När Hans Erssons fru Ingrid tragiskt gick bort i en hjärtinfarkt på Lucia 2010 så kom läkaren hem för att skriva dödsbevis och dödförklara hans fru. Men eftersom läkaren hade båda makarna uppe samtidigt i datorn så valde systemet att dödförklara Hans Ersson. Han var ju äldst och det vet alla att kvinnor lever längre.
Det visste tydligen det här datasystemet också. Trots att detta rättades till manuellt av läkaren efter någon vecka tog det ett år innan allt var återställt.
Banken låste alla konton. Det krävdes tre försök innan Hans Ersson kunde bli levande i bankens datasystem igen, för det var inte en normal rutin. Försäkringskassan stoppade pensionen. Tjänstepensionen stoppades. Försäkringarna stoppades. Olika kort på företag stoppades. Han var inte längre medlem i Reumatikerförbundet. Hjälpmedelscentralen ville ha tillbaka alla hjälpmedel. Busskortet gällde inte längre och tidningarna slutade komma.
Inte nog med sorgen efter hustrun Ingrid utan han behövde slåss med olika myndigheter och företag för att bevisa att han levde.
Hans Ersson, som bor i Askim, anmälde det inträffade till Socialstyrelsen eftersom han inte ville att fler skulle råka ut för denna mardröm. De har nu utrett detta och kommit fram till att det handlade om den mänskliga faktorn. Den som hade ordnat dataprogrammet så att den äldste alltid dog först måste ha varit programmerad själv efter fördomar. Så måste detta tolkas.
Personligen tycker jag att han förtjänar något mer än en ursäkt. Det borde vara skadestånd när ett landstingsägt dataprogram dödförklarar levande människor. Men ingen klandras nu, varken läkaren eller vårdcentralen.
Det visste tydligen det här datasystemet också. Trots att detta rättades till manuellt av läkaren efter någon vecka tog det ett år innan allt var återställt.
Banken låste alla konton. Det krävdes tre försök innan Hans Ersson kunde bli levande i bankens datasystem igen, för det var inte en normal rutin. Försäkringskassan stoppade pensionen. Tjänstepensionen stoppades. Försäkringarna stoppades. Olika kort på företag stoppades. Han var inte längre medlem i Reumatikerförbundet. Hjälpmedelscentralen ville ha tillbaka alla hjälpmedel. Busskortet gällde inte längre och tidningarna slutade komma.
Inte nog med sorgen efter hustrun Ingrid utan han behövde slåss med olika myndigheter och företag för att bevisa att han levde.
Hans Ersson, som bor i Askim, anmälde det inträffade till Socialstyrelsen eftersom han inte ville att fler skulle råka ut för denna mardröm. De har nu utrett detta och kommit fram till att det handlade om den mänskliga faktorn. Den som hade ordnat dataprogrammet så att den äldste alltid dog först måste ha varit programmerad själv efter fördomar. Så måste detta tolkas.
Personligen tycker jag att han förtjänar något mer än en ursäkt. Det borde vara skadestånd när ett landstingsägt dataprogram dödförklarar levande människor. Men ingen klandras nu, varken läkaren eller vårdcentralen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar