Katastroffilmen 2012

Den nya storfilmen om jordens undergång 2012 får helt olika betyg i olika medier. Sämst betyg hitills får den i GP, där den endast får en fyr. Olle Råde menar att ifall jorden ska gå under och några ändå räddas så kunde det gå lite fortare än 2 timmar och 38 minuter.

På SVT såg jag recensionen i Gomorron-TV och där var recensenten C-G Karlsson nästan lika sur, fast filmen fick till slut två klappor. Och programledaren försökte balansera genom att säga lite överslätande, att det finns många som gillar katastroffilmer.

Ungefär lika sarkastisk som SVT är min gamla jobbarkompis Eva af Geijerstam i sin recension. Hon är så avfärdande att hon tror att det var inkaindianernas gamla spådom, som nu går i uppfyllelse.

Nä Eva (kära brylling jo du lär vara det) det är mayaindianernas almanacka, som slutar i december 2012 och också Nostradamus lär ha förutspått att något dramatiskt ska inträffa då när jorden står i Ormbärarens tecken - det trettonde tecknet på stjärnhimlen - numera bortglömt, mellan Skorpionen och Skytten. Detta tecken som ligger i The Dark Rift, som är mittpunkten i vår galax.

Vår sol kommer att befinna sig där i navet av vår galax Vintergatan vid vintersolståndet om tre år och detta har gett upphov till alla spekulationer om något katastrofalt. Jag som har mayaindiangener i kroppen ser denna mittpunkt som en möjlighet till utveckling. Om man nu ska se det som något alls.

Denna position i världsalltet innebär att två stora kors uppenbarar sig. Ett på jorden och ett i himlen. Dessa sammanfaller rent astronomiskt vid denna tidpunkt. Och vår planet befinner sig alltså i linje med solen nära skärningspunkten av dessa kors. Vi lär få uppleva om det betyder något.

Uppenbarligen finns det en politisk dimension i recensionerna också för Svenska Dagbladets Jan Söderqvist är den som ger ett relativt högt betyg: fyra prickar på tärningen till denna film (av sex möjliga).

Denna livsåskådnings- eller politiska dimension låtsas kulturmänniskor inte om i recensioner, men den finns där alltid. Och denna storfilm, där berättelsen är tagen direkt från bibeln och andra religiösa böcker, som mayaindianernas, stöter bort människor, som är icke-bekännande. Eller som bekänner sig till någon annan -ism.

Den här gången går inte jorden under i vatten, som i syndafloden, utan i eld. Och det är ett välkänt undergångstema genom kulturhistorien och i olika religioner. Att solen vänder sig mot mänskligheten skulle förr i tiden ha tolkats som att Gud gjorde det.

Amerikansk patriotism - som denna film förstås också innehåller - och kristna värderingar ihop med detta är inte något som vänstermänniskor i Sverige någonsin har gillat.