Hon var bara för mycket. Över alla gränser. Och i dag så skriver Karin Thunberg om hennes efterlämnade brev i Svenskan (hittar det inte än på internet, jo här fann jag det).
Sönerna har skänkt allt till Kungliga biblioteket och där finns ett oöppnat kuvert: Till barnen när jag är död, står det på det, + eftermäle. De fyra sönerna har skänkt allt utan att gå igenom pappren uppenbarligen. Det blev åtta hyllmeter.
Två av sönerna kommer till biblioteket för att öppna detta sista kuvert. De visar sin mammas testamente för journalisten. Thorvall beklagar att hon lämnar efter sig så lite, men så småningom det kanske går att sälja hennes "stackars kladdiga originalmanus". För hon tror nog att hon kommer att bli upprättad sen... va blev hon inte det?
Hon skrev ju När man skjuter arbetare... 1993 och fick Moa Martinson-priset för den, för den låg rätt i tiden. Den handlar om 30-talet och Ådalen och hennes föräldrar. Pappan var själsligt sjuk, sinnessjuk och hennes mamma lurades in i äktenskapet.
Jo Kerstin Thorvall var själv alldeles för mycket, med drag av sin sinnessjuke far. Med slängar av manodepressivitet eller bipolär, som det numera heter. Med en ständig rädsla för att hon skulle ha ärvt faderns sinnessjukdom. Hennes söner hatade henne, men nu gör de det inte längre, säger de båda Hans och Anders till Karin Thunberg.
För sönerna säger att det inte går att hata någon som inte klarade av att leva. I slutet av sitt liv ville Kerstin Thorvall allt mindre och var rädd för allt.
Och det där brevet, det oöppnade med testamente och eftermäle. Det är daterat på kvinnodagen den 8 mars 1983, således 27 år innan hon verkligen dör den 9 april 2010. Hon såg framför sig sin död så tidigt. Och sparade kuvertet hela denna långa tid.
Men hennes söner ska nu se till att hennes eget eftermäle ska stå på gravstenen i Fläckebo i Västmanland:
Hon var en människa som ville säga som det var och hon lärde sig aldrig att inte alla ville veta det.
Här skrev jag själv en artikel om henne när hon var död. Den artikeln hade rubriken: Kerstin Thorvall uppförde sig som en usel karl.
PS. Funtad som står i rubriken har synonymerna: beskaffad, skapad, skapt, danad, konstruerad, gjord och detta är i jämförelse med oss andra naturligtvis. På gott och ont. DS.
Varför intresserar du dig så mycket för Kerstins moral? Hon var väl ändå först och främst författare, även om hennes böcker har gått under benämningen "bekännelselitteratur". Enligt min åsikt är hon en av de bästa moderna stilisterna i Sverige. det kanske har blivit dags att uppskatta henne för det istället för att bråka om hennes livsstil!
SvaraRaderaVilken senkommen reaktion! Det här handlar inte om Kerstins moral. Utan om hur hon var som människa. Så det får man inte berätta om när det gäller författare? Jag är själv författare och jag berättar ständigt om mig själv. Varför kommenterar du ett över ett år gammalt inlägg? Det var aktuellt då för att hennes söner berättade om henne. För mig är det intressant vad som skapar en författare och hur hela livet ser ut. Inklusive det som människan själv inte har berättat.
RaderaEller tycker du Elisabeth att jag ska ligga på knä och beundra mig själv när jag har hittat någon snitsig formulering? Vi författare är helt enkelt ett högre stående släkte, som ska uppskattas eller inte skrivas om alls. Och barn och barnbarn får inte uttala sig om någon av oss när vi är döda? Nä, vi är helt enkelt parnassens gudar? Eller vad menar du. Vore intressant att höra.
Raderamed drag o slängar av sinnessjukdom förstår inte förklara gjärna
SvaraRaderaHennes far var sinnessjuk. Läs den här boken så förstår du bättre:
Raderahttp://www.bok.nu/Kerstin_Thorvall/Fran_Signe_till_Alberte
Det tröttsamma är väl egentligen att alla ska klanka på en kvinna som är en dålig mamma. Ingen beskyller en framgångsrik manlig författare för att vara en dålig pappa- det faller sig liksom naturligt eftersom han såklart var upptagen av sin karrär.
SvaraRaderaJodå det finns många exempel på barn som varit besvikna på sina pappor. Martin Melin har tex själv erkänt att han var en dålig pappa. Och här kan du läsa om Sanna Lundell som växte upp med en alkoholistpappa och som morfar passar han aldrig barnbarnen.
Raderahttp://www.expressen.se/noje/sanna-lundell-pappa-passar-aldrig-barnen/
Alla människor är individer plus att de har föräldraroller.