Hon dog i går, lämnade denna världen efter 90 år. Därmed är alla syskonen borta. Den syskonskara på tio, fem systrar och fem bröder, där min mamma var yngst, men dog allra först.
Moster Ebba Andersson var således född 1921 medan min mamma Harriet Rudberg, som dog 1968, var född 1924. Jag vet inte vilket liv som var rikast eller mest lyckat av de tios. På jorden kan det tyckas som om den som ytligt sett har mesta prylarna och pengarna och har levt med rikedom är mest lyckad och bäst. Men så behöver det inte vara.
Moster Ebba kom inte ihåg så bra vad som hände henne på slutet, men hon kunde minnas sådant som hade hänt långt tillbaka. När jag pratade med henne i telefon för ganska länge sedan, så trodde hon att hennes bror Josef levde, men han dog redan på 80-talet.
Alla de där barnen som växte upp ute på Skotterön i Mälaren och senare i torpet i Kärrbo, Skärsholmen, utanför Västerås. De är borta nu. Det är ett generationsskifte. Nu är vi barn de äldsta.
Ni levde bra liv. Det tror jag och har ni något ouppklarat att prata om nu i himlen, så får ni jobba vidare på det där. Men mest blir det nog skratt och kramar.
Algot, Viola, Alf, Hans, Linnea, Evert, Josef, Rosa, Ebba och Harriet. Vila i frid! Vi ses snart igen. Tiden går så fort när man har roligt!
Ni är odödliggjorda redan i det jag har skrivit om släkten och som heter I Ormbärarens tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar