över dessa "journalister" som lånar sitt namn åt att förfölja det statsskick vi har beslutat om i demokratisk ordning.

Bilden i fråga är en suddig sak, som inte ens föreställer det som den har sagts föreställa. Kvinnor som har sex. Botten är nådd för vårt stackars land. Vi dras alla ned i skiten av denna gangstermaffia, som har ingått en ohelig allians med sk "journalister".

PS. Och journalisten och författaren Thomas Sjöberg förnekar sig inte. Han säger att det är allvarligt ifall en gangster säger sig har bilder på kungen, vare sig de är äkta eller inte. DS.

torsdag 15 december 2011

Fuskande pappan fick fängelse fyra år

Den pappa som tvingade sin dotter att spela handikappad för att kunna få ut assistansersättning har dömts till fängelse i fyra år.

Lågt straff tycker jag eftersom han uppenbarligen har gömt alla pengarna utomlands redan och nu ska bli omhändertagen av staten i ett par-tre år själv. Plus att det med nuvarande system blir dottern, som blir skyldig att betala tillbaka.

Detta sänder väl bara signalen att det lönar sig med att fuska, starta assistansföretag för att lura kommun och f-kassa och sätta allt i system. Dock har nu regeringen gett i uppdrag till f-kassan att förenkla bidragssystemet, så att vi inte kan luras och bli lurade så mycket.

Det är väl som att sätta plåster på en pulsåder, som har brustit, om ni frågar mig. Här har jag tidigare skrivit om fallet. Och här om hela miljarden, som det har fuskats kring.

Och här kan ni läsa hur Malmö tingsrätt har diskuterat kring detta "mycket höga straff".

Mamman ville fuska med bostadsbidraget

Så därför skickade hon sin dotter till TV4 för att skrapa trisslotten, istället för att hon gjorde det själv. Marie-Louise Andersson, som mamman heter, hade kommit överens med sin dotter Terecia Andersson att hon skulle skrapa och så skulle mamma sedan få hela vinsten.

Girigheten bedrar ganska ofta visheten, så också i det här fallet. För enligt mamma Marie-Louise så fick hon en gång den månadssumma som dottern skrapat fram - tiotusen kronor - men sedan fick hon inte mer. Och månadsutbetalningarna ska fortsätta i 25 år.

Men eftersom dottern Terecia stod i studion så har Svenska Spel betalat ut pengarna till henne varje månad. Nu möttes de båda - mor och dotter - i rätten i Karlskrona, där dottern hävdade att hon har rätt till pengarna och aldrig har gett sin mamma minsta slant.

Kunde de då inte istället dela på pengarna undrade rådmannen, som också var kvinna, lite försynt. Nä se det gick minsann inte. Och mamma var så elak tyckte dottern. Det är slut på vänskapen för evigt sa hon.

Herregud hur kan människor vara så korkade. Hur skulle det ha varit att vara helt ärlig istället och stå där i TV och skrapa själv lilla mamma? Varför samtidigt försöka lura oss andra genom att ta emot bidrag?

Det blir rättegång den 24 april 2012. Förmodligen lär dottern få behålla hela vinsten, eftersom mamma var så girig och ville ha både bidrag och vinst. Nu lär hon fortsätta att behöva sitt bostadsbidrag.

Uppdaterat här den 23 april 2012.

onsdag 14 december 2011

Barn dödade fyraåringen

Jag hade redan skrivit om det tidigare här. och nu har polisen i en pågående presskonferens meddelat att det var en 10-årig pojke, som ströp fyraåringen i Ljungby med ett hopprep.

Pojken har erkänt i förhör. Utredningen har pågått i 59 dagar med 540 förhör, av dem var 65 barnförhör och 35 olika barn har förhörts.

15:56:

Här kan ni läsa att det är ovanligt att barn dödar. Jo det vet vi. Men det hände i Arvika ungefär samma sak. Fast då var barnen som gjorde det ännu yngre. Det hände 1998.

Tidningarna tillåter tydligen inte blogginlägg i frågan. Det går inte att länka. Eller också är det fel på Twingly.

En oerhörd tragedi är det för 10-åringen och hans familj. Visst. För den mördade pojken och hans familj också. Tioåringen lär ha uppfostrats av en ensam mamma. Barn behöver sina pappor. Särskilt pojkar gör det. Mamman har varit sjukskriven sedan det hände.

Det tog två månader ganska exakt att få ett erkännande precis som i Arvika-fallet. Det var inte något av hans äldre syskon, som gjorde detta utan en helt annan pojke. Brottsrubriceringen är fortfarande mord, vilket betyder att det var planerat.

19:50:

Här framträder Kevins pappa och berättar om hur jobbigt det var med en fyraåring till som mördades. Tycker Kevins mördare detsamma? Hur mår de i dag? De är vuxna. Eller åtminstone myndiga. De var fem och sju år då för tretton år sedan. Vad gör de i dag?

Fyraåringen mördades den 16 oktober och redan den 19 oktober hölls det första förhöret med 10-åringen. Då hade han juridiskt biträde. Han var således misstänkt redan då. Här skrev jag om kvävning dagen efter att pojken mördades. Jag hade en säker källa.

Barnflickan fri

Jo jag skrev om detta i slutet på november och nu är det ett faktum. Hon blir fri efter åtta år.

Det anses inte att det finns någon risk för återfall och hon har ett socialt nätverk. Vi får väl hoppas att hon insett att Knutby var och är en sekt.

Pensionärerna jobbar

Fyrtioen procent av 66-åringarna jobbar fortfarande i Sverige. Jovisst är det så. Jag jobbar med att skriva som jag har gjort större delen av mitt liv och väntar fortfarande på det stora klippet, så jag ska ha råd att leva i ett 30-tal år till.

Mina väninnor jobbar också. En barndomskamrat vet inte vad hon ska göra sedan efter 67 års ålder, när hon får sparken från jobbet. Fast jag tror det blir bra för henne. Man får krämpor i vår ålder. Hon fick en "kalkaxel" senast och kunde inte röra armen. Hjälpte med kortisonspruta.

Min pension ligger i samma klass, som min gamle styvfars pension gjorde. Och då slutade han att jobba för mer än trettio år sedan. Också f-kassan tyckte att det var skralt med så lite när jag hade jobbat i 40 år.

Det har inte gått fram att förra regeringen försämrade mer och mer under 2000-talet. Nä, så gör ju inte sosseregeringar. Jo det gjorde de visst. De stal våra ihopsparade pengar i ap-fonderna - kring 230 miljarder - och pytsade ut dem både under 90-tal och 2000-tal. Det skulle vara "lån", men pengarna är borta för alltid.

Och det var sossarna som ändrade i sjukförsäkringen. Om man hade varit arbetslös och blev sjuk sedan skulle man inte få betalt som alla andra efter senaste lönen, utan bara få a-kassa. Det infördes den 1 juli 2003, för alla som blev sjuka när de var arbetslösa var ju fuskare enligt fördomarna.

Ja, det gäller att samla på sig innan pensionen och att ha många barn, som kan ta hand om oss. Precis som förr i tiden. Intet nytt under solen. Och att jobba tills man dör.

Kärlek för 80 miljoner kronor

Denna stora pärla och dess infattning av andra pärlor och ädla stenar gick för det priset på auktion. Åttio miljoner kronor, mycket för ett smycke.

Elisabeth Taylor hade ännu mer av den sorten och allt gick på auktion nu hos Christies i New York i går. Och auktionen fortsätter i dag. Det är den långa och detaljerade berättelsen kring detta smycke, som ger så mycket i utdelning.

Både kungar och drottningar har haft den och Elisabeth Taylor var en drottning själv. Och Richard Burton köpte detta smycke till henne 1969.

Här skrev jag om henne när hon dog i mars i år. Jag tyckte alltid om henne som skådespelerska, redan i den tidiga Lassie-filmen från 1943 ser man hennes kvalitéer.

Hon var gift två gånger med Richard Burton.

tisdag 13 december 2011

Skälby kungsgård en barndomsberättelse

Med en självklar poetisk ton berättar Gitta Magnell om en förlorad och förtrollad värld i sin nyutgivna bok om Skälby, som fortfarande ligger där i Kalmar och som var en kungsgård.

Hon delger oss denna härliga, mustiga och försvunna barndom, som finns bara ett stenkast bort, men genom tidens vindlingar ändå så oåtkomligt långt fjärran vår nutid.

Hennes bok beskriver hennes och hennes fyra syskons uppväxt i ett paradis i en natur, som är så rik på arter att också Carl von Linné har uppmärksammat denna trakt. Numera är mycket förlorat och försvunnet under asfalt och betong, hyreskaserner och ett stort industriområde.

Hon levandegör det som alla känner till som någonsin haft naturen inpå knuten och levt tillsammans med djur och andra människor, som tillsammans tog hand om och vårdade ett omistligt arv.

"Det fanns inte en plätt på gården, som vi inte kände till. Vi lekte nära gräset och stenarna. Vi var glupska som små djur och smakade på allt ätbart. Vi åt blad och blommor. Syron kallade vi en särskild sorts gröna blad som smakade syrligt, nästan som citroner. Gullvivor och syrener smakade honung. På höstarna åt vi råa, bittra sockerbetor och rovor som karlarna körde upp till ladugården. På vintrarna åt vi snö som smakade metall och istappar som krasade när vi tuggade."

Hennes far Viktor Hugo Petersson hade 1929 tagit över ansvaret för denna gård efter att ha arbetat som bokhållare åt gamle arrendatorn sedan 1918. Han blev då själv den nye arrendatorn av denna gamla äga, som Kalmar stad sedan köpte 1933 av Domänverket.

I hennes bok finns bilder av dessa svunna tiders landskap och människor, som ändå kommer oss så nära, för vi vet alla hur det är att leva med andra, att ingå i en gemenskap och att tillsammans vårda vår jord. Vi borde veta det åtminstone. Hur det är att varsamt ta tillvara det som årmiljonerna har skapat åt oss på denna strålande vänliga blå planet. Vår egen jord.

Hennes bok är en kärleksförklaring till en trakt, till mystiken och miraklerna, som ingår i livet och till människorna, som levde och skapade allt detta. Det som gavs i arv till henne och som fortlever nu genom hennes ord och bilder från den tiden.

"Det fanns över hundra mjölkkor i ladugården och alla skulle ha ett namn. Namnen skrevs med krita på svarta griffeltavlor som hängde över varenda ko tillsammans med uppgifter om kons ålder och hur mycket hon mjölkade. En bra mjölkko på den tiden mjölkade inte så mycket som dagens kor. Men i gengäld kunde de leva i god form i över trettio år. (Dagens mjölkkor blir i genomsnitt fem år).

Våra kor hade alla rosennamn: Rosa, Rosalia, Rosita, Rosamunda, Krysmunda, Rosmari - sådana namn som vi flickor tyckte om."


Hennes far älskade sin gård och han glömde bort att den inte var hans utan tog hand om den som sin egen med hela detta rika djurliv, som fanns både i och runt husen och ladugårdarna. Vi får följa Gitta Magnell genom alla barndomsåren, lära känna gårdens människor och också djuren, hästarna och hundarna. Hon har skrivit allt ur sitt minne om denna förlorade värld, en rikedom som aldrig kommer åter.

Flera av stans konstnärer stod på gårdens sida när den hotades då på 60-talet, en av dem var Mäster, som tyckte att "solen i Europa gick ned 1914". Då började människans stora förstörelse av världen och den fortsatte genom 1900-talets båda krig. Allt blev till likriktning och försämring menade denne autodidakt i konstvärlden.

Gitta Magnells far överlevde inte beskedet om att gården skulle förstöras för gott, när Oxhagen som låg strax intill ladugården skulle bebyggas av kommunen. Där låg djurens betesmarker. Ingen hade vågat berätta det för arrendatorn utan han fick läsa det i tidningen. Hela hans fyrtioåriga arbete med att skapa en mönstergård raserades i det ögonblicket.

"Han dog sent på kvällen. När han inte återkom från sin vanliga kvällsrunda på gården letade alla efter honom. Det blev Lille Hugo som till slut hittade honom i ladugården. Far hade fått en hjärtinfarkt och låg död intill en av sina älskade kor. Det syntes att han hade ramlat men kravlat sig fram till halmen och kon."

Detta var dödsstöten för hela detta sätt att leva, som för alltid försvann i mitten av 60-talet. Livet på gården fortsatte en liten tid efter att Gitta Magnells far var död, men allt blev inte sig likt. Och det hus, där hon själv bodde på gården, trädgårdshuset, brann upp. Någon eller några hade tänt på när hon var bortrest.

Men själva det stora herrgårdsliknande huset byggt 1785 finns kvar och Gitta Magnells bok är verkligen värd att läsa. Den tar oss med på en resa genom årtiondena genom alla små och stora händelser och skapar en egen värld. Vi får se in i och dela den. Kanske är det i själva verket en framtidsbok hon har skapat. För inte kan vi fortsätta att asfaltera och gjuta betong över alla våra bästa åkrar och jordar.

Hennes bok är utgiven av Sivart Förlag.

Bomber och granater

Som kapten Haddock skulle ha sagt. Men i dag är det Lucia och jag vägrar att skriva om fler galningar som kastar sånt omkring sig. Även som att ett par tonåringar och en gammal dam strök med. Ha det så gott i himlen! Och jag hoppas ni slipper träffa terrorgalningen.

Själv har jag varit i den mycket lugna och fridsamma staden Stockholm i dag och träffat min kära väninna Gitta Magnell och fått hennes nya bok (jo hon är syster till Ola). Det är en bok som handlar om hennes barndomshem utanför Kalmar: Skälby Kungsgård.

Denna gård har ägts av Gustav Vasa och det är en mycket gammal kulturbygd runtomkring, där numera Kalmar har ätit sig inpå knutarna och de bördiga åkrarna förstörts av sådant som industribyggnader i Hansa City.

Denna gamla gård är i dag omsluten av motorvägar och rondeller. Det tidigare vita, numera gråmålade huset ligger till höger vid uppfarten till Ölandsbron.

Jag har ännu inte hunnit läsa boken, bara en liten början av den på vägen hem med bussen. Men jag ska skriva mera utförligt om den, när jag har läst och begrundat.

Gitta Magnell har arbetat som anställd journalist på Dagens Nyheter mellan åren 1974-1994 och fortsatte att skriva där till år 2005. Numera bor hon själv åter i Kalmar och cirkeln är sluten. Hon och jag började samtidigt på DN då sommaren 1974 och vi har förblivit väninnor.

Boken heter Skälby Kungsgård en barndomsberättelse, författare Gitta Magnell. Ni hittar den på Sivart Förlag om ni trycker på de blågröna bokstäverna.

måndag 12 december 2011

Channel 4 News citerar mig

Eftersom jag är så ödmjuk och aldrig letar efter sådant som bekräftar mig på något särskilt sätt, så har jag missat den intervju, som Channel 4 News publicerade med svar på de frågor, som de ställde i november till mig. Det gällde vad jag trodde om Julian Assange och hur det skulle gå med honom.

Här kan ni se när jag skrev om detta.

Och här kan ni se vad Channel 4 News skrev och vad jag svarade:

"Swedish journalist Ann Helena Rudberg doubts there is a complex conspiracy aimed at crushing WikiLeaks.

She said: "Sweden has nothing to gain in my opinion in terms of US relations. WikiLeaks is already much less important because the banks do not give them any access to money."

Instead, she told Channel 4 News Assange's year-long extradition tussle is underpinned by a "bad legal system".

"We just have a bad legal system that has given the women too much power to put a guy behind bars.

"I was myself a feminist in the 1970s, but now when every politician calls themselves feminists it has gone too far. We don't have equal rights between men and women in Sweden. The women have more rights than men.. "

Mycket korrekt refererat. Tack Anna Doble på Channel 4 News!

Mikael Wiehe lever gott på kapitalismen

UPPDATERAT

Vilka hycklare dom där killarna är som hyllar vänsteridealen, men som sedan häcklar kapitalismen.

Sovjet visade att detta system inte funkar och också på 60-70-talet när jag var ung och träffade Wiehe och grabbarna, så sade de kloka andra ungdomarna, att det där låter nog bra med revolution och att alla ska dela, men människor är nog inte mogna för det systemet.

Nä, inte heller Stalin och kompani var det. Men Kuba då? Ja detta underbara land med en upplyst despot, som Mikael Wiehe drar till med på debattsidan i Svenskan. Något i stil med Karl XI (och hans drabanter?). Kuba befinner sig på 1600-talet alltså? Men vi kan vänta in Fidel och Raul och inom kort kommer de ifatt och blir lyckliga medborgare på 2000-talet?

Ränderna går aldrig ur de där revolutionära. De ska skapa sitt eget lilla materiella paradis för sin egen lilla sekt. Jag har sett det på mycket nära håll när vänsterns Gudrun Schyman gjorde det. De visar upp sina fina sidor och Mikael Wiehe lär ju har charmat TV-tittarna genom att berätta hur rädd han var för kvinnor (såg det inte själv)!

Käre Mikael Wiehe. Ha gärna dina åsikter om ditten och datten och sjung dina sånger, men predika inte för oss andra. Vi har sett tillräckligt hur vänstern har uppfört sig.

Och du har väl köpt din lägenhet på Rådmansgatan i Malmö? Det är ju en bostadsrättsförening, men du kanske håller dig till socialistreglerna: att det är fult att klättra i boendet och tjäna pengar på detta? Även tvåorna är värda över miljonen där. Men du kommer att ge bort den när du flyttar? För du är ju ingen kapitalist.

Och varför är Maya Wiehe (det är väl din fru?) skriven på Möllevångsgatan? Jag trodde ni var ett par. Och detta verkar också vara en bostadsrätt. Herregud och den är också värd över miljonen! Ni bor ju i ett kapitalistiskt getto! Fly landet och dela era tillgångar med kubanerna. Det är väl det enda rätta.

14 december 2011

Här har Wiehe fått replik på sitt resonemang. Aron Modig beskriver det Wiehe har gjort: dragit in hela världen i svartvita termer och fört en hatfylld propaganda. Jo, det är så de gör på yttersta kanterna både till höger och vänster.

Och Wiehe är fortfarande en stor hycklare, för han är en bra affärsman, kan hålla sig framme, så att det går att tjäna bra med pengar. En riktig kapitalist. Det har jag från säker källa.

Julkalendern antifeministisk

Jag trodde inte mina ögon när jag tittade lite på årets julkalender. Ni vet den heter Tjuvarnas jul och handlar om en tjuvliga i ett Stockholm, som liknar Charles Dickens London på 1800-talet.

Tjuvarna lever så för de vet inte något annat och Madame leder dem. Hon är en alldeles gräslig kvinna, som är elak mot alla och själv behåller allt tjuvgods tills hon blir den rikaste i stan. Ungefär.

In i denna handling kommer ett litet barn Charlie, som är dotter till Kurre, en snäll pappa, som dock är med i ligan. Men dottern för honom bort från dessa tankar och i det senaste avsnittet i dag så var han anställd jultomte på varuhuset och tjänade egna pengar.

Den stora direktörskan på varuhuset är förstås kvinna hon också och sitter i sitt tjusiga tjänsterum och allra nådigast delar hon ut lönen till Kurre. Han köper en docka till sin dotter för pengarna han tjänar och hon får den.

Men en av de tjuvande kompisarna, Trollet kallad, snor åt sig dockan. Inte bara en gång utan två. Först tas paketet tillbaka och Charlie får dockan, men sedan snor Trollet den igen. Och då säger den kloka Charlie (som är mest vuxen av dem alla) att det bästa de båda - dottern och pappan - har är varandra, så dockan behöver hon inte.

Detta är ett fantastiskt budskap i förklädd form till alla barn, som inte får träffa sina pappor. Och jag tänker då särskilt på Joakim Ramstedt, som har kämpat i åratal för att överhuvudtaget få se sin dotter Rania.

Denna dotter har en mamma och en mormor, som gör allt för att förstöra relationen mellan pappan och den lilla flickan. Så sorgligt. Men hav hopp Joakim. Också SVT är på din och din dotters sida.

Och Socialstyrelsen har senast klagat på socialen i Kungsbacka, som inte har skött det här ärendet så snyggt. Ge inte upp Joakim! Du är en förebild för alla pappor.

Och vinden har verkligen vänt. Detta trots/tack vare den föreställning som Tur-teatern i Kärrtorp har famfört sprutande hat från 60-talet från den mentalsjuka Valerie Solana.

Där finns också Daddy´s girls med. Naturligtvis i en negativ betydelse. Det betyder att du Joakim och sådana tankar, som också andra har (inklusive jag själv), har genomslag överallt. Och alla goda makter jobbar i kulisserna för att allt ska gå väl.

Nollåttorna ska försvinna

Förr i tiden hade vi 0766, som riktnummer, men sedan ganska många år har vi 08 och är alltså själva numera nollåttor, men nu ska också dessa försvinna.

Det ska inte behövas några riktnummer i framtiden. Utan allt ska tas över av ett nytt system utan detta. Det är lite sorgligt, ungefär som att man inte längre kan se på bilnumren varifrån den kommer. Förr kunde man se om en bilförare var utsocknes och således ta hänsyn till om den inte körde så klokt.

Ja, ja nostalgi säger ni. Världen går framåt och de drygt 4,5 miljonerna fasta telefonerna blir bara färre medan de 13 miljonerna mobilerna tar över. Jag är själv urbota gammalmodig som inte har en mobil.

Förr i tiden var det inte alls självklart att kunna ringa och säga: jo jag sitter på bussen och är framme om tio minuter. Det var däremot självklart att folk skulle komma fram till sin destination. Men världen blev osäker och ingen kan längre vara trygg utan sin nalle (sic!) utan att kunna meddela sig med omvärlden i varje sekund.

Jag själv tillhör en krympande skara på 2,5 miljoner fasta privata telefoner. Jo den kommer jag att behålla tills dom tar bort ledningarna och gör det omöjligt med fast telefoni.

söndag 11 december 2011

Smörbrist

Man kanske skulle göra lite smör. Det är ju inte svårt alls. Det går tydligen att få tusen kronor kilot för detta. Märkligt, snart är det uppe i samma inkomstklass som knark.

Under större delen av mitt liv har det varit smörberg istället, men nu har tydligen kossornas mjölk och grädde blivit till något annat än smör. För bristen är påtaglig.

Men Johnny i Norge lyckades hitta 30 kilo smör, som dock legat i havet lite länge. Det luktade inte gott så han får nog inte mycket betalt för det, om det inte räknas som en antikvitet möjligen.

Även i Finland är det nu smörbrist till den stundande julen. För dessa mjölkfetter används i en aldrig sinande ström.

Allt färre vill ha mjölkkor och gå upp bittida och sluta sent på kvällen. Ja det är skillnad det mot småbonden, som jag bodde hos på somrarna i Helgarum utanför Jämjö i Blekinge. Tio kor hade dom och alla hade namn. Det räckte både till smör och mjölk på bordet varje dag.

I Sverige sägs dock marknaden vara stabil nu fram till jul. Ingen smörbrist. För vi importerar från Danmark och Finland.

Dock i Finland har man också lärt sig att det är bra med fett, men inte med kolhydrater, så där tar smöret numera slut.

Den oändliga historien

Det var en gång ett land där rödrockarna och svartrockarna slogs på gatorna medan kungen höll hov och hade sin stora årliga fest i det finaste av husen. Han delade ut pris till de mest förtjänta, inte bara i hans eget land, utan i hela den kända världen.

Och på annat håll trätte de lärde om huruvida de var skuld till att världen de levde i blev varmare och att det var därför som syndafloden ännu en gång verkade närma sig.

Småfolket bankade på varandra och såg inte att barnen led av detta, utan fortsatte glatt med sina strider över deras huvuden. Detta meningslösa, eftersom de inte begrep vad allt handlade om, utan gled runt i sina cirklar och travade sina ord.

Och i sin himmel satt den stora Gudinnan bredvid sin man Guden och betraktade allt. Samtidigt som de visste att de bara var ett par smågudar i det stora alltet.

De lärde i det lilla landet lade sina pannor i stora veck och undrade om det verkligen var sant att människorna bestod av två olika sorter.

Medan kungen och hans hov sov ut dagen efter den stora festen jublade de högt uppsatta över att de hade lyckats stoppa människor från att andas ut så mycket. Det skapade alldeles för mycket av den elaka gasen. Påbud gick ut över världen om att enbart andas in.

Det kunde synas som om världen brann, men det var också en chimär.

Och i slottet vaknade kungen och hans hov sakta till en ny dag. Drottningen sträckte ut sin hand mot sin make konungen och de visste att den oändliga historien aldrig gick mot sitt slut. För tomheten kunde aldrig fylla världen med glädje, kärlek eller sanning.

lördag 10 december 2011

Göteborg felplacerat

Visst är det så och redan när staden anlades på sankmark mellan knallar, så försökte kungen Gustaf II Adolf själv ifrågasätta detta, men övertalades att lägga staden där ändå. Teknik över väder. Nä det fungerar inte alltid.

Och naturligtvis blir det översvämningar med hela Nordsjön som trycker på från väster och inte många öar som håller emot. Och varför skulle den där 53-åriga kvinnan köra just genom en sjö, som gatan hade blivit då. Hon ligger svårt skadad på sjukhus.

Det går inte att lyfta hela staden över havet. För sent helt enkelt och om klimatnissarna har rätt så kommer det bara att bli värre. Redan i augusti i år så föreslog jag att flytta Göteborg, för då var den förra översvämningen.

Och här ser man hur havet tar tillbaka kajen vid Stenaterminalen.

fredag 9 december 2011

Halvvärldar och andra märkvärdigheter

Jag känner till den där världen, som socialarbetaren och författaren Deanne Rauscher har uppstått ur. Hon levde i en halvvärld, som liten. Och med en konstig mamma, tror jag. Småtjuvarnas och demimondernas världar, som fanns då på 50-talet. Som de hade funnits under årtionden, för att inte säga århundraden i Stockholm.

Hon är uppvuxen i Västertorp. Hon föddes 1953 och växte upp tillsammans med sin mamma, tyske styvpappa och tre halvsyskon. Det var ont om pengar och familjen samsades i en tvåa i Västertorp i södra Stockholm. Styvpappan, Jürgen Rauscher, var en karismatisk man med många älskarinnor.

Han var hennes idol och hjälte, märkligt. Redan där fick hon fel uppfattning om hur världen skulle se ut. Han försvann ur hennes liv när hon var tio år, så som männen gjorde vid skilsmässor på den tiden, har hon sagt.

Hon var ett envist och egensinnigt barn och mamman, som försörjde familjen som kontorist efter separationen, klarade inte av henne.

Då hamnade hon i en fosterfamilj utanför Västerås. Deanne Rauscher tyckte själv att det var en bra lösning, där fick hon verkligen vara barn. Hennes fosterföräldrar gav henne också sådant som hennes egen mamma inte hade råd och tid med – hon fick en täckjacka och hon fick spela piano och gå på gymnastik.

När hon kom tillbaka ett år senare till Stockholm gick hon in i modskulturen. Vid 13 års ålder fick hon kontakt med sin biologiska pappa, som hon också tyckte mycket om, trots att han var en alkoholiserad spelmissbrukare och att han drev en illegal spelklubb.

Deanne Rauscher var 16 år när hon hoppade av skolan och åkte till Tyskland för att söka upp sin styvpappas föräldrar. När hon var 17 år fick hon sitt första jobb inom vården. Hon har arbetat inom äldrevården, mentalvården, narkomanvården och haft behandlingshem för barn och ungdomar i Björn Rosengrens gamla gård.

Det är så uppenbart att hon håller på och läker sitt eget liv med att tycka och tro att kungahuset är skyldigt till allt elände plus den världens människor. Och då särskilt männen. Samtidigt som hon bor på Östermalm och älskar antikviteter och har en kärlek till gamla kungar.

Men mest av allt är hon en "golddigger". Hon har förmågan att skarva ihop saker utan att skämmas för att faktakontrollen brister och hon gillar de pengar, som detta ger.

Hennes mamma, Karin Rauscher 79 år boende i Johanneshov, är med i hennes bolag Rauscher Konsult, men dessa båda bolag tecknas av Deanne Rauscher ensam. Hon har ägt Bergsängs gård, som hon köpte av Björn Rosengren år 2004. Numera äger hon bostadsrätten på Sibyllegatan på Östermalm.

Deanne Rauschers drivkraft verkar vara ungefär som i "Tjuvarnas jul", ni vet julkalendern på TV, som utspelar sig just i Stockholm, med en kvinnlig Madame som ledare i tjuvligan. Det gäller att sno av dom rika. Precis som man gjorde på Charles Dickens tid i England. Det är bara det att Stockholm numera är inte 1800-talets Stockholm, eller ens 50-talets.

I julkalendern verkar Madame mest tänka på sin egen ihopsamlade rikedom och inte bry sig så mycket om de fattiga. Liknande den verklighet, som utspelar sig år 2011.

Vi har el!

Det är vi så glada för. Det blåser ju lite och regnar rätt mycket. Förr i tiden, bara för ett tiotal år sedan så försvann elen i sådant här väder. Och det har den gjort på andra delar av Värmdö i dag.

Gränsen för snö går i Västmanland och Närke, men här vid havet får vi regn. Och i år snöar det som mest i södra Norrland. Vintern är normal.

Kanske får vi snö till jul, men det vet vi inte heller för det är lika stor chans eller risk att vi inte får det. Det är också normalt. Förra året hade vi snö och de båda senaste vintrarna var de kallaste sedan vi flyttade hit 1987. Vi är så glada att det inte blev tre vintrar i rad.

onsdag 7 december 2011

Folket ska granska kungen

UPPDATERAT

Igen kan man säga. Det röstade riksdagen för i dag, men vad det betyder vet ingen. För hovstaten kan säga nej. Det måste förhandlas om detta, precis som det gjordes då 2005.

Ekonomin för hovstaten ligger på drygt 60 miljoner och detta ska nu granskas hårdare. Kungen och hovet är ansatt, men det finns inget i regeringsformen som säger att statschefen och hovet ska granskas som om det vore ett bolag.

Det är det nu inte heller, ej heller en myndighet, men anfallet mot kungahuset leds av den maffia, som är ute efter hela makten. Både den kriminella och den journalistiska maffian ingår där. Tyvärr måste jag säga.
Och vem ska sedan bli president? Och vad ska detta kosta? Ska vi riva alla slotten och kasta ut den kulturhistoria, som kungahuset står för?

Röstsiffrorna blev 146-144 för en granskning.

9 december 2011 9.08

Ja och så trädde Deanne Rauscher fram i går och sade att hon hade sett bilder på kungen och damer som hade sex. Damerna finns således i bakgrunden. Bilder ljuger numera. Det vet vi alla. Och Mille Markovic har tidigare framträtt i våras och hotat med att publicera dessa bilder. Senast 2013 på en betalsajt.

Eller också nu när Deanne Rauscher ger ut boken om denne gangster. Hon kommer från en halvvärld och jobbade tidigare ihop med Janne Mattsson, som var hemmastadd där också. Han dog 63 år
gammal.

12 juni 2013 kl 16:03

Och här är senaste snaskiga uppgifter om Mille Markovic: han är misstänkt för anstiftan till mord. Han är här nu igen efter att ha hållit sig undan ett par år. Han antas ha legat bakom att det sköts mot en porrklubb. Nu har han åtminstone kunnat anhållas. Vilken genomusel rutten människa!

Håkan Juholt hjälper Sverige

Genom att vara en envis smålänning, som inte ger sig och som ständigt säger att han ska sitta kvar till valet 2014, så hjälper han Sverige som land. Detta gör att regeringspartierna får stabilitet, som aldrig tidigare.

Det är otroligt många, som inte vet längre hur de ska rösta. Många går till miljöpartiet, men många går också till moderaterna, för de har visat regeringsduglighet. För mig är det hela inte något överraskande eftersom jag har sett i min egen familj hur socialdemokraterna tappade greppet under 90-tal och 2000-tal.

Jag skrev en dagbok om vad som hände under åren 2003-2005 som heter Ett Sekel av Tystnad (utgiven våren 2006) och i kapitel 47 begriper jag att inte ens socialförsäkringsutskottet i riksdagen eller Thomas Eneroth (s) har begripit vad de har ställt till med under åren. De befinner sig för långt bort från folkets verklighet.

Och när de sänkte min sjukpenning så tror Thomas Eneroth att jag är en sjukskriven, som inte fattar att jag har fått förtidspension. Nä, det var så att de sänkte sjukpenningen från 19 000:- som gick efter min tidigare lön, till samma som a-kassan, för mer skulle jag inte ha. Och sedan tog de ifrån mig ännu mer när jag väl blev pensionär. Så livslångt har de tagit ifrån mig ca 10 000 kronor i månaden. Också f-kassan blev förvånade över att jag fick så lite i pension trots 40 år i yrkeslivet i Sverige.

Socialdemokraterna tror att alla invånare är lika dumma, så att de inte fattar vad riksdagens ledamöter håller på med och de begriper inte att de själva alltid har suttit i orubbat bo och alltid kommer att göra det så länge de lever. Att de inte längre ingår i det demokratiska underlag, som väljer dem. Så skapas en makthierarki, som aldrig behöver ta något ansvar personligen för sina beslut och inte ens behöver begripa vad de röstar igenom i riksdagen.

Och så länge Håkan Juholt och andra tror att det bara är att gå tillbaka femtio år i tiden och börja där, så biter de sig själva i tummen hela tiden.

Och jag fick ett fantastiskt gensvar på min dagbok, för vi bytte regering då på hösten 2006 och äntligen fick vi det lite bättre som familj. Lägre inkomstskatter och lägre skatt på boende var det viktigaste.

Nu är jag med i Newsmill Analys Delphi-panel, som den 1 december gav sin första prognos inför valet 2014. Nästa gång blir om tre månader. Dessa förutsägelser handlar inte om vad vi själva tycker, utan om hur folket ska välja då 2014. Varje kvartal kommer vi tillbaka.