torsdag 29 april 2010
Slagna damer
heter mitt senaste inlägg på bloggen på Newsmill. Är ingen idé längre att kommentera under de ständigt modifierade kommentarsforumen. Man vet aldrig om det blir godkänt av feministiska argusögon som sitter och rättar ideologiskt, så därför har jag ett blogginlägg om det som professor Eva Lundgren skriver om på förstasidan på Newsmill alldeles nu. Tryck på de blå bokstäverna så kommer ni direkt dit.
onsdag 28 april 2010
måndag 26 april 2010
Så tråkigt Newsmill med censur
En av mina favoritsajter har lagt sig platt för något, som jag inte förstår vad det är. Jag kan bara spekulera. Antingen kommer det hårda krav från ägarna eller också har de fått massor med pengar, för att kvinnorörelsen ska kunna få en plats i riksdagen. Kommentarerna är numera hårt reglerade. Det verkar nästan som om alla kvinnor ska ha modererade kommentarer. De måste skyddas tydligen. Jag har också fått det på min senaste artikel om Kerstin Thorvall, utan att ha bett om det.
Nu försökte jag kommentera på Inga-Lisa Sangregorios artikel, men fick inte. Båda mina kommentarer, som jag har skrivit i dag är nu strukna.
Den första sparade jag inte, men den andra kan ni se här nedan. Vad är det för fel på den? Jag begriper det verkligen inte. Och det är ingen idé att fråga redaktionen har jag märkt, får inget svar, vilket får mig att misstänka order uppifrån eller mutor från någon eller några miljonärer (ABBA:s Benny stödde ju Gudrun Schyman förra sommaren med en miljon).
Det vore intressant att veta vad denna hårda kommentarsstrykning beror på, men tydligen är valkampen nu inne i ett avgörande skede. Också för Newsmill. Eller handlar det helt enkelt rätt och slätt om pengar?
Här är min senast nekade kommentar (den stod alltså ett tag på min sida på Newsmill):
Ann Helena Rudberg har kommenterat på:
Så har Mona Sahlin svikit kvinnorna
Kära Inga-Lisa jag minns fortfarande de glada åren då i början 70-talet då jag var med i Grupp 8, men du och jag har gått åt skilda håll. Det kan hänga ihop med att jag har yngre barn än du och att jag visserligen har röstat på sossarna de flesta valen av mitt liv (uppväxt och uppfostrad i Björkhagen ett sossefäste), men har insett att vi som barnfamilj fick slita alldeles för mycket ont under ett årtionde under Göran Perssons regeringar.
För min familj som består av en 40-talist, en 50-talist, 60-talist och två 80-talister (inklusive mig själv den äldsta) så har jag sett att den regim som vi har nu är mycket bättre. Min yngste son född -89 som går ut skolan nu har jobb. Fantastiskt efter att vi har genomlidit ett årtionde av arbetslöshet i familjen.
Jag grät faktiskt förra året när jag fick tillbaka på skatten efter att i alla år ha fått restskatt eftersom jag står som ägare till vårt hus.
Vad gäller arbetstiden så är det så att människor gillar att jobba. Det gör jag och det gör alla i min familj. Visst har jag också jobbat deltid för att kunna ta hand om barn och det gjorde jag så gärna. Och jag har provat på det där boendet som du förespråkar här ute på Ängsviksgården, ett ålderdomshem, som vi byggde om till bostadsrätter under 80-talet.
Vi bodde bara där ett år, för vi stod inte ut med alla möten och att vi måste komma överens med så många om vårt vardagsliv. Nu har vi istället bott för oss själva i drygt 20 år. Och huset där borta är numera helt och hållet opolitiskt.
http://www.angsviksgarden.se/
Visst vore det bättre om Sverige också kunde fungera så, lite mindre politiskt. Så att inte regimerna klev in i våra vardagsliv och reglerade allt in i minsta detalj. Jag tror på människors förmåga att besluta själva hur de vill ha det i familjen och i sina vardagsliv.
Nu försökte jag kommentera på Inga-Lisa Sangregorios artikel, men fick inte. Båda mina kommentarer, som jag har skrivit i dag är nu strukna.
Den första sparade jag inte, men den andra kan ni se här nedan. Vad är det för fel på den? Jag begriper det verkligen inte. Och det är ingen idé att fråga redaktionen har jag märkt, får inget svar, vilket får mig att misstänka order uppifrån eller mutor från någon eller några miljonärer (ABBA:s Benny stödde ju Gudrun Schyman förra sommaren med en miljon).
Det vore intressant att veta vad denna hårda kommentarsstrykning beror på, men tydligen är valkampen nu inne i ett avgörande skede. Också för Newsmill. Eller handlar det helt enkelt rätt och slätt om pengar?
Här är min senast nekade kommentar (den stod alltså ett tag på min sida på Newsmill):
Ann Helena Rudberg har kommenterat på:
Så har Mona Sahlin svikit kvinnorna
Kära Inga-Lisa jag minns fortfarande de glada åren då i början 70-talet då jag var med i Grupp 8, men du och jag har gått åt skilda håll. Det kan hänga ihop med att jag har yngre barn än du och att jag visserligen har röstat på sossarna de flesta valen av mitt liv (uppväxt och uppfostrad i Björkhagen ett sossefäste), men har insett att vi som barnfamilj fick slita alldeles för mycket ont under ett årtionde under Göran Perssons regeringar.
För min familj som består av en 40-talist, en 50-talist, 60-talist och två 80-talister (inklusive mig själv den äldsta) så har jag sett att den regim som vi har nu är mycket bättre. Min yngste son född -89 som går ut skolan nu har jobb. Fantastiskt efter att vi har genomlidit ett årtionde av arbetslöshet i familjen.
Jag grät faktiskt förra året när jag fick tillbaka på skatten efter att i alla år ha fått restskatt eftersom jag står som ägare till vårt hus.
Vad gäller arbetstiden så är det så att människor gillar att jobba. Det gör jag och det gör alla i min familj. Visst har jag också jobbat deltid för att kunna ta hand om barn och det gjorde jag så gärna. Och jag har provat på det där boendet som du förespråkar här ute på Ängsviksgården, ett ålderdomshem, som vi byggde om till bostadsrätter under 80-talet.
Vi bodde bara där ett år, för vi stod inte ut med alla möten och att vi måste komma överens med så många om vårt vardagsliv. Nu har vi istället bott för oss själva i drygt 20 år. Och huset där borta är numera helt och hållet opolitiskt.
http://www.angsviksgarden.se/
Visst vore det bättre om Sverige också kunde fungera så, lite mindre politiskt. Så att inte regimerna klev in i våra vardagsliv och reglerade allt in i minsta detalj. Jag tror på människors förmåga att besluta själva hur de vill ha det i familjen och i sina vardagsliv.
onsdag 21 april 2010
Inger W blev nedslagen och dog
Jag skriver om den 78-åriga Inger W, som dog av att bli misshandlad av en invandrare. Detta är ett symbolfall i Landskrona, som har upprört. Se min blogg på Newsmill. Tryck på de blå orden för att komma dit.
tisdag 20 april 2010
Trettio artiklar på Newsmill
Den senaste förra veckan om Kerstin Thorvall. Gick emot strömmen där och blev påhoppad av Carina Rydberg för att så fick man inte skriva. Nähä.
lördag 17 april 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)