Maud Olofsson är desperat

Vår näringsminister skriver i dag att elbolagen ska tvingas att ge också den fjärdedel av elkunderna, som inte har valt aktivt ett elbolag, ett rimligt elpris.

De som inte har valt är alldeles säkert sådana hushåll, som betalar för lampor, kylskåp och inte så mycket mer. De som bor i hyresfastigheter och inte själva har tagit något ansvar för sitt boende.

Det går ingen nöd på sådana kunder. De har inga stora kostnader. Det är människor, som själva har satsat på boende utanför de stora städerna. De som bor på landet och i egna hus, som har tusentals kronor per månad i kostnad för elen. Hur de än vänder och vrider sig.

Det finns ingen möjlighet att byta bort de stora bolag som transporterar elen till dessa bostäder. Och kostnaderna bara för detta uppgår till omkring 500 kronor per månad.

I Sverige finns ingen möjlighet att enkelt ansluta sig till vindkraftverk, som miljömeteorologen Pär Holmgren så självbelåtet tyckte att alla skulle göra.

Vi är helt enkelt i händerna på dyr el eftersom varken regeringarna, som har funnits under det senaste decenniet eller någon annan har varit intresserade av att el ska tillhandahållas till konsumenterna på ett billigt sätt. Näringslivet har redan fått betala detta genom industriella nedläggningar, när fabrikerna inte har haft råd med elen.

Näringsminister Maud Olofsson är inte beredd att ifrågasätta systemet. Statskassan tjänar alldeles för mycket pengar på den nuvarande ordningen. Skatt läggs på skatt på varenda räkning som konsumenterna betalar. Först elskatt och sedan moms ovanpå detta.

Allt handlar om att Maud Olofsson och andra tror att miljön håller på att gå åt helsike. Så därför ska vi i Sverige få betala dyrt. Allt handlar om pengar, inte om miljön.

Under tiden så säljer vedhandlarna ut våra björkskogar till konsumenterna när vintern återigen slår rekord. För människor måste ha lite värme i sina stugor. Detta utspel, som Maud Olofsson gör i dag handlar varken om miljön eller konsumenterna utan att hålla sig kvar vid den egna makten.