Krig skördar offer

Jag har aldrig förstått vad USA gör i Afghanistan. Förmodligen ska de stoppa terrorismen, men det gör man väl inte genom massmord?

En soldat fick spel och sköt sexton civila. Det är det senaste. Ska han dömas till döden? Jo det tycker jag nog. Varför ska han behandlas annorlunda än om han hade gjort detsamma i USA?

I princip är jag emot dödsstraff, men i det här fallet är det berättigat enligt de lagar som finns i USA. Det här är en upprepning av Vietnam och Song My (eller My Lai).

För er som inte var födda då är det här en påminnelse: det som hände då var ett massmord på flera hundra bybor utförda av amerikanska soldater på 60-talet. Det berömda året 1968. Trettio soldater gick bärsärkagång.

Krig är ett elände och skapar förfärliga monster till människor. Då får ondskan tillfälle att breda ut sig. Egot som bara bryr sig om det materiella och tror att ju färre människor desto bättre, ju mer till de som lever, skapar denna ondska. Egot är omedvetet och tror på slagord, som inte ifrågasätts. Annars kan inte en fiende skapas.

Detta härjar överallt från internet och i vår vardag där det uttrycks i form av svordomar och tillmälen om andra. Nästa nivå längre ner är skrikande och rytande. Ett steg ännu längre ned finns våldet.

Själva kärnan i all tankeverksamhet är vissa repetitiva tankar och påståenden, som förblir bestående hos den människan, beroende av uppfostran, kultur och familjebakgrund. De tankemönster som en människa identifierar sig starkast med skapar själva egot. 

Nationalitet, religion, ras, samhällsklass och politisk tillhörighet är ett slags invanda starka föreställningar hos människor. Egot lever på identifikation och separation. Det mentalt baserade jaget bestående av tankar och känslor är bräckligt eftersom detta till sin natur är flyktigt. Egot kämpar för sin överlevnad och försöker skydda sig självt och bli större.

Detta "jag" förutsätter att det finns "andra". Och de som egot ser som mest annorlunda blir fiender. När ett lands armé säger att nu ska vi bekämpa fienden, så har egot besegrat också den nationen. Detta blir till krig mellan länder.

Att inte reagera på egot hos andra människor är det mest effektiva sättet för en människa att gå bortom egot, inte bara i sig själv, utan också att lösa upp det kollektiva egot. Detta är en kollektiv dysfunktion hos mänskligheten, som inte kan bestå. 

Egot tog över den här soldaten helt och hållet och fick honom att göra detta mot sina medmänniskor. Jag tycker att USA inte borde befinna sig i Afghanistan, att det USA har som grund för sitt land: att skapa ett nytt och bättre land än den världsdel Europa de lämnade, fortfarande är ett bra mål. Men det tar tid för en nation att inse vad som behöver göras. Och grunden till detta finns hos varje människa: att genomskåda egot.

Det i sin tur betyder att förlåta alla som betraktas som fiender. Denna förlåtelse är inte något som kan tillkämpas utan uppstår av sig självt, när den människan inser att allt grundar sig på ett missnöje, som har till uppgift att stärka egot och få den människan att känna sig orättvist behandlad, att klaga och ha rätt, vilket i sin tur ska ge den människan en känsla av överlägsenhet.

Egot försvarar illusionen om den människan, för att den inte ska inse fakta och det kan inte skilja på en händelse och sin egen reaktion på denna händelse. En medveten soldat skulle aldrig gå ut i krig. Den skulle låta freden finnas. Det går inte att bekämpa egot, det skapar bara mer av det.

Så egentligen skulle USA som land nu säga: vi ger oss iväg från Afghanistan för det kommer att skapa mer fred i världen. Men istället kommer det troligen att bli en nedåtgående spiral med mer hat och mer ondska. Tyvärr. President Barack Obama har lämnat kondoleanser, men det bästa vore att omedelbart dra tillbaka alla soldater. Dock ska detta göras 2014.

William Calley, som ställdes inför rätta för massakern 1968 i Vietam, dömdes till ett mångårigt fängelsestraff, men avtjänade det inte. Han fick istället husarrest. Han fick nåd av president Nixon på 70-talet och lever fortfarande i USA 68 år gammal. Han är fortfarande lika omedveten, fast han ångrar det han gjorde. Han tror att det var hans överordnade, som fick honom att döda.