måndag 30 november 2009

Minareter eller kyrktorn?



Schweiz har förskräckt resten av världen genom att folkomrösta om minareter. De vill inte ha dem. I detta land bor färre än i Sverige - omkring 7,5 miljoner människor - och jag har hört att de slår sina barn. De är helt enkelt konservativa.

Och nu vill de inte ha fler än de fyra minareter, som finns i landet, fast det aldrig böneutropas från dem. De har blivit en symbol för ett främmande kulturellt inslag i detta klockland, som joddlar och har små härbren högt uppe i alperna, där korna betar på somrarna. Eller var det kanske bara Heidi, som levde så.

Allihop handlar om demokrati och nu säger en del att det behövs reciprocitet om minareter och kyrkor ska kunna samsas. Då måste också arabiska länder tillåta sådant. Det lär betyda ömsesidighet mellan länder. Dock sägs det finnas kristna kyrkor lite varstans också i arabvärlden, fast det ryktas att biblar är förbjudna i Saudi-Arabien precis som de var i Sovjet.

Personligen tycker jag, att det är lite fascinerande att vi ibland när vinden ligger på åt vårt håll kan höra kyrkklockorna ringa en halv mil bort i 1200-talskyrkan i Värmdö församling. Det minner om en annan tid när kyrkklockor också varnade för ryssen eller för andra annalkande faror.

I Sverige lär ingen ha råd att bygga nya kyrkor nu när vi knappt kan underhålla de gamla. Och minareter? De får gärna byggas för mig. Bara inte precis utanför tomten där jag bor. Men det lär knappast ske. Det är vår allmänning.

Här finns en bit bort redan ett buddistiskt tempel, förklätt till nästan vanliga sommarstugor. Munkarna stör ingen alls och många svenskar har vallfärdat hit sedan tsunamin inträffade i Thailand för snart fem år sedan och så många svenskar dog.

Jag tycker att vi behöver andlighet. Det vi inte har någon nytta av är människor, som blandar ihop världslig makt med himmelsk och tror att de måste frälsa hela världen.

PS. Vår integrationsminister Nyamko Sabuni säger så här om den schweiziska folkomröstningen: – Tack och lov har vi inte den typ av system som finns i Schweiz. Fundamentet för vår demokrati är mer robust. Partierna och riksdagen fungerar som filter. Folkomröstningar kan vara bra, men här har man använt det felaktigt i ett populistiskt syfte. Det är farligt för demokratin. PS.




söndag 29 november 2009

Rättvisans långa armar



John Demjanjuk 89 år har förts till Tyskland för att ställas inför rätta för medhjälp till mord, som utfördes i fånglägret Sobibor.

Han valde att bli lägervakt när han hade tagits till fånga av tyskarna för att slippa en säker död. Och han var med och dödade de som kom till lägret och slapp därmed att bli dödad själv.

Det har gått 64 år sedan det hände och de flesta som var med är döda nu, men inte John, som hette Ivan på den tiden och alltså slogs för Sovjet i andra världskriget. Han sade att han hade varit krigsfånge och fick jobb och emigrerade till USA 1952.

Själv har han hela tiden förnekat att han är lägervakten och menar att det är fel person. Och han har redan tidigare gått igenom en rättegång i Israel. Det finns ingen preskriptionstid för dessa krigsförbrytelser och det är därför han nu har utlämnats från USA, sittande i rullstol.

Hans familj har hela tiden motsatt sig utlämningen och menar att det finns ingen rättvisa i det här fallet, vilket utslag den nya rättegången än ger.

Antingen så får John Demjanjuk ett straff på omkring femton års fängelse, vilket han knappast lär överleva eller också blir han frikänd, men då kan han inte återvända till USA eftersom hans medborgarskap i USA är hävt.

Hur man än ser på det så har han levt ett långt liv och skaffat familj, mer än de flesta som hamnade i Sobibor som fångar kunde göra.



lördag 28 november 2009

Sveriges pensionärer bestulna



Av 23 länder i EU kommer Sverige på nionde plats när det gäller pensionärernas köpkraft. Österrike, Nederländerna och Storbritannien kommer på de första tre platserna.

I Österrike har en pensionär 25 procent större köpkraft än en pensionär i Sverige. I Frankrike betalar en pensionär omkring elva procent i skatt på sin pension och i Tyskland är pensionerna genomgående högre än i Sverige.

Detta i ett Europa, som har genomlidit ett andra världskrig, gentemot ett Sverige, som hela tiden har haft en intakt produktionsapparat och med pensionärer, som ofta har jobbat i fyrtio år, för att nu till slut få njuta av sin intjänade pension.

I Sverige jobbar vi i praktiken längst av alla i Europa, förutom på Island och Irland. I Frankrike ligger den faktiska pensionsåldern på drygt 58 år. I Sverige på drygt 63 år. Så det borde finnas mer pengar till pensioner här än i andra länder.

Men socialdemokraterna "lånade" från pensionärernas AP-fonder under 90-talskrisen. Detta skulle betalas tillbaka, men så skedde förstås inte. Borgarna tänker nästa år, när jag själv blir pensionär, sänka pensionerna.

Vi i vårt rika land har inte råd att uppfylla de löften som gavs till 40-talsgenerationen. Den har först fått betala sina föräldrars pensioner och sedan sina barns omhändertagande på dagis, för att kunna jobba så mycket som de har gjort. Men inte ska de få ut något av detta ens på gamla dagar.

Själv skulle jag absolut flytta till Frankrike om jag inte hade familj här hemma. Där kan man bo billigare i ett bättre klimat och alltså betala omkring en tredjedel i skatt mot här. Dessutom är sjukvården minst lika bra.

Sverige var det enda land i Europa, som systematiskt plundrade pensionärerna på pengar under alla kriser från 70-talet och framåt. I alla andra länder så tyckte regeringsmakten att det inte gick för sig, rent juridiskt.

Bara i Sverige kunde regeringen gå in och konfiskera de pengar som fanns i fonderna, avsatta av arbetsgivare till sina anställda. Något som de arbetande hade gått med på när de röstade igenom pensionssystemet.

Göran Persson åkte runt i Europa och skröt om att han hade sanerat ekonomin på 90-talet. Han "lånade" alltså i storleksordningen 250 miljarder av pensionärernas pengar, för annars hade inte Sverige platsat i EMU. Ja och vi andra får betala det livslångt.

Detta har gjort att medan lönerna har gått upp omkring 45 procent har pensionärernas ersättning stått i stort sett stilla de senaste 20 åren. Och nästa år sänks dessa pensioner.






fredag 27 november 2009

Mona Sahlin har blivit borgare



Det har hon antagligen varit länge, men hon ville väl som ung vara med i det parti som hade makten. Nu tycker hon att centern eller folkpartiet ska regera med henne. Hon håller redan på med kattrakande om makten, som om det var val i morgon.

Hon kräver nu att det ska bli en majoritetsregering. Hon till och med ställer ultimatum, ifall sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Ja, det vore ju alldeles förfärligt om sossarna tvingas vara i opposition i fyra år till. Så hon vill ha samlingsregering tre kvarts år innan väljarna har sagt hur de vill välja.

Och jag som trodde att vi har demokrati i det här landet. Hur mycket som helst kan hända innan valet. För valet är inte i morgon som hon verkar tro utan först nästa år. Tredje söndagen i september.

Hennes agerande verkar desperat. Det är väl inte krig i landet? Och vänstern som sitter i riksdagen har väl ofta minst lika märkliga åsikter som yttersta högern. Men dom var Mona Sahlin redo att förhandla med om ministerposter alldeles nyss.

Alltså det handlar inte bara om makten och härligheten utan om en politisk grund. Ett partiprogram, som väljarna känner gör att det går framåt med Sverige. Men det var länge sedan Mona Sahlins parti hade något sådant.

Så allt som återstår är att göra utspel om hur makten ska fördelas under uppvisande av en desperation, som också Kjell-Olof Feldt stod bakom i Expressen senast.

Jag skrev en artikel om detta nu i veckan på Newsmill med rubriken Ta det piano Kjell-Olof Feldt.

PS. Mona Sahlin upprepade alldeles nyss i Gomorron-TV att hon ska regera med hjälp av en majoritetsregering. Helst med miljöpartiet och vänsterpartiet, men går inte det så är hon beredd att gå över gränsen till borgarna, för att hålla sverigedemokraterna borta från makten. Och hon ser sig själv som statsminister för det är förstås det största blocket som ska ha den posten. DS.



onsdag 25 november 2009

I topp på Newsmill



Jag ligger just nu etta på listan över mest besökta på Newsmill. Jag räknade efter och såg att jag har haft nästan en halv miljon besökare på min sida sedan jag började skriva där i januari i år.


  1. Ann Helena Rudberg
  2. Jörgen Leisdal
  3. Johan Norberg
  4. Jörgen Löf
  5. Peter Ingestad
  6. Helena Palén Olofsson
  7. Bo T
  8. Mustafa Emre Akin
  9. Henrik Unné
  10. Helena von Schantz

Ändå har tydligen Newsmill problem. Sajten går inte runt ekonomiskt vad jag har förstått. Och just nu invaderas den från både yttersta högern och vänstern i kommentarerna.

De har också tillåtit radikalislamisten Mohamed Omar att skriva där och också Björn Björkqvist, som är en känd nazist. Kanske var det därför jag fick skriva om två gånger innan min senaste artikel publicerades. Det kanske var för kritiska tongångar i den från början gentemot polis och medier. Också Newsmill har börjat att diskvalificera.

I Journalisten finns ett debattinlägg om att Newsmill inte ska få Stora Journalistpriset på grund av att de inte sköter sina publicistiska åtaganden ordentligt. Alltså för att de släpper in icke rumsrena skribenter.


Det är problematiskt med yttrandefrihet. Jag har också blivit påhoppad både från yttersta vänstern och yttersta högern i kommentarer. Men det är bara att svara tillbaka, vilket de flesta artikelförfattare inte gör och därmed lämnar fältet fritt för nästan vilka dumheter som helst. Tyvärr.

Jag tycker inte heller att Newsmill ska få Stora Journalistpriset. Det Bonnier gör är att tillhandahålla en ram för debatter, men det hela är förstås något affärsmässigt. Tanken är att det ska löna sig med hjälp av annonser och "seminarier" alltså debattartiklar som betalar för sig.

Det måste vara mycket enklare, tycker jag, för en debattsajt som Newsmill att gå runt, än en vanlig tidning på nätet. Materialet får de ju ofta gratis av de många debattglada, som skriver. Det lär handla om fyratusen sammanlagt. Och det är väl dessas förtjänst om sajten blir läst eller inte. Äran tillfaller nog inte redaktörerna som står bakom det hela i så särskilt stor grad.

Men naturligtvis hoppas jag att Bonnier låter sajten vara kvar vare sig den får Stora Journalistpriset eller inte. Den fyller en debattfunktion, som inte finns någon annanstans i samhället.

PS. PM Nilsson tog bort inlägget från Björn Björkqvist efter påtryckningar från Expo. Journalisten och författaren Stieg Larsson jobbade på tidningen Expo tills han dog. Inte lätt att vara debattredaktör och stå upp i snålblåsten. DS.

PSPS. I kväll 26 november delas alltså Stora Journalistpriset ut. Här kan ni se hur de olika oddsen står för olika nominerade. Newsmill är alltså favorit i sin klass. Och här kan alla följa utdelningen LIVE. DSDS.

PSPSPS. Ja det blev som jag trodde. Djuren vann, dom stackars gässen, som fjädrarna rycks av Det blev årets avslöjande av TV4 och Per Hermanrud. Och Monica Antonsson som avslöjade makten och härligheten hade ingen chans, för hon var inte ens nominerad.

Och i förnyande så vann Kinga Sandén från Sydsvenskan för att hon twittrar. Newsmill fick inte vinna för de är ju inte så förnyande. Det är ju vi som skriver där som är det. Detta är ett objektivt pris, sade Carl-Johan Bonnier och likadant utttryckte sig Per Hermanrud: han var ute som en objektiv betraktare av gässen, så därför kunde han inte ingripa och polisanmäla förstås.

Resten som hände på denna gammeldags tillställning kan ni se direkt eller läsa om senare. Den pågår fortfarande när jag skriver detta 18.56. DSDSDS.







tisdag 24 november 2009

Ta det piano Kjell-Olof Feldt



Det är rubriken på min senaste artikel på Newsmill, som handlar om partipolitiken apropå att sverigedemokraterna hotar att komma in i riksdagen.

Kjell-Olof Feldt skrev en debattartikel i Expressen med de valtaktiska överväganden, som måste göras för att hålla sverigedemokraterna borta från vår riksdag. Han förutser att det kan hända märkliga saker ifall sd blir vågmästare och vill att blockpolitiken ska luckras upp.

I min artikel går jag igenom vad som har hänt den senaste tiden och också tillbaka till min förort Björkhagen i Stockholm, där jag är uppvuxen. Vi fostrades att bli socialdemokrater. Vi var framtidshoppet för det partiet den gången.

Själv har jag röstat mest med socialdemokraterna i mitt liv, men bytte sida definitivt år 2006 när partiet hade misslyckats så kapitalt med sin politik.

Jag och min familj har blivit fråntagna flera hundratusen kronor eller närmare en halv miljon kronor till följd av deras beslut. Dessutom så blir min pension livslångt lägre på grund av, att de tog ifrån mig mer och mer pengar, innan de till slut förlorade valet. Vår ekonomi blev bättre med borgarna. Och jag fick till och med tillbaka på skatten i år. Det fick jag aldrig när sossarna styrde.

Allt det där, som hände på 90-talet, har vi inte gjort upp med. Och det gynnar sådana partier som sd, självklart. Läs gärna min artikel och kommentera, för hitills är det bara sd:are som har gjort det, tror jag. De står på barrikaderna nu.

Själv vet jag inte vilket borgerligt parti jag ska rösta på, men att det blir borgarna är självklart. Aldrig mer socialdemokraterna.

PS. Hela den där processen har jag beskrivit i min utgivna dagbok Ett Sekel av Tystnad. Hur vi som familj genomlider åren 2003-2005. Och hur jag skriver till hela socialförsäkringsutskottet och förklarar för dem vad de har gjort. För det vet de inte. De förstår inte vad för slags konsekvenser deras beslut får. Inte hur vanliga människor drabbas. DS.


måndag 23 november 2009

Tror vi på klimatet?



Detta med klimatet är tydligen vår nya trosfråga. Klimatism kanske. Och det hettar till mer och mer inför det klimatmöte, som ska ske i Köpenhamn i december.

Senast har professor Folke Tersman uttalat sig. Jaha, vem är han då? Professor i klimatologi eller något annat, som har med isarna att göra. Vet han om de smälter eller inte?

Nej han är professor i praktisk filosofi och säger saker som "vi måste ha en human livsstil", "individernas spontana beslut går inte i den riktningen", "det behövs politik för att göra offer". Han sade det senast i gomorronsoffan i TV i morse.

Han har nyligen skrivit en bok "Tillsammans", där han säger:

Vi människor fattar ett antal beslut varje dag - till exempel att ta bilen snarare än bussen till jobbet eller att äta importerat kött istället för närodlade grönsaker. Vi är vana att tycka att sådana handlingar – som inte på ett påtagligt sätt skadar någon annan – är rätt oskyldiga ur moralisk synvinkel och att vi därför inte har något större skäl att avstå från dem, särskilt inte om det skulle innebära en uppoffring för vår egen del. Men om vi fortsätter att tänka på det viset så tvingas vi dra en paradoxal slutsats: Att vi tillsammans är på väg att ge upphov till en tragedi som är mer omfattande än någon annan av de tragedier människan legat bakom utan att någon av oss har skäl att ändra sitt handlande.

Så detta är en domedagsprofetia från en professor i Uppsala. Och för att inte den ska inträffa så måste det till tvångsmedel.

I går skrev han också en debattartikel i DN för sin sak. Han tror på FN:s klimatpanel, skriver han och vi måste handla praktiskt fast vi inte vet något. Vi ska känna medkänsla med de fattiga länder, som drabbas och handla därefter. Jaså så de rika länderna som USA ska vi inte bry oss om? New York lär ligga bra till om haven höjs.

För att vara en professor i praktisk filosofi var det bland det värsta snömos jag har läst. Tro får han väl göra i kyrkan? Det hela verkar vara ett inlägg i hans egen karriär. Själv har jag läst en termin i praktisk filosofi sedan lade jag av. Jag trodde verkligen att det skulle vara en filosofi som var praktisk, men icke sa nicke.

Grabbarna, som satt där, försvann rätt fort upp i sin teoretiska himmel med lärda inlägg om ditten och datten, men något praktiskt hade det inte ett spår av. Sedan dess har jag tappat respekten för dessa intellektuella utläggningar, som inte förankras i en verklighet.



söndag 22 november 2009

Vellinge i fokus



I dag tittar hela massmedievärlden på när AFA ska ryka ihop med SD i Vellinge och alla medier (inklusive TT) har gjort sitt bästa för att piska upp stämningen.

Det var nämligen så att en lövhög började ryka i morse vid femtiden i Vellinge och brandkåren kallades dit. I Sydsvenskan får man en något så när okej bild av det hela när polisen säger att det "inte börjar brinna av sig själv i det här vädret" och att branden var "en bra bit" ifrån själva huset.

TT, som många medier - inklusive Dagens Nyheter - citerar, har istället fått polisen att säga: "det börjar inte brinna av sig själv". Att det var långt ifrån huset hoppar TT över.

Svenska Dagbladet har en egen text och berättar vad som hände. Och att det inte var mordbrand, men att någon hade lagt torrt hö under löven. Och det hela rubriceras som "hets mot folkgrupp". Det var alltså inte mordbrand för det fanns ingen som helst risk att branden skulle spridas till själva huset.

Alltså om någon verkligen hade velat skada dessa tonårskillar, som bor där hade de väl lagt det torra höet, som de uppenbarligen tog med sig dit, invid en husvägg. Så tänker blomkvistaren i mig. Här är det motsatsen som har varit fallet.

De som gjorde det här såg verkligen till att det inte skulle brinna. Att lägga torrt hö under våta löv gör att det blir en massa rök, men ingenting mer. Fråga mig. Jag eldar grenar med eller utan löv varje år och det är alltid svårt att få igång elden. Även om det är torrt.

Det finns grannar som envisas med att elda enbart löv också och de lägger en rökridå över hela nejden. Men det tycker de hör till.

Eftersom det har regnat nästan oupphörligt den senaste tiden fanns det inte en chans att få eld på denna lövhög. Då skulle de ha behövt bensinindränka allt och det gjordes uppenbarligen inte.

Alltså var det inte några elakingar, som ville skada själva förläggningen, som gjorde detta. Men rök syns bra och ingen rök utan eld. Det hela handlar om att få optimal uppmärksamhet på det "slag" som ska stå i Vellinge i dag.

Och det lyckades till hundra procent. För vem som än tände på måste det kännas som "bingo".

PS. Det kan bli rubricerat som hets mot folkgrupp, säger polisen till Expressen och Aftonbladet har en egen neutral artikel med en bild på boendet, som visar att det inte finns ett enda löv i närheten av huset. DS.




lördag 21 november 2009

TV4 presenterade Kurt Olsson



Han stod och ritade kurvor hit och dit på ett blädderblock i morse och visade att det håller på att gå åt helvete för oss. Ja, det var alltså en mycket seriös forskare förstås, men han uppförde sig exakt som Kurt Olsson.

Jag stängde av TV-apparaten sedan - orkade inte lyssna - så jag vet inte om han verkligen hade något nytt att komma med. Efter svininfluensan är klimathotet det som trycks på oss dagligen. Nu har länder i Centralamerika kommit med ett krav på 725 miljarder kronor, som vi ska betala.

Detta för att vi har orsakat torka och översvämningar i Centralamerika. Det är miljöministern i Guatemala Luis Ferrate, som visar framfötterna och kräver detta tillsammans med andra miljöministrar.

Vad jag vet så har Guatemala och Centralamerika många gånger drabbats av miljökatastrofer. Det är därför det finns så många övergivna mayatempel i djungeln.

Gudarna övergav befolkningen, kungarna och prästerna och de blev tvungna att flytta. Men nu för tiden är allt vårt eget fel. Människor bär den totala skulden och särskilt de som bor i industriländer. Jag tycker nog att vi som art har utvecklat en viss hybris, som tror att vi har all den makten.

Dock kvarstår faktum att Centralamerika kommer att formellt avkräva oss i industriländerna en ekologisk skuld på klimatmötet som FN står för den 7-18 december i Köpenhamn. Förutom Guatemala är det länderna Belize, Costa Rica, Dominikanska Republiken, El Salvador, Honduras och Panama. Går det så går det, som folk brukar säga.




fredag 20 november 2009

Muterat virus dödar norrmän



Två norrmän har avlidit av ett muterat influensavirus, som kan gå längre ned i lungorna. Detta virus finns också i Sverige.

Min reaktion var att gapskratta när jag läste detta på text-TV. Ursäkta mig anhöriga till dessa norrmän, men det var väl en stressreaktion över alla larm den senaste tiden. Och nu har ju en 71-årig kvinna dött i Sverige också. Jag som trodde min åldersgrupp var skyddad (fast jag är ju lite yngre).

Snart känns det som om man får vara glad ifall vi överlever helgen. Den som bara läser kvällstidningarna kan tro att det är ett anfall från rymden, som pågår. Ja, det är det kanske, men inte den yttre utan den inre i så fall.

Inuti våra egna kroppar utvecklas våra värsta fiender. Hur ska det gå? Vem vinner?

Alltså jag ser det rätt så lakoniskt, som att någon gång ska vi alla dö, men jag tänker inte göra det nu. Vi hade säkert den där influensan redan i september då alla träffades igen efter semestrarna. Grabben hade nästan 40 graders feber och jätteont i halsen. Och vi andra fick det också.

Det finns ingen anledning till panik, säger det norska folkhälsoinstitutet. Va om dom säger det, så är det naturligtvis tvärtom. I varje fall är det så i alla katastroffilmer. Tamiflu går numera att köpa fritt på apotek i Norge. Så inte ens läkarna vill träffa patienterna längre.

Hur sjutton står det till i vårt västra grannland? Och hur ska vi hålla fi borta ifrån oss? Ursäkta mig, men jag kan inte ta allt på allvar. Särskilt inte på fredagar. Vi hörs om vi lever i morgon.




torsdag 19 november 2009

Jan Guillou anmäler Expressen



Tydligen har tidningen trampat honom på tårna genom att avslöja att han var KGB-agent så nu anmäler Jan Guillou Expressen till PO.

Han påstår att Expressen har utpekat honom som "sovjetisk spion" fast Expressen aldrig använde just det epitetet.

Jan Guillou fick också stort utrymme att bemöta allt detta i intervjuer och i en chatt med Expressens läsare. Thomas Mattsson säger också att en del har klagat över att han fick så stort utrymme, men det tyckte Expressens chefredaktör var helt i sin ordning.

Jan Guillou själv har gjort sig oanträffbar och är bortrest enligt sin sambo Ann-Marie Skarp. Han liknar mer och mer en romanfigur, inte ur sina egna böcker utan ur Liza Marklunds: Mia Eriksson.

Här är artikeln om detta ur Expressen. Och här skriver Dagens Media om detta.


onsdag 18 november 2009

Nicolas Cage är bankrutt



Skådespelaren Nicolas Cage, som är brorson till regissören Francis Ford Coppola, har levt på stor fot under mer än ett decennium av sitt liv och fick nyligen se två av sina hem gå under klubban i New Orleans.

Han har stämt sin tidigare ekonomiske rådgivare Samuel Levin, men denne har i sin tur stämt honom tillbaka. Enligt Levin så varnades Cage redan på 90-talet för sitt utsvävande ekonomiska liv. Men han drog inga lärdomar av detta.

Nicolas Cage skulle ha behövt tjäna omkring 210 miljoner kronor per år för att ha råd med sin livsstil. Bara under 2007 köpte han tre nya hem för sammanlagt 33 miljoner dollar. Och han avslutade sin inköpsrunda med att köpa två slott i Europa. Ett i England och ett i Tyskland.

Nu går det ekonomiska inte ihop längre för Cage. Det var den finansiella krisen 2008, som gjorde att tillgångarna av bland annat hans femton villor inte längre översteg vad han hade lånat. Dessutom har han skatteskulder på omkring 40 miljoner kronor.

Uppenbarligen är Nicolas Cage en shopoholic, som skulle behöva något slags avväjningskur. CNN sammanfattar hans situation här.


måndag 16 november 2009

Annika Östberg blir fri 2011



Att Annika Östberg nu får sitt straff tidsbegränsat var inte överraskande. Om hon hade gjort några liknande brott i Sverige hade hon varit fri för årtionden sedan. Så stor skillnad är det på straffen i USA och Sverige.

Det är de anhöriga till de brottsutsatta som bestämmer en del över fångarna i USA och i Annika Östbergs fall har de hela tiden motsatt sig att hon skulle släppas fri. Det är ett slags personlig vendetta, ett begär efter rättvisa - ett slags öga för öga - som ingår i straffen. Men här i Sverige har släktingar till brottsutsatta inte längre någon talan.

Annika Östberg Deasy har haft ett tufft liv sedan hon begick sina brott i USA och dömdes till 25 år till livstid i Kalifornien.

Inte för att jag begriper riktigt varför hon begav sig in på brottets bana, men helt klart hade inte detta hänt om inte mamman hade flyttat med henne till USA, när hon var liten. Som alltid i sådana här fall finns svaren på frågorna om hennes öde i hennes närmaste omgivningar. Med en mamma, som uppenbarligen övergav henne när hon var elva år.

Både Annika och hennes mamma verkar ha varit kvar i en kvinnoroll, där männen var de som bestämde. Annika tog på sig ett brott, som hennes pojkvän begick redan 1972. Det är detta synsätt som många kvinnor har gentemot omogna män: att de ska ta hand om dem. De går in i en självförstörande mammaroll istället för att se att de ska ta hand om sig själva.

Männen blir något slags mörka jesusfigurer, som har offrats på samhällets altare och kvinnorna ska rädda dem. Och i Annika Östberg Deasys fall blev det hon själv som till sist offrades. Kanske kan hon till slut börja något slags eget liv om ett par år, när hon själv närmar sig en ålderdom, som eventuellt har gett henne en viss mognad.

Det går också att se det i Jungperspektiv och begripa att Annika Östberg Deasys egen inre mansbild inte var vacker. Den får en ung flicka av sin far. Förstörs denna bild dessutom av hennes mor har en kvinna ingenting på manssidan, som stöttar henne inifrån, utan bilden blir svart och blir i värsta fall till en dödsdom.

Annika Östberg Deasy klarade sig från denna dödsdom i det yttre livet genom att erkänna sina brott i USA.




söndag 15 november 2009

Storyline nu igen



Expressen och Aftonbladet skriver om ett terroistattentat som inträffade i Hölöskolan i klass 6-7 i Södertälje. Terrorister hade sprängt kärnkraftverk och alla invånare måste fly Sverige. Barnen blev förstås rädda och började gråta.

Då avslöjade lärarna att det handlade om storyline. Samma sak inträffade här på Värmdö för några år sedan. Då var det eleverna i Hemmestaskolan här på Värmdö, som fick höra att terrorister hade sprängt tunnelbanan och bussar och att ingen visste hur det hade gått för deras föräldrar.

Naturligtvis blev eleverna chockade när deras lärare, som ska vara deras trygghet och inte ljuga för dem, berättade detta.

Alltså hur kan vuxna människor, som är lärare, utsätta barn för sådant? Ett cyniskt sätt att "upplysa" dem om hur farlig världen är? Tror lärare inte att de vet det ändå?

Att använda storyline med katastrofteman, som ska vara på "riktigt" är inte något som ens vuxna blir utsatta för. En arbetsgivare som fejkade detta för sina anställda skulle knappast överleva affärsmässigt, men skolan kan göra det för små barn.

Så det är alltså när barn blir tolv år som de ska "upplysas" med hjälp av chock om vad som kan hända i världen? Hur kan en skola utsätta sina elever för sådant? Kan inte skolverket en gång för alla säga att det inte är lämpligt att uppfostra barn på det här viset?

Vad säger skolminister Jan Björklund om detta? Ska barn i Sverige "uppfostras" med hjälp av lögner och chock?

Hemmestaskolans rektor fick inte förlängt förordnande efter detta. Fast hon ville det.

lördag 14 november 2009

Katastroffilmen 2012



Den nya storfilmen om jordens undergång 2012 får helt olika betyg i olika medier. Sämst betyg hitills får den i GP, där den endast får en fyr. Olle Råde menar att ifall jorden ska gå under och några ändå räddas så kunde det gå lite fortare än 2 timmar och 38 minuter.

På SVT såg jag recensionen i Gomorron-TV och där var recensenten C-G Karlsson nästan lika sur, fast filmen fick till slut två klappor. Och programledaren försökte balansera genom att säga lite överslätande, att det finns många som gillar katastroffilmer.

Ungefär lika sarkastisk som SVT är min gamla jobbarkompis Eva af Geijerstam i sin recension. Hon är så avfärdande att hon tror att det var inkaindianernas gamla spådom, som nu går i uppfyllelse.

Nä Eva (kära brylling jo du lär vara det) det är mayaindianernas almanacka, som slutar i december 2012 och också Nostradamus lär ha förutspått att något dramatiskt ska inträffa då när jorden står i Ormbärarens tecken - det trettonde tecknet på stjärnhimlen - numera bortglömt, mellan Skorpionen och Skytten. Detta tecken som ligger i The Dark Rift, som är mittpunkten i vår galax.

Vår sol kommer att befinna sig där i navet av vår galax Vintergatan vid vintersolståndet om tre år och detta har gett upphov till alla spekulationer om något katastrofalt. Jag som har mayaindiangener i kroppen ser denna mittpunkt som en möjlighet till utveckling. Om man nu ska se det som något alls.

Denna position i världsalltet innebär att två stora kors uppenbarar sig. Ett på jorden och ett i himlen. Dessa sammanfaller rent astronomiskt vid denna tidpunkt. Och vår planet befinner sig alltså i linje med solen nära skärningspunkten av dessa kors. Vi lär få uppleva om det betyder något.

Uppenbarligen finns det en politisk dimension i recensionerna också för Svenska Dagbladets Jan Söderqvist är den som ger ett relativt högt betyg: fyra prickar på tärningen till denna film (av sex möjliga).

Denna livsåskådnings- eller politiska dimension låtsas kulturmänniskor inte om i recensioner, men den finns där alltid. Och denna storfilm, där berättelsen är tagen direkt från bibeln och andra religiösa böcker, som mayaindianernas, stöter bort människor, som är icke-bekännande. Eller som bekänner sig till någon annan -ism.

Den här gången går inte jorden under i vatten, som i syndafloden, utan i eld. Och det är ett välkänt undergångstema genom kulturhistorien och i olika religioner. Att solen vänder sig mot mänskligheten skulle förr i tiden ha tolkats som att Gud gjorde det.

Amerikansk patriotism - som denna film förstås också innehåller - och kristna värderingar ihop med detta är inte något som vänstermänniskor i Sverige någonsin har gillat.




fredag 13 november 2009

Bodström tror inte på sossarna



Den slutsatsen kan man dra av att han tänker flytta till USA nästa år efter valet. Hans familj ska flytta först.

Att gå ut och prata om det redan nu är inte så smart. Mycket vatten hinner rinna innan det är dags för flytt för den stora familjen med fyra barn, vilket Aftonbladet berättar. De ska stanna där ett läsår. Så utttrycks det.

Man kan alltså tänka sig att barnen ska få gå i skola i USA. Allihop. I vanliga fall brukar familjer släppa iväg sina telningar, när de har tagit studenten, men så blir tydligen inte fallet här. Utan äldste sonen får med sig hela familjen.

Thomas Bodström har ett tungt jobb inför valet nästa år: att få stockholmarna att välja sossarna före borgarna. Något som är dömt att misslyckas.

Senast tog Bodström på sig att också sitta i kyrkofullmäktige i Nacka. Han tänker föreläsa och skriva en ny bok i USA. Allt bestämdes för två veckor sedan av familjen. Varför denna brådska med att offentliggöra?


torsdag 12 november 2009

Ett gigantiskt isberg flyter vid Antarktis



Hela 700 meter långt och det har siktats vid Macquarieöarna, som ligger halvvägs mellan Antarktis och Nya Zeeland. Forskarna menar att det kanske har flutit omkring så länge som nio år i havet innan det siktades.

Svenska Dagbladet hade först kommentarsfunktion till denna korta nyhetsnotis från respektabla TT-AFP och AP, men har nu stängt av den. Alla kommentarer - nästan utan undantag - drev med uppvärmningen och miljöaspekterna av detta isberg.

Massor med andra tidningar har också publicerat denna lilla artikel och med den spektakulära bilden av ett isberg. Det kan bli farligt för sjöfarten när det bryts upp sägs det.

Jaha ja. Och det lär vara så att isen kring våra poler har tilltagit i storlek de senaste åren, men det rapporteras det inte så gärna om. Trenden är att vi alla ska översvämmas av de stigande haven. En ny variant av syndafloden i bibeln.

Jag tar gärna sjötomt. Bor några hundra meter från havet, uppskattningsvis fem meter upp. Går det att beställa lite mer uppvärmning och lite stora smältande isberg?

Själv är jag lika trött som alla andra på alla hot som ständigt strömmar mot oss från medier om maten, haven, flunsor och mayaindianerna.




onsdag 11 november 2009

Var låg paradiset någonstans?



Från rymden går det att se med satellitkameror, att det som beskrivs i bibeln en gång fanns. Eden, som låg österut och som sade ligga där fyra floder möttes Eufrat, Tigris, Pison och Gihon.

Problemet med den historien har alltid varit att bara de två första floderna går att hitta i dag, men från rymden går det att se två floder till i uttorkade flodbäddar. De fanns när det var grönare och fuktigare i Mesopotamien. Det som i dag är Irak.

Och på den tiden gjorde den myckna inlandsisen på norra halvklotet att haven låg omkring 150 meter lägre än nu. Detta inträffade för omkring 7 000 år sedan.

Hela gamla testamentet är äldre historier ihopsamlade under lång tid och nedtecknade omkring tusen år innan Jesu födelse. Historien om den stora floden, översvämningen som Noas ark klarade kan handla om när bergen, som skyddade dalen där Eden låg, översvämmades av havet.

Det blev en stormflod, som överträffade allt vad människorna tidigare hade sett. Vattenmassorna vällde in med femhundra gånger mer vatten än vad som nu finns i Niagarafallen. Det har vetenskapsmän beräknat.

Eden försvann och det ligger numera på havets botten i Persiska Viken. Och en annan tid tog över.

Den tidigare ormgudinnan Tiamat, som är världens skapare i eposet om Gilgamesh. Hon som också skapade jorden på sju dagar, ersattes med en manlig gudom och ormen blev förförare och ond makt i paradiset. De tidigare gudinnorna ersattes med manliga gudar. Gilgamesh var en härskare, som levde omkring 2 700 f Kr.


Konstgjord snö föll över Peking



I Kina fixar myndigheterna nederbörd när det behövs. Det gjorde de till OS 2008. Ordnade så att det regnade utanför Peking och inte på idrotten. Men nu har de ordnat så att det snöar. För det hade blivit torka.

Det kom ett par decimeter snö i Peking tack vare, att myndigheterna hade strött ut silverjodid på molnen så att de gav ifrån sig nederbörd. Eventuellt har de också använt kolsyresnö.

Metoden hittades på under andra världskriget och det sägs att Sovjet använde denna metod för att slippa radioaktivt nedfall från Tjernobyl 1986 i Moskva. Detta har dock förnekats från officiellt håll.

Förfarandet är dyrbart och icke helt tillförlitlig. Så det lönar sig inte att använda i naturligt torra områden.

Snöandet blev dock en smula för rikligt den här gången kanske. Trädgrenar bröts av och ett visst kaos i trafiken utbröt.

Det hade inte kommit någon ordentlig nederbörd sedan i oktober förra året.



Kaos i Värmdö efter vaccin



I Hemmesta centrum stod en folkmassa i kö för att få tider till vaccination. Utomhus på en parkeringsplats.

Det är följden av att medier och myndigheter skrämt människor till att tro, att de dör om de inte blir vaccinerade mot svininfluensan. Och särskilt barnen är utsatta, så därför stod föräldrar i kö utomhus med sina barn i kylan.

Tanken var att de inte skulle köa på vårdcentralen och smitta varandra, så därför skulle de köa utomhus på olika platser i kommunen istället.

Många föräldrar åkte till Nacka där de åtminstone fick köa inomhus och få en spruta med vaccin när de väl kom fram. Inte bara en tid.

Nu skrotar Värmdö systemet och har istället telefontid en dag i veckan efter kontorstid. Barn och ungdomar prioriterades till de 2 000 doser som fanns förra veckan i det barnrika Värmdö. Drygt 11 000 barn och ungdomar upp till nitton år bor i Värmdö.

De vuxna är kring 26 000 och får antagligen inte något vaccin ens till jul. Det finns helt enkelt inte något vaccin.

PS. Jag skrev om svininfluensan och hysterin kring den redan i slutet av april i år på Newsmill. DS.




tisdag 10 november 2009

Är storfilmen om Greta Garbo en bluff?



Nättidningen Realtid berättar att storfilmen Greta Garbo, som borde ha varit inspelad nu och som skulle få premiär 2010 kanske aldrig blir av.

Det är den efterlysta ekobrottslingen Björn Höglund, som är exekutiv producent för storfilmen, men pengarna har lyst med sin frånvaro.

Medier i Sverige skrev glatt om den stora satsningen för omkring ett år sedan då Anna-Karin Eskilsson äntligen hade fått sin drömroll efter nästan ett och ett halvt årtiondes slit i det stora drömlandet Amerika.

Regissör till denna storfilm skulle enligt uppgift vara den 79-årige veteranen i nöjesvärlden Buddy Bregman. Men pengarna har ännu så länge uteblivit.

Att Björn Höglund nu är häktad och väntar på utlämning till Sverige gör inte situationen bättre. I värsta fall är det hela en bluff med diverse sponsorspengar inblandade.

Inte heller Greta Garbos släktingar i USA har hört talas om någon film om den svenska filmstjärnan.

Ekobrottslingen Björn Höglund greps i början av november efter en polisjakt. Han lär ha befunnit sig i Anna-Karin Eskilssons lägenhet.


måndag 9 november 2009

Idag föll muren också i Sverige



Muren som delade Tyskland föll för tjugo år sedan. Jag och andra drog en lättnadens suck. Jag var barnledig då. Upptagen med det vardagliga. Precis som att jag var upptagen med att plugga när den byggdes 1961 när jag var nästan 16 år.

År 1989 hade den stått där hela mitt vuxna liv och jag hade sett den både i Berlin och på andra ställen i Västtyskland. Den skiljde släktingar åt och delade ett land.

Mitt första barn fick jag med en västtysk kille, som hade vuxit upp i ruinerna efter andra världskriget. Bokstavligen. Eftersom det tog sexton år att röja upp i Braunschweig efter alla de hundratusentals bomberna, som hade förstört hela det gamla centrumet med korsvirkeshus.

Kanske kan man säga att muren har fallit också i Sverige i dag. Vi tror inte längre på kommunister som Lars Ohly eller Jan Guillou. De har ingen större trovärdighet. Och jag tror inte som Niklas Ekdal skriver på Newsmill i dag att dessa båda och andra långt ut till vänster bara kommer att gå vidare som om ingenting har hänt.

Niklas Ekdal föddes det år muren byggdes och han begriper inte historien. Inte den historia, som jag har sett. Inte vanliga människors historia. Inte hur mycket vi har varit vända till England och USA. Inte hyllade vi Sovjet i Björkhagen, där jag växte upp.

Äntligen har kanske muren fallit också inuti människor i Sverige så att de kan se klart. Och de som inte kan det kommer alldeles strax att förlora sin makt. Det är mitt hopp för framtiden.


lördag 7 november 2009

Thomas Di Levas tid som profet



Jag har funderat mycket på Thomas Di Leva de senaste dagarna sedan hans flickvän anmälde honom till polisen, men den lade ned allt samma dag. Går det att vara en kosmisk upplyst person och leva i det vanliga samhället?

Svårt är det. Det visade också Ghandi, som hade problem med sexualitet. Denna kraft som väl står emot det kosmiska ljuset. Eller går de att förena? Det ryktas om att det gör så, åtminstone i Di Levas tempel.

Helt klart är att Thomas Di Leva inom sig själv tydligen hyser båda dessa storheter, vilka i sig kan slita sönder en människa. Nu verkar det som hans image håller på att falla sönder.

Det var i slutet av februari i år som han framträdde som nyförlovad med Zinat Pirzadeh från Iran. Hon tyckte att det var jobbigt att vara utlänning i Sverige och han tyckte det var värre att vara utomjording.

Med dessa anspråk på att inte ens vara från vår planet, så är det inte så märkligt ifall detta inte går ihop med att vara människa. Det svåraste jobbet någon varelse kan ha här.

Ghandi klarade av det genom att bli mer och mer asketisk genom åren, men med Di Leva verkar det gå åt motsatt håll. Inte bra. Han har sagt: Den fria viljan är en grundlag i rymden.

Som någon kommenterade. Han är i sin fulla rätt att inte betala skatt om han inte vill. Dock får han nog ta konsekvenserna om detta upptäcks.



torsdag 5 november 2009

Anna-Karin Lindgren blev kär i en terrorist



Jag minns henne. Hon är lika gammal som jag och hon jobbade på korrekturet på DN. Jag satt i klubbstyrelsen och vi diskuterade henne, när det blev känt att hon hade umgåtts med en terrorist. Skulle hon få avsked? Nej, det fick hon inte. Fast hon hade varit med och rånat en bank.

Hon påminner mig om en del andra snälla, knäppa tjejer, som inte kan ta reda på sig själva. Det fanns fler av den sorten på DN märkligt nog. Det kanske var de gamla rollerna, som spökade på den tiden. Män skulle vara kraftfulla och kvinnor underdåniga.

Annars kan man tycka att på DN borde det väl bara ha jobbat sådana som Barbro Alving. Tjejer med skinn på näsan, som kunde ta vara på sig själva. Nej så var det inte. Där fanns ömtåliga blommor, som hade intellekt och hade utbildat sig, men som drog iväg för långt åt något håll.

Men hur kan man gå med på att råna en bank? En vanlig tjej från Bromma.

Här kan ni läsa hennes historia.


Metro slutar betala bloggare



Tidningen Metro kommer att sluta betala bloggare enligt det avtal de tidigare har haft från 2007 med 3 öre per sidvisning. Flitiga bloggare har kunnat få lite kaffepengar i ersättning, men det har krävts att många har besökt dem.

Omkring 5 000 besökare per dag har kunnat ge omkring 50 000 kronor per år. Det är siffror som knappast någon bloggare kan nå. Metro fick några kända bloggare, att använda tidningen för sina bloggar och locka besökare, men nu slutar alltså Metro med detta från december i år.

Bland andra Fredrick Federley och Karolina Lassbo har bloggat hos Metro.

Själv bloggade jag också där ett tag, men tröttnade. Det krävdes att man först kom upp i 5 000 besökare på en månad för att komma i fråga för några pengar och det inbjöd till fusk. Jag skrev om det här på metrobloggen.


Metro säger att detta arrangemang inte har givit tillräckligt med annonser. Så därför finns inte den ekonomiska möjligheten att fortsätta att betala ut ersättning. Det är alltså de dåliga tiderna för tidningar, som ligger bakom.


tisdag 3 november 2009

Stora Journalistpriset



Så tråkigt att verkligheten är precis så förutsägbar, som jag trodde, när jag nominerade Monica Antonsson till Stora Journalistpriset. Nu är istället Aftonbladets artiklar om alla kvinnooffer utvalda till att eventuellt få priset. Inte rättvist, men det visste vi ju redan.

Denna serie som anses avslöjande. Det var den inte alls. Den utpekade kvinnor som offer nu igen. Den bidrog endast till att kvinnor fortsätter och leva i risiga förhållanden, för att de tror att de måste det. De är födda till offer och män till våld.

Ett typexempel är den kvinna, som i dag i Svenska Dagbladet berättar om sin egen Don Juan, som hon fortfarande hoppas kunna ha en riktig relation till. Hon skulle rädda honom från hans sexmissbruk.

Allt bygger på en gammal kvinnosyn, som gör att kvinnor inte tror att män kan något annat än vara inkapabla till trohet eller till att vara goda familjefäder. Män är våldtäktsmän, mördare och sexmissbrukare.

I förlängningen blir de rent av sådana att alla kvinnor måste gå omkring i burka eller nikab, för att de inte ska frestas att våldta. De är helt enkelt födda till detta enligt könsmaktsordningen, som anses råda i Sverige och understödjas av sådana som professor Eva Lundgren i Uppsala.

Det var de snedvridna könsrollsbilderna, som Monica Antonsson avslöjade i sin bok Mia - Sanningen om Gömda. När hon uppdagade att Mia Eriksson aldrig hade varit jagad land och rike runt av araber med k-pistar och inte heller hade haft anledning att fly utomlands för att komma undan dessa.

Hon visade då att Liza Marklund och kvinnoorganisationer gemensamt hade arbetat för denna gamla offerbild av politiska skäl. Men nu har alltså denna gamla könsrollsbild återigen belönats genom nomineringen till Stora Journalistpriset. Stackars män och kvinnor. Aldrig får vi växa upp och bli vuxna ansvarstagande. Inte om de styrande får bestämma.

Här är min motivering till och nominering av Monica Antonsson.


måndag 2 november 2009

Stieg Larssons far och bror erbjuder 20 miljoner



De säger i Svenska Dagbladet att de vill bli sams med Eva Gabrielsson och erbjuder henne 20 miljoner. Tvisten uppstod efter Stieg Larssons död den 9 november 2004 eftersom Stieg Larsson och Eva Gabrielsson inte hade något testamente och en sambo har ingen automatisk arvsrätt.

Det Eva Gabrielsson nu är erbjuden är omkring tio procent av de summor, som arvingarna alldeles säkert kan förvänta sig. Ingen vill förstås uppge summor, men med tanke på hur mycket Stieg Larssons Milleniumtriologi har sålt över världen så är detta ett rimligt antagande.

Eva Gabrielsson själv säger att hon vill ha koll på vad som händer med Stieg Larssons litterära arv. Att det handlar om att far och bror inte vet hur han ville ha det. Dessutom finns det ett fjärde manus att ta hand om. Numera är det försvunnet fast Eva Gabrielsson vet säkert var det finns.

Det fanns då i datorn på tidningen Expo, där Stieg Larsson jobbade när han föll ihop och dog i en hjärtinfarkt bara 50 år gammal.

Detta immateriella arv, som kan förvandlas till något helt annat. Till skönt klingande guld. Men varken far eller bror behöver eller vill ha dessa pengar. De har tänkt att skänka till Expo och kvinnojourer för det ville Stieg Larsson. Men hundratals miljoner kanske inte ens dessa organisationer behöver?

Att de går ut i pressen och berättar detta är ett led i att de vill ses som uppriktiga och seriösa. De vill inte bara skicka en advokat till Eva Gabrielsson. De efterlevande har inte pratat med varandra på allvar sedan Stieg Larssons död.