Så kan man kalla Somalia. När jag hörde en kvinna på radion klaga över att hennes barn hade dött och hon sedan som avslutning säger: Nu har jag bara fem barn kvar. Så ger detta Somalias problem i ett nötskal.
Kvinnorna föder barn på barn. De använder inte preventivmedel utan ser barn som rikedomen. Precis som min mormor och morfar gjorde. De fick tio barn. Men de kunde uppfostra dem alla till vuxen ålder.
Tänk om Sverige inte skulle ha förändrats sedan 1900 kallt, utan alla fortfarande levde av jordbruk och fiske. Så fort vintern blev hård (som den förra och förrförra) så fick folket svälta. Det fanns inga marginaler i landet, för befolkningen hade fördubblats många gånger om på hundra år och Sveriges befolkning var uppe i 40 miljoner.
Kvinnorna i Somalia är förtryckta och männen krigar. Könsrollerna är inte ens från 1800-talet utan sedan medeltiden. Männen blir pirater eller går med i den islamska terroriströrelsen al-shabab. Muhammed bestämmer över landet, en profet som har varit död i många hundra år. Och var och en tolkar denne profet så att just de har rätt att kriga mot alla och envar för att få det den behöver.
Och naturligtvis så stjäls FN:s mattransporter till den svältande befolkningen. För det ingår i den kultur där de är uppfostrade. Jag först och Allah på min sida. Själv så har jag slutat att ge till hjälporganisationer.
FN tycker att vi andra omedelbart ska öka vårt stöd. Ge dem så mycket mat att det inte finns någon svart marknad, som lönar sig. UNICEF har tidigare sagt att de inte har behövt betala för att komma in i landet. För det krävde terroristorganisationen tidigare.
Somalia har ingen centralmakt, utan det är bovarna som styr. Kaos råder och befolkningen har ökat från kring 3 miljoner på 60-talet till nästan 9 miljoner nu. Hur ska detta kunna fortgå? Så fort det blir torrare och hetare än det redan är så svälter naturligtvis befolkningen.
Redan på 60-talet var Somalia till stor del beroende av ekonomiskt hjälp utifrån. Det har således inte ändrats på åtminstone 40 år. Bara blivit värre.
PS. Här kan ni läsa en artikel om att det finns mat bara en dagsresa från de svältande i flyktinglägren i Kenya. Där odlar bonden John Kariuki mat, som han inte kan sälja, utan den måste slängas eller den ges till hans djur. Men sådant berättas inte i Sverige, utan här är det offren för svälten, det hela tiden handlar om. Och att vi ska ge bistånd i form av mat. Så att västvärlden kan bli av med sitt överskott. Istället för att den afrikanska befolkningen ska hjälpa sig själv. DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar