Hon påminner mig om en del andra snälla, knäppa tjejer, som inte kan ta reda på sig själva. Det fanns fler av den sorten på DN märkligt nog. Det kanske var de gamla rollerna, som spökade på den tiden. Män skulle vara kraftfulla och kvinnor underdåniga.
Annars kan man tycka att på DN borde det väl bara ha jobbat sådana som Barbro Alving. Tjejer med skinn på näsan, som kunde ta vara på sig själva. Nej så var det inte. Där fanns ömtåliga blommor, som hade intellekt och hade utbildat sig, men som drog iväg för långt åt något håll.
Men hur kan man gå med på att råna en bank? En vanlig tjej från Bromma.
Här kan ni läsa hennes historia.
Hej Ann Helena,
SvaraRaderaFör många år sedan, kanske tio eller så, lyckades jag få tag i Anna-Karin. Jag hade av någon anledning hört talas om henne och hennes bakgrund, ville göra en intervju och skriva en artikel som den som nu har publicerats i Expressen.
Jag fick tag i henne, som sagt.
Hon lovade ställde upp förutsatt att hon fick bra betalt.
Därmed sprack det.
Svenska veckotidningar betalar aldrig för en en intervju. Oavsett vad folk tror så är det så. Man kan mot ensamrätt i absout bästa fall få en kort prenumeration på tidningen.
Därför blev det ingen intervju för min del med Anna Karin. Åh, så synd. Det är ju en jättebra story.
De flesta intervjupersoner som pratar pengar brukar småningom ställa upp på intervjuer ändå. Kanske var det dags nu för Anna-Karin. Det kan också vara så att hon har vänskapsband till reportern. Men Anna-Karin var mycket bestämd så jag undrar nyfiket: Hur mycket har Expressen betalat?
Dessvärre lär vi aldrig få veta det.
Jo hon fick säkert betalt. Hon behöver antagligen pengarna, för hon har inte jobbat sedan -91 tydligen. När hon slutade på DN.
SvaraRaderaIngrid Carlqvist berättar något mycket intressant i sin bok: att George Pesor fick 35 000:- för att berätta sin story. Rätt mycket pengar... Jag har aldrig tidigare sett en summa i sammanhanget, det var ett litet scoop.
SvaraRaderaGunilla
SvaraRaderaAv vem skulle han ha fått 35 000:-?
Hej, jag har följt fallet George Pesor i media. Boken har jag inte läst men jag tror inte att man behöver bli chockerad av att han har fått betalt eftersom han måste ha haft stora omkostnader för att få hem sina söner. Däremot verkar han något förtjust att befinna sig i rampljuset och hela historien om avlyssningsapparat o.s.v, borde det inte vara olagligt? En tragisk historia som media har dragit växlar på.
SvaraRaderaMariannesson: Självklart är det olagligt. Allt är beskrivet i boken. Han köper utrustningen av en expolis om jag minns rätt.
SvaraRaderaHan gick dessutom i personlig konkurs när han försökte får australiensisk domstol och en domare att begripa att mamman skulle kidnappa barnen när de väl kom till Sverige. Men domaren trodde mer på mamman, som fick svära på bibeln att hon skulle lämna tillbaka dem till pappan när lovet var slut.
Läs boken. Den är väl värd det. Här kan du dessutom läsa vad jag skrev om boken den 22 oktober:
http://annhelenarudberg1.blogspot.com/2009/10/ingrid-carlqvists-bok-inte-utan-mina.html
Tack. En mycket läsvärd artikel. Det inger hopp att Pesor i en intervju säger att hans önskan är att på sikt låta barnen träffa sin mamma - och mamman sina barn. Oavsett det skedda är det svårt att inte känna medlidande med mamman vars barn försvunnit till Australien.
SvaraRaderaMarianne Nilsson
Mariannesson: Jag tror du känner medlidande med mammaarketypen, den som vi mammor (antar att du är mamma) alla har del av. Den där vi ska vara bäst för barnen och älska dem över allt annat. Den där arketypen, som skymmer (också för oss själva) att vi kanske inte alltid gör det. Läs boken! Den visar helt klart varför George fick ensam vårdnad om barnen av en svensk domstol.
SvaraRadera