fredag 12 augusti 2011

Rensa på nätet!

Under lång tid var det så fult att skriva offentligt, både böcker och i tidningar, att journalister och författare hade signaturer. De ville dölja vad de stod för och ännu i denna dag kan det förekomma att journalister eller författare skriver under pseudonym.

Detta för att i yttrandefrihetens namn kunna uttrycka åsikter, som inte är helt comme-il-faut i de kretsar som bestämmer i samhället. Och detta är naturligtvis legitimt. Visst kan människor i olika positioner råka illa ut om de alltför högljutt uttrycker sina åsikter. Dock har nätet gjort det möjligt för en slags yttrandefrihet, som överhuvudtaget inte borde förekomma.

Det är numera möjligt för var och en att starta en förtalskampanj mot vem som helst, som någon får för sig att den tycker illa om. Det går att beljuga och komma med felaktiga eller slirande uppgifter. Det är möjligt för människors svarta sidor att komma fram under en signatur.

Förr i tiden fanns det naturliga hinder för att detta skulle kunna hända eftersom själva tryckandet av orden inte var i var mans hand. Tryckpressen kostade pengar och att distribuera det tryckta var heller inte helt lätt. Det fanns också människor, som satt som utvärderare av vilka ord, som skulle tryckas. Fortfarande är det så på tidningar och när det gäller böcker.

Om man ser yttrandefriheten som ett hus kan man säga att på de översta våningarna befinner sig dessa öppna och ärliga människor, som har fått godkännande av andra. Detta är människor, som står för vad de tycker under eget namn. De står för sina ord.

Om man går längre ned i huset ser det helt annorlunda ut. De anonyma breder ut sig och med den anonymiteten riskerar den, som skriver att dra iväg dit den aldrig skulle gå under eget namn. För det är ju så lätt och riskfritt.

I källaren krälar allehanda osynliga och anonyma mörkermänniskor, som är vana att ljuga och förtala, att skvallra och prata dynga om andra. Och nu kan de göra det anonymt på nätet. Orsaken till att de uppför sig så är oftast en och densamma: de är själva inte särskilt utvecklade som människor, utan passar på att visa det svartaste inom dem själva på detta sätt.

De vet att det är fel, men känslomässigt kan de inte stå emot. De har inte förmågan till introspektion, utan behöver vräka ur sig och lägga allt på andra. Själva är de enbart offer. Det är den imagen de har utåt. När de inte försöker framstå som oantastliga helgon.

Helt klart är att samhället har problem med dessa dunkla varelser: både i form av hotelser mot de som befinner sig i övervåningarna och står upp för sig själva och att dessa mörkermänniskor kommunicerar för att skapa upplopp och plundring i städer som London, Birmingham och Manchester. Och att de som terroristen Breivik tycker att de får bekräftelse av sina sjuka idéer och att det är helt okej att gå vidare med sina sinnessjuka planer.

Samhällen världen över behöver tackla detta nya. Vi kan inte längre luta oss tillbaka mot 1700-talets ideal. "Jag håller inte med om vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att säga det." Evelyn Beatrice Hall, författare har sagt det, fast det ofta felaktigt tillskrivs Voltaire, som levde på 1700-talet. Hon levde mellan åren 1868-1919 och då gick det att ha den hållningen, för det var inte möjligt att sprida hat, förtal och uppmaningar till brott så lätt som det är i dag.

Premiärminister David Cameron i England har delvis förstått problemet med detta när han nu vill se över hur Facebook, Twitter och Blackberry fungerar.




4 kommentarer:

  1. Tänk jag reagerar precis tvärtom. För det första så tvivlar jag på orsakssambandet mellan anonymitet på nätet och kravaller i Totenham. Jag har hittills inte läst något konkret fall om denna påstådda kausalitet. För det andra så är det ganska svårt att vara anonym i en polisutredning. Vad det nu var som "samordnades" och om nu detta är olagligt så finns spåren troligen kvar och kan användas mot förövaren.

    Diskussionen om anonyma kommentarers kvalite är en annan. Säkert förekommer illvilligt skvaller/förtal/hetsande. Dessutom tillkommer kommentarer skrivna i affekt och talspråk vilket i skrift ser lika illa ut som det illvilligt skrivna.

    Jag har stor behållning av din och andra bloggar. Jag tror att det finns eller kommer att finnas bättre tekniska lösningar för att hantera illvillig anonymitet i kommentarsfält.

    Men att generellt förbjuda anonymitet, t.ex. anonyma bloggar vore vansinne och det är oroväckande att ryggmärgsreflexen hos flera ledande, och i min mening korkade, politiker är att väcka sådana förslag.

    SvaraRadera
  2. Tack Alexander för att du har behållning av min blogg.

    När det gäller upploppen så finns det klarlagt i England att de kriminella har messat över Blackberry om att plundra. Twittrandet går att spåra. Facebook vet vi kan användas till uppvigling. Breivik använde detta forum för att knyta vänskapsband och kunde så knalla vidare in i sina fantasier om herraväldet över Norge.


    Anonyma kommentarer är inte ett så stort problem tycker jag. Det går att sovra. Värre är skvallersajter som sprider vilka rykten som helst. Och de anonyma bloggare som sprider hat och förtal omkring sig.

    Men allt blir säkert bättre den 1 oktober när stalking blir förbjudet i Sverige. Och vi kommer att lära oss att hantera också dessa nätmedia till slut. Tror jag.

    Här har jag skrivit om vad som är på gång om stalking:

    http://annhelenarudberg1.blogspot.com/2011/06/stalking-blir-olagligt-i-sverige.html

    SvaraRadera
  3. Ann Helena, som Du själv påpekar i början av Din text kan folk ha intresse av att uttrycka åsikter man inte vill stå för öppet. Det kan förstås handla om ren nätmobbning eller hatisk rasism men det kan också handla om så enkla saker som exempelvis kritik mot förhållanden på den egna arbetsplatsen eller synpunkter på vargjakt (en mycket ingfekterad fråga). Det finns faktiskt helt legitima behov av att kunna framföra åsikter anonymt. För övrigt har det alltid funnits illvilligt skvaller och förtal, även på Beatrice Halls tid. Det är inget skäl att inskränka yttrandefriheten.

    SvaraRadera
  4. Anonym 14:49: Du har helt rätt om att det finns legitima skäl att vara anonym. Jag är helt fri på det viset och kan stå för vad jag säger (ingen arbetsgivare att ta hänsyn till och jag är en frispråkig människa).

    Men tyvärr så är min upplevelse att det finns elaka och sjuka människor, som skriver för att jävlas. Som jag sa så är kommentarerna det minst jobbiga. Jag har alldeles nyss på Newsmill bemött en kvinna, som blåljög om mig. Det trist, men går att bemöta.

    Däremot är det värre när någon har en blogg och helt enkelt skriver en massa skit på den om andra människor, men som jag har sagt förut. Detta kommer att bli bättre...

    På Beatrice Halls tid gick det inte att sprida skvaller och förtal över hela världen och detta fanns kvar i all evighet i miljonupplagor. Tack och lov så finns det så mycket skit på internet så att det mesta drunknar och försvinner i gösselbadet.

    SvaraRadera