torsdag 26 maj 2011

Ett sekel av tystnad

UPPDATERAT
heter min första bok, som handlar om allt som har förtigits i etthundra år i min släkt.

Hemligheter ligger alltid och skaver och gnager inombords fast man kanske inte vet vad det handlar om. Och släkten tycker naturligtvis att inget ska skrivas.

Det har två kvinnliga släktingar till Ingmar Bergman också upplevt i sina liv och de båda: Louise Tillberg och Veronica Ralston har skrivit varsin bok om denna släkthemlighet, som det har skvallrats om länge i familjen: att Ingmar Bergmans mor inte var hans biologiska mor.

Det framgår av dna-prov som har gjorts att det var så att Erik var hans far, men att modern var en annan kvinna, som fick tre barn, men som gav bort dem allihop. Hon var nämligen ogift när hon fick dem och skammen måste döljas.

Ingmar Bergmans mamma Karin var mycket sjuk i spanska sjukan (åtminstone enligt Ingmar Bergman enligt andra blev hon sjuk först den hösten) när hon födde sin son 14 juli 1918. Han var mycket klen och nöddöptes på sjukhuset. Sedan fördes han enligt släktlegenden den långa vägen till Dalarna för att få en amma.

Och så någon månad senare så döptes detta förmodade samma barn en gång till. Två dop? Varför då?

Veronica Ralston misstänker att Erik Bergman hade en relation med Hedvig Sjöberg och att han var far till Ingmar och hon den biologiska mamman. Han bytte helt enkelt ut barnen, för detta barn, som blev Ingmar Bergman hade fötts någon vecka tidigare än det äktenskapliga barn, som dog och försvann.

Hedvig Sjöberg fick lova att aldrig avslöja vad som hade hänt. Så tror de båda kvinnliga släktingarna att det gick till. I alla släkter finns hemligheter och detta gjordes tror de därför att äktenskapet mellan Karin och Erik hade aldrig fungerat ifall deras son hade dött. De var omaka och deras liv tillsammans turbulent.

Och kanske hade Ingmar Bergman aldrig kunnat utforska mänskliga relationer på det vis han gjorde genom sitt liv på teater och film ifall han inte hade börjat det som en oäkting. Inte till sin far, men till sin mor.

Ingmar Bergman skriver själv i sina memoarer: Den som levt i lögn älskar sanningen. Om Ingmar Bergmans pappa har det sagts att han inte skulle ha brytt sig ifall Sverige hade blivit Nordmark i det nya stortyska riket Neuropa. Familjen hade helt klart nazistiska sympatier.

Flera familjemedlemmar tvivlar på de nya uppgifterna, bla Daniel son till Ingmar.
10.3.2016
Så småningom upptäcktes att dna-provet var kontaminerat och att Ingmar Bergman visst var son till både sin far och sin mor. Det var en slarvig labbtekniker som hade förstört dna-provet. Rätt ska vara rätt!

4 kommentarer:

  1. Citat:"Hon plockade därur fjorton brev och vykort skrivna av Ingmar Bergman, där frimärkena kunde innehålla hans dna."

    Eller så var det Käbi eller Bergmans fotograf som slickade på frimärkena... Och då är inte IB:s mamma släkt med hans fotograf. Vilket inte alls är samma sensation...

    SvaraRadera
  2. SvenT: Som jag kände Bergman har han nog slickat alldeles på egen hand. Men hans son Daniel har också sagt att detta måste undersökas mera. De får väl gräva upp Ingmar (om han nu är jordbegravd) och ta dna från kroppen.

    SvaraRadera
  3. Så här säger Veronica Ralston till DN-reportern:

    Finns det någon möjlighet att någon annan slickat på frimärkena, och att dna-analysen visar fel?

    – Nej, jag åkte ned med 15 kuvert och postkort med frimärken på till Rättsmedicinalverket, och de valde ett frimärke från 1931, då Ingmar är tonåring, och ett från 1951. Jag tror inte det kan vara hans barnsköters ka eller sekreterare som slickat på båda frimärkena.

    SvaraRadera
  4. Här är Ingmar Bergmans grav.

    http://www.gotland.net/sv/platser/ingmar-bergmans-grav

    http://www.flickr.com/photos/powi/2876931670/

    SvaraRadera