Det skriver Johan Croneman i dag i en TV-krönika, där han menar att medierna ägnar sig åt att demonisera terroristen Breivik. Det är enklast så.
Hitler och hans anhängare använde tåget - i brist på internet - och åkte kors och tvärs i Tyskland och propagerade i sex-sju städer per dag. Hårt jobb gav utdelning, menar Croneman.
Och att denna nationalsocialistiska åskådning inte var vansinnig utan genomarbetad. Men tiden var inte densamma. Och det glömmer krönikören. I Tyskland var inflationen under 20-talet så hög att man måste gå med skottkärror med pengar när man skulle handla mat.
Eftersom jag har barn med en tysk man, som växte upp i ruinerna i Braunschweig efter andra världskriget (det tog ett par årtionden att röja dem) har jag hört hans släktingar sitta och berömma Hitler också på 60-talet, för han fixade så att människor fick jobb. Han fick ordning på ekonomin. Han byggde motorvägarna, som jag åkte på även på 60-talet (och som naturligtvis finns kvar än i dag).
Tyskland var bankrutt och Hitler blev den räddande ängeln.
Något dylikt är tusen ljusår från där herr terroristen Breivik befinner sig. Han är en skurk utan omgivning. Han tänkte att han skulle ordna 25 miljoner för att se till att hans manifest blev marknadsfört. Men han hade inte tålamod eller kunskap att åstadkomma detta. Det finns i dag ingen möjlighet att basera hat mot någon folkgrupp på samma sätt. Inte som då mot judarna.
Hitler valdes av tyska folket i demokratisk ordning till att bli det han blev. Sedan spårade allt ur.
Min äldste sons farfar har aldrig träffat sitt barnbarn. Inte heller har han sett sin son. Han stupade i Ryssland i andra världskriget 1944 innan hans ende son föddes. Så fick ett helt folk och en hel värld lida för att galna idéer tog makten över människorna.
Detta går absolut inte att jämföra på samma dag med en överbliven galning i Norge. Uppvuxen och uppfostrad av en omedveten vårdande sjuksköterska till mamma. Av en styvfader som var rigid officer. Av en pappa elfenbenstornsdiplomat han träffade på somrarna. I en omgivning, där man tyckte sig vara förmer.
Det som har hänt nu i Norge hände då varje dag i Tyskland. Att en man i uniform mejade ner oskyldiga människor. Ohyggligt många ansågs som ohyra och skulle utrotas. År 2011 i Norge går inte att jämföra med 30-talets Tyskland. Inte ens med 60-talets.
Det är att upphöja denne klippa och klista-retoriker till någon han inte är.
"Hitler valdes av tyska folket i demokratisk ordning till att bli det han blev".
SvaraRaderaPopulär men felaktig myt. Hitlers parti fick 33% av rösterna i det sista "fria" Reichstagsvalet 1932. Sossarna har fått större stöd än så i svenska riksdagsval men det har aldrig tagits för något folkligt mandat för att göra någon sosseledare till diktator.
President Hindenburg utnämnde motvilligt Hitler till kansler för en minoritetsregering året efter, 1933. Samma år brändes Reichstagsbyggnaden ner vilket gjorde det möjligt för Hitler och hans parti att ta över hela makten över landet.
Hitler används ibland (men lyckligtvis inte av dig) som felaktigt argument för att demokrati är dåligt eller otillräckligt. Hellre bör han då användas som argument för att hålla huvudet kallt och för att hålla ett särskilt strängt öga på makthungriga makthavare under terrordåd och andra katastrofer.
Bra inlägg annars!
Anonym 10:58: Jo jag var medveten om det där, men allt går inte in i ett inlägg. Bra att du kom med det i en kommentar! Men som sagt det går inte att jämföra Tysklands 30-tal med Sverige nu (eller Norge). Inte heller när det gäller valsiffror och att göra någon sosseledare till diktator. De stämningarna har aldrig funnits på samma sätt hos det svenska folket. Vi var aldrig så utsatta för vi startade heller aldrig första världskriget, vilket jag inte heller gick in på och behövde heller inte betala skadestånd för det...
SvaraRaderaPoängen med DN-artikeln är att Breivik inte bara är en störd person ensam om sina idéer, men att han följer en ideologi som delas av en hel del européer idag. Croneman menar att denna främlingsfientlighet aldrig kan krossas om vi fortsätter att avfärda Breivik som "en störd ensamvarg" utan att bemöta den bakomliggande ideologin. Ingen har jämfört Breiviks retoriska förmåga med Hitlers, eller dagens främlingsfientlighet med 30- och 40-talets nazister.
SvaraRaderaAxelman: Ja hur många då? Européer alltså? I går stod jag och pratade med en trappansvarig i en brf i Älta och hon sade att det är jobbigt med dom där som går runt i hucklen. Skönt att dom inte har flyttat in här! Just i hennes portuppgång således.
SvaraRaderaPå den nivån ligger en vanlig svensks främlingsfientlighet. Är det ett problem? Hucklen har inte varit inne sedan jag var tonåring. Då gick jag själv omkring med sjal runt huvudet, för att hålla håret på plats (Farah Diba-frisyr).
Breivik är helt klart en galning, som tror att han står i spetsen för en orden och har A- och B-krav på sin lista. A-kraven går ut på att få överhetsmakten över folket på olika sätt i Norge och B-kraven på att få papper snus och annat. Jag har sällan sett en personlighetsstörd galning framträda tydligare.
Det ligger inte långt borta att upphöja Breivik till Hitler eller att jämföra dagens icke-gillande av hucklen med 30-40-talets nazister. Vänta bara om vi får hålla på några månader till så kan internet skapa fler sådana här knäppisar. Och större motkrafter.
Att säga att Breivik "följer en ideologi som delas av en hel del européer i dag" är verkligen att måla fan på väggen. Att Breivik är en unik personlighetsstörd galning är således inget du kan se?
Huruvida stora delar av befolkningen delar Breiviks ideologi beror sig på hur man definierar hans ideologi, eller rättare sagt hur pass mycket av hans manifest man måste hålla med om för att kunna sägas hålla med honom. Antalet personer som håller med Breiviks manifest till 100% är förmodligen nära nog noll, däremot verkar det finnas ganska många människor som anser att alla invandrare som begår brott bör deporteras, att invandring måste stoppas för att skydda svensk kultur, att muslimer är en lägre stående människoras som har det i sin DNA att inte kunna vara lika civiliserade som vita, att globalisering är dåligt, och liknande.
SvaraRaderaHur pass många människor som har åsikter i stil med dessa vet jag inte, jag vet bara att jag råkar på människor som säger sådana saker väldigt ofta. Några dagar efter attentatet mötte jag en granne, vars kommentar till händelsen var "Det är fel att skjuta barn, men han har ju rätt i det han skriver i sitt sånt manifest". Några dagar senare mötte jag en släkting, hans kommentar var "De borde ju ha fattat att fortsätter de släppa in massa muslimer och vägrar debattera invandringsfrågan så är det bara en tidsfråga innan någon får spel och gör något sånt här, för att få politikerna att vakna!"
Min granne och släkting är kanske två ensamma galningar till, men jag får definitivt uppfattningen att många nationalistiskt lagda människor i smyg stödjer det Breivik gjorde, eller iallafall stödjer hans nationalistiska ideologi.
liamurray: För att din granne och din släkting ska bli "två ensamma galningar till" krävs att de gör som Breivik och planerar i ett decennium för att gå ut och skjuta så många som möjligt av det regerande partiets påläggskalvar och att de smäller av en bomb på nästan ett ton för att ta död på så många regeringstjänstemän/kvinnor som möjligt (att så få som åtta strök med i de kvarteren måste man väl tacka skyddsänglar/trafikstockning för).
SvaraRaderaTror du det om din granne och släkting? Att tolka det de säger så är väl att gå lite långt. Och vi vill väl inte ha det som i DDR, där med säkerhet Stasi hade fått höra om dessa dina medmänniskor. De har ju fel uppfattning enligt PK-åsikterna.
Den trappansvarige jag talade med i går invände genast själv mot det hon sade: så får man ju inte säga. Uppenbarligen vet folket vad de får säga och göra, men ännu finns en del yttrandefrihet kvar. Hon kände inte mig, men vågade ändå uttala denna åsikt.
Det viktiga är inte det absoluta antalet, det viktiga är tendenserna. Det offentliga samtalet har på senare tid blivit alltmer tillåtande vad gäller invandrar- och islamkritiska uttalanden. Det tar sig bl a uttryck i att något som för bara något årtionde sedan var otänkbart - att politiska partier med invandrarkritisk inställning (där partitoppen kanske inte är så "militant" men där gräsrötterna inte sällan har en annan framtoning) - är idag legio i många demokratier.
SvaraRaderaDet är inte det absoluta antalet stödjare som är viktigt i läget, det viktiga är att de tycks bli fler (eller att fler öppet yttrar sådana åsikter) och att det självklart påverkar människor som befinner sig i den offentliga miljön där detta sker. Och det är i det sammanhanget diskussionen om den "ensamme galningen" ska ses. Huruvida han är "galen" eller ej är inte viktigt, som jag ser det. Det viktiga är att i ett samhälle där majoriteten av människor bor i städer, med ständig uppkoppling, finns det ytterst få "ensamma" individer.
M: Så yttrandefrihet är illa? Är det inte viktigt om han är en personlighetsstörd galning? Så du tror alla kan bli sådana för att de är uppkopplade? Datorerna borde förbjudas kanske? Eller åtminstone ständig uppkoppling? Se också svaret ovan till liamurray.
SvaraRaderaBra inlägg tycker jag!
SvaraRaderaDu går i sidospår, så jag håller mig till de frågor du faktiskt ställde: "Att Breivik är en unik personlighetsstörd galning är således inget du kan se?". Breivik är unik i den typ av våld han använder, men han är inte alls unik i sin politiska åskådning, vilket framgår av hur många "rumsrena" politiker som gillade hans blogg och delade hans idéer.
SvaraRaderaDen andra frågan: "Ja hur många då? Européer alltså?". Av det som har framått hittills var Breivik högerextrem islamofob men inte nynanzist. Vi har många sådana partier i Europa, Sverigedemokraterna är ett av dem, Dansk Folkeparti ett annat, British National Party ett tredje. Om du samlar ihop rösterna till dessa typer av partier i hela Europa får du enkelt ihop ett dussintal miljoner européer. Så många européer blir det.
Tack Maja!
SvaraRaderaAxelman: Ursäkta min okunskap och mitt ointresse för vad denne terrorist har åstadkommit, men vilka "rumsrena" politiker har gillat hans blogg och delat hans idéer ?
SvaraRaderaFråga två: Okej slarvigt räknat så blir det så, men folk byter parti. Nästa gång röstar de på något annat. Min gamle styvfar (som dog efter valet förra vintern) sa att han tänkte rösta på sd. Vet inte om han gjorde det. Men det berodde nog mera på protest än på att han var högerextrem islamofob. Moderat var han däremot större delen av sitt liv.
I kommunalvalet som stundar nu i Norge kan man ju gissa att arbeiderpartiet kommer att ta en skrällseger, vilket inte betyder att de kommer att sitta i regeringen nästa gång. Väljarna väljer varje gång och väljarkåren förändras hela tiden.
Det är ju fantastiskt.
SvaraRaderaProblemet är alltså att det finns människor som har åsikter, som motsätter sig att de länder de själva och deras förfäder byggt upp nu bit för bit ges bort till kolonisatörer som släpps in av politiker och massmedia i Västvärlden.
Att det finns människor som klagar på detta och försöker göra sin omgivning uppmärksam på alla problem som följer.
Världen är allt bra snurrig.
Var säger jag något ifrågasättande om yttrandefriheten? Jag säger att det skett en kantring i den officiella diskussionen under det senaste fåtalet år - dvs under en betydligt kortare tid än vi har haft yttrandefrihet. Så den förändringen har inget med yttrandefriheten att göra.
SvaraRaderaAtt ifrågasätta om något borde ha sagts är , i min begreppsvärld, inte detsamma som att ifrågasätta rätten att säga det. Friheten att yttra sig är viktig, liksom den medföljande skyldigheten att fundera på om det man säger (eller HUR man säger något) får konsekvenser. Att den du riktar ett budskap till inte har ett ansikte på internet innebär inte att han/hon inte kan ta illa vid sig eller på annat sätt påverkas (i vissa fall i extremare riktning än andra).
Tänker du fortsätta tro att jag - istället för att efterlysa ökad respekt, saklighet, empati, intelligens och eftertanke i debatten och diskussionerna - vill avskaffa yttrandefriheten är det upp till dig att bevisa var jag säger något sådant.
M: Du är en riktig demokrat och gillar yttrandefrihet. Mina frågor var journalistiska. Ursäkta mig så mycket. Jag borde inte ha pressat dig som jag skulle ha pressat en makthavare. En yrkesåkomma. Det gick av bara farten.
SvaraRaderaDen amerikanske progressive talk-radioprataren och författaren Thom Hartmann menar på att de som upplevde fasorna under andra värdskriget är nu över 80-90 år, flertalet finns inte kvar i livet. Det finns inte kvar så många som minns, och kan förhindra en upprepning.
SvaraRaderaBara de som upplevt fasorna vet hur det är och vill inte de skall upprepas. De nya generationerna har inga sådana erfarenheter, och därmed hämmningar.
Thom menar på därför att de tidigare misstagen kan komma att åter upprepas..Det är upp till oss ifall vi vill ta lärdom..
Lyssna gärna på Thom Hartmann, man lär sig alltid något nytt om världen. Han sänder mån-fre 18-21 svensk tid på URL: http://radioeast.no-ip.org:4060/listen.pls
Rekommenderar den utmärkta BBC-dokumentären
"BBC.Our.War.10.Years.in.Afghanistan", där detta avhandlas; http://thepiratebay.org/torrent/6492837/BBC_Our_War_10_Years_in_Afghanistan_1of3_PDTV_x264_AAC_MVGroup
Delar finns på YouTube; http://www.youtube.com/watch?v=SaXR70BFvSw
OBS. Varning, denna dokumentär är ganska jobbig att se, då många av de "sanningar" man tror sig ha om saker och ting, får sig en rejäl smäll.
Dennis: Jag anser nog att man måste vara rätt avstängd för att inte begripa fasorna under andra världskriget. För mig räckte det med att höra de vuxna berätta (jag är född -45). Och se journalfilmerna som gick på biomatinéer.
SvaraRaderaOch när jag var tonåring så var det helt troligt att vi skulle utplånas allihop vilken dag som helst av ett kärnvapenkrig. Två världsmakter stod mot varandra. Jag vet inte hur gammal du är, men det var först på 60-talet i och med Kennedy och efter Kubakrisen -62, som det gick att slappna av en smula...
För flertalet av oss människor är det så att det man inte upplever/upplevt själv, det finns inte.
SvaraRaderaFörhoppningvis förändras detta med Internet och de nya generationer som är barn idag. Detta kan sudda bort de fysiska och mentala gränser mellan oss människor.
Jag är dryga 20 år yngre än du, och tillbringade mina första år i ett land, där det var samma misär som det var i Sverige under 10-20-talet. Som första barnet hade jag ibland inte mat för dagen, utan fick suga på en tygpåse med brödsmulor och socker.
Vi som lever i Sverige idag lever i högsta grad privligierade liv.
Flertalet tycks ha glömt, eller bryr sig inte, hur illa det var bara 2-4 generationer sedan.
Dennis: Jag håller inte med dig. Jag har haft en mamma, som hade det precis som du.
SvaraRaderaNog förstod jag när hon berättade att de fick gå och lägga sig att sova ibland istället för att få kvällsmat. För då kände de inte hungern. Och att morfar sade att de inte fick dubbelsovla, dvs inte ta både smör och ost på brödet. Bara det ena.
Hon var mycket mager ända upp i tonåren. Född 1924.
Och jag har alldeles nyss avslutat ett manus om detta plus en del annat, som hade med mina förfäder att göra. I Ormbärarens tid heter det. Du får väl läsa boken när den kommer ut (inte bestämt ännu).
Och om du läser min utgivna dagbok Ett Sekel av Tystnad så står där bla att ibland hade vi 200 kronor, som skulle räcka till mat en hel vecka innan nya pengar kom in.
Det blev makaroner och makaroner. Och kanske en bit falukorv. Detta var på 2000-talet och mina barn har upplevt det.
Jag tror du har fördomar om Sverige och svenskarna.